Söderhamn, Trelleborg och Halmstad ordnar i år folkomröstningar i samband med det allmänna valet, samtliga efter folkinitiativ.
Initiativtagarna har stor chans att vinna men sämre möjligheter att få till en förändring, säger en professor.
1. Ska Söderhamns kommun tillåta etablering av vindkraft på Storgrundet?
2. Ska kommunen tillåta etablering av vindkraft i kommunens territorialvatten?
Det är frågorna Söderhamnsborna folkomröstar om den 11 september. Men oavsett resultatet kommer vindkraft ändå att byggas i kommunen, eftersom det redan finns ett oåterkalleligt tillstånd.
– I nästan alla fall är folkinitiativen en protest mot ett beslut som har fattats eller är på väg att fattas. Det är en motståndsgrupp som i bland är allierad med den politiska oppositionen, säger David Karlsson, professor på Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet.
Det är också så det ser ut i Söderhamn. Det första initiativet togs av kommunalpolitikern Daniel Persson (SD) som senare följdes av ett till av medborgarna.
Vinner nästan alltid
I praktiken finns det alltså två slags kommunala folkomröstningar: de som fullmäktige beställer och de som i princip tvingas fram av ett folkinitiativ i protest mot den politiska majoriteten i fullmäktige, enligt Karlsson.
För att få till stånd en folkomröstning krävs att tio procent av de röstberättigade invånarna skriver under initiativet. Folkomröstningar är endast rådgivande.
– Det är mycket ovanligt att de som driver igenom en folkomröstning förlorar. De vinner nästan alltid, säger han och fortsätter:
– Men det är också vanligt att beslutet inte genomförs i enlighet med folkomröstningen.
Oönskade råd
Folkomröstningar kan fungera som viktiga komplement till valet, enligt Karlsson. De kan ge information som underlättar de folkvaldas arbete. Men när omröstningen tvingas fram via folkinitiativ får den politiska ledningen ett råd den inte har efterfrågat.
Karlsson beskriver det som en krock av demokratimodeller. Valdemokrati mot direktdemokrati.
– Formellt står valdemokratin högst. Men ur väljarnas ögon är det problematiskt, eftersom man tänker att man ska bli lyssnad på om man deltar i en folkomröstning.
Han menar ändå att få politiska ledningar går emot en majoritet med lätt hjärta.
– Det är en knepig situation som riskerar att minska förtroendet för den lokala demokratin.
Lättare att säga nej
En bra folkomröstning är enligt Karlsson när de folkvalda faktiskt är intresserade av resultatet eller när skiljelinjerna i frågan går på tvären med den vanliga partipolitiken. Frågeställningen får inte heller vara för komplex, framhåller han.
Han menar att det borde bli lättare för fullmäktige att säga nej till folkomröstningar.
– I många fall genomförs folkomröstningar som vi på förhand vet inte kommer att följas. Om majoriteten kan säga nej i efterhand borde de kunna säga nej före – för att värna respekten för den representativa demokratin.