Att vanilj och persika luktar godare än ost och fotsvett råder det stor enighet om världen runt. Det är nämligen strukturen på den aktuella luktmolekylen som avgör vilka dofter vi gillar snarare än kulturella skillnader, visar forskning från Karolinska Institutet.
235 personer fick rangordna tio lukter från hur gott till hur illa de luktade. Resultatet visar en stor variation mellan olika individers luktpreferenser, men även en samstämmighet på global nivå över vad som luktar bättre och sämre.
Studien, som är gjord av forskare från Karolinska Institutet och University of Oxford, publiceras i tidskriften Current Biology. Flera av forskarna är fältarbetare som arbetar med urbefolkningar på olika platser i världen.
– Vi ville undersöka om människor över hela världen gillar samma typ av lukter eller om det är kulturellt inlärt, säger Artin Arshamian, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Bland de lukter som försökspersonerna fick rangordna var vanilj, som luktade godast, följt av etylbutanoat som anses lukta som persika. Den lukt som de flesta ansåg minst behaglig var isovaleriansyra som finns i många livsmedel, som ost, sojamjölk och äppeljuice, men även i fotsvett.
– Nu vet vi att det finns en universell luktperception som drivs av molekylens struktur och som förklarar varför vi gillar eller ogillar en viss lukt. Nästa steg är att undersöka varför det är så genom att knyta kunskapen till vad som sker i hjärnan när vi känner en viss lukt, säger Artin Arshamian.
