Omkring 600 människor dödades när Ryssland bombade Mariupols teater i mars, beräknar AP, som har gått igenom händelseförloppet i detalj. Bombningen var redan det klart dödligaste angreppet mot civila ukrainare hittills i kriget – men antalet offer verkar alltså vara nästan dubbelt så högt som tidigare befarat.
Redan kort efter bombningen Mariupols teater den 16 mars stod det klart att det var den attack som krävt flest civila liv i Ukrainakriget. Ukrainas regering gjorde en tidig bedömning om att omkring 300 människor dödades och utreder saken som ett krigsbrott.
Det lär ha varit omkring dubbelt så många, enligt nyhetsbyrån AP, som har gjort en grundlig genomgång av händelseförloppet och omständigheterna. Utifrån en lång rad vittnesmål, bildmaterial och en 3D-modell av byggnaden har dess reportrar beräknat antalet döda till omkring 600, med reservation för att det kan vara ännu högre än så.
Bilder som togs inne i teatern en dryg vecka innan bombningen visar hur mängder av människor – barn, vuxna och gamla – trängs på stolar och på golv i teatern, iklädda vinterjackor och mössor. Utanför samlades folk för att få något att äta från ett upprättat fältkök.
Överlevande vittnen och räddningsarbetare har guidat AP genom händelseförloppet med hjälp av 3D-modellen och placerat människor inuti byggnaden, innan och efter, levande som döda.
Många vittnen beräknar att ungefär 1 000 personer befann sig i själva byggnaden, med ytterligare ungefär 100 utanför.
Ingen såg fler än 200 överlevande personer ta sig därifrån efteråt. De flesta såg färre än så.
Två krigsbrottsutredare som har studerat granskningen bedömer att den kommer så nära ett svar som möjligt, när det inte går att göra några undersökningar på plats.
Budskap hjälpte inte
Teaterns anställda var de första som tog skydd i den till synes robusta teaterbyggnaden, i början av mars då Ryssland startade belägringen av staden. Några dagar senare beordrade stadens myndigheter att byggnaden skulle användas som skyddsrum för allmänheten och den första dagen kom runt 600 personer dit för att ta skydd. Det bildades en liten säkerhetsgrupp som höll koll på vilka som gick in och ut.
– När folk kom in trodde de att de var i säkerhet. I verkligheten var de inte säkra, säger teaterregissören Elena Bila.
Ungefär en vecka före det katastrofala anfallet hade teaterns scenograf gått ut med en burk vit färg och skrivit ordet ”BARN” i enorma kyrilliska bokstäver på trottoaren, både framför och bakom byggnaden. Tanken var att det skulle ses tydligt och klart från anfallande flygplan.
Den 9 mars anfölls ett mödravårdssjukhus några kvarter bort, i ännu en förödande attack som väckte stor uppmärksamhet världen över. Flera blivande mammor flyttades då till teatern, berättar teateranställda för AP. De och deras barnfamiljer fick flytta in i stora omklädningsrum på andra våningen, vilket var de bästa rummen ur bekvämlighetssynpunkt.
Ur säkerhetssynpunkt var det tvärtom de sämsta rummen att vara i, när bomben slog ned mot teaterns tak en vecka senare.
Inget stöd för rysk bild
Bomben slog ned klockan 10 på förmiddagen.
Sannolikt var det något i stil med en 500-kilosbomb som slog ned, enligt vapenexperter som AP har talat med.
Granskningen ger inget gehör för Rysslands motanklagelser om att teatern hade använts av den ukrainska militären, eller i annat syfte än att skydda människor. De flesta bedömningar gör gällande att teatern bombades med avsikt.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) beskriver attacken som ett grovt brott mot internationell humanitär rätt och bedömer att den eller de som ”beordrade eller verkställde det begick ett krigsbrott”.
Satellitbilder visar att tunga maskiner håller på att röja vid det raserade teaterhuset. Det har vittnats om hur en tung likstank spred sig i omgivningen under veckorna efter attacken.