Coronapandemin har haft svåra konsekvenser på en rad områden för flickor och kvinnor i Asien och Stillahavsområdet, konstateras i en ny rapport. I synnerhet har marginaliserade kvinnor drabbats av en sämre tillgång på sexuell och reproduktiv vård – och färre stödinsatser i samband med våld i hemmet.
Detta visar en studie som gjorts i samarbete mellan Asiatiska befolkningsförbundet, APDA och FN:s befolkningsfond, UNFPA, som granskat hur rättigheter gällande sexuell och reproduktiv hälsa och våld i nära relationer påverkades under pandemiåren 2020 och 2021.
Studien är inriktad på hur lagar, riktlinjer och planerade insatser följdes i sex av regionens länder – Bangladesh, Fiji, Indien, Indonesien, Nepal och Filippinerna.
Enligt rapporten prioriterade inte dessa länder rätten till sexuell och reproduktiv hälsa tillräckligt mycket under pandemin – vilket i sin tur ledde till en minskad tillgång på mödravård. Det bidrog till att mödradödligheten steg kraftigt i bland annat Nepal, mellan mars 2020 och fram till juni förra året, jämfört med föregående tidsperiod.
Ett annat problem har varit att kvinnor undvikit att söka upp vården av rädsla för att insjukna i covid-19.
"Mödravården måste prioriterats"
En del av de offentliga resurser som varit avsatta för sexuell och reproduktiv har i stället gått till insatser mot pandemin. Detta har i första hand drabbat fattiga flickor och kvinnor samt befolkningar långt ut på landsbygden, konstateras i rapporten.
Rapportförfattarna menar att regionens regeringar inför kommande kriser bör slå fast att mödravården alltid måste prioriteras – och att den behöver sin fasta vårdpersonal, som inte ska kunna föras över till andra avdelningar.
Även tillgången på preventivmedel försämrades i samband med att många vårdinrättningar stängdes, och på grund av införandet av reserestriktioner. I flera av de granskade länderna har insatser för att förbättra tillgången på preventivmedel genomförts under pandemin, men rapportförfattarna menar att länderna bör se till att servicen för familjeplanering förenklas och blir mer tillgänglig på lokal nivå.
Studien konstaterar också att riskerna för våld i nära relationer ökat i samband med de restriktioner som införts, samtidigt som det under nedstängningarna blev mycket svårare för brottsoffer att söka hjälp. Insatserna från rättssamhället och vården påverkades negativt och även de organisationer som arbetar för att stötta våldsoffer drabbades av nedstängningarna, konstateras i rapporten.
Av dessa skäl uppmanas de samhällsinstanser som arbetar mot våld i nära relationer anpassas för att också kunna fungera i samband med krissituationer som pandemin, och nya hjälplinjer som alltid bemannas av kunnig personal dygnet runt inrättas.
Löften om rättvis återhämtning har inte infriats
Covid-19-pandemin har även slagit mycket hårt mot Afrikas svaga sjukvårdssystem och ekonomier. Samtidigt har omvärldens löften om en rättvis ekonomisk återuppbyggnad i spåren av krisen visat sig vara tomma. Det uppger Amnesty International i en ny rapport.
I sin årsrapport för 2021 uppger Amnesty att ledarna i världens rika länder tillsammans med storföretag kommit med tomma löften om att den ekonomiska återuppbyggnaden skulle inriktas på att bemöta världens orättvisor.
Enligt rapporten har de rika länderna tillsammans med storföretagen i stället fördjupat de globala orättvisorna. Det har lett fram till en situation där länderna i Afrika nu tvingas hantera en situation som är ännu svårare än tidigare.
Endast åtta procent av de 1,2 miljarder invånarna på den afrikanska kontinenten hade exempelvis blivit fullvaccinerade mot covid-19 i slutet av 2021.
Utvecklingsexperten Grace Gakii, som är baserad i Nairobi, säger till IPS att pandemin har lett till en ökad fattigdom, en förvärrad brist på mat, försämrade vårdsystem och en ökning av det könsbaserade våldet.
Så tidigt som i augusti 2020 varnade Världsbanken för att uppemot 115 miljoner fler människor i världen hade fallit ned i extrem fattigdom i pandemins spår. Det innebar att den globala fattigdomen då hade började stiga igen, för första gången på mycket länge.
Världsbankens uppgifter om Kenya visade i november 2020 att ytterligare två miljoner kenyaner hade blivit fattiga på grund av krisen.
Enligt Amnestys rapport står många afrikanska länder inför svåra socioekonomiska utmaningar på grund av den orättvisa fördelningen av vaccin.
Orättvis vaccinfördelning
Deprose Muchena, chef för människorättsorganisationens avdelning för östra och södra Afrika, konstaterar att världens rika länder inte såg till att de stora läkemedelsbolagen distribuerade sina vaccin rättvist mellan världens länder.
– Resultatet är att det kommer att ta längre tid för de flesta afrikanska länderna att återhämta sig efter pandemin på grund av de omfattande orättvisorna och fattigdomen. Efterverkningarna av covid-19 drabbar i första hand de mest marginaliserade grupperna, säger Deprose Muchena.
Läkaren Githinji Gitahi, vid hjälporganisationen Amref Health Africa, säger till IPS att Afrika utsattes för ett svek när omvärlden valde att hamstra vaccin – trots att efterfrågan var så stor på kontinenten.
Han säger att den trenden vände först efter att världens rika länder hade tillgodosett sina egna behov av vaccin, och att många fler doser har distribuerats i Afrika sedan slutet av förra året. Samtidigt står kontinentens länder nu inför nya problem – eftersom det förblivit svårt att nå ut med vaccinationer till befolkningar på landsbygden och bland fattiga grupper.
