Med drygt 50 000 utlandsadopterade har Sverige högst andel adopterade per capita i världen. Runt 10 000 av dessa adopterade är från Sydkorea. Till en början förmedlades adoptionerna via Socialstyrelsen och Nämnden för internationella adoptioner (Nia). Sedan 1980 ansvarar den privata organisationen Adoptionscentrum (AC) för förmedlingen av koreanska adoptioner. AC ansvarar därför för avtalet med den statliga koreanska adoptionsbyrån Social welfare society (SWS).

Tillsynen av att adoptionerna går rätt till utövas av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFOF), men AC har ett moraliskt ansvar att endast förmedla barn som tillgängliggjorts för utlandsadoption på etisk väg och är skyldiga att meddela om de upptäcker oegentligheter.

I augusti lämnade Danish Korean rights group (DKRG) in en ansökan hos den koreanska sannings- och försoningskommissionen (TRC) om att de ska utreda misstänkta brott mot adopterades mänskliga rättigheter. Vi i Svenska Koreaadopterades nätverk (SKAN) menar att de brott som begåtts under den auktoritära regimen i Sydkorea 1960-1993 är värda att utredas. Vi kommer därför den 9 december att anmäla även SWS adoptioner till Sverige, och hoppas att kommissionen beslutar att dessa ska utredas.

SWS startades av den koreanska staten. Därmed innebär det att vi i SKAN efterfrågar en utredning av det tidigare auktoritära styret. På så sätt skulle en utredning av SWS adoptioner likna den parlamentariska utredning som genomförts av de chilenska adoptionerna som skedde under Pinochets auktoritära regim. Den chilenska utredningen visar att närmare var fjärde adoption till Sverige var felaktig. Utifrån granskning av Koreaadopterades förfalskade adoptionshandlingar och berättelser av förstaföräldrar där de säger att de inte godkänt adoptionen, menar SKAN att det finns goda skäl att utreda de koreanska adoptionerna.

Sannings- och försoningskommissionen har redan utrett och kritiserat ungdomsvårdsanstalten Brothers’ home för brott mot mänskliga rättigheter. Personal på anstalten våldtog unga kvinnor och hade avtal med adoptionsförmedlare om att barn som fötts efter övergreppen skulle adopteras utomlands. Kommissionen har alltså redan fastslagit att det koreanska adoptionsprogrammet inkluderat övergrepp mot mänskliga rättigheter.

Barnkonventionen, som numer är svensk lag, innebär att alla barn har rätt att få vetskap om sina föräldrar (artikel 7). Vidare innebär konventionen att i de fall ett barn olagligt berövas sin identitet, ska konventionsstaterna ge lämpligt bistånd och skydd i syfte att snabbt återupprätta barnets identitet (artikel 8). Både Sydkorea och Sverige har ratificerat Barnkonventionen, och SKAN:s önskemål att Sannings- och försoningskommissionen ska utreda misstanke om brott mot mänskliga rättigheter har således stöd från Förenta nationerna (FN). I september släppte FN en pressrelease där de uppmanar till tillsättandet av oberoende kommissioner i syfte att ta fram fakta kring misstankar om illegala internationella adoptioner. FN föreslår att kommissionerna ska besluta om hur inblandade aktörer ska hållas ansvariga, att underlätta för offer att söka efter sitt ursprung och att föreslå hur offer ska kompenseras.

Under 2021 tillsattes en svensk utredning av misstankar om oegentliga adoptioner till Sverige. Ett av de länder som särskilt kommer att utredas är Sydkorea. Detta mot bakgrund av att utredarna har fått vetskap om felaktigt genomförda adoptioner. Parallellt pågår en forskningsstudie vid Soongsils universitet, finansierat av den koreanska nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, för att undersöka i vilken grad adopterade utsatts för brott mot mänskliga rättigheter.

Under SKAN:s arbete med att samla in dokumentation från Koreaadopterade rörande deras adoptioner har vi tydligt kunnat se att i princip ingen har korrekt eller konsekvent information. I de fall adopterade har återförenats med sina koreanska familjer finns ytterligare vittnesmål som ifrågasätter sanningshalten i hur våra bakgrunder och identiteter dokumenterats. SKAN menar att internationellt adopterade omfattas av samma mänskliga rättigheter som ickeadopterade. Det är mot bakgrund av detta som vi nu anmäler Social welfare society till Sannings- och försoningskommissionen. Vi menar nämligen att det aldrig är för sent att söka efter sanning och försoning.