DEBATT. USA går skrämmande fort mot ett förbud av aborter i flera delstater och rätten till abort riskerar att upphävas av den amerikanska Högsta Domstolen, som har en konservativ republikansk majoritet.

Kampen för rätten till abort för alla kvinnor har varit en självklarhet för kvinnorörelsen sedan länge. Ändå är 45 procent av alla aborter i världen osäkra enligt världshälsoorganisationen (WHO), och de flesta osäkra aborter sker i utvecklingsländer.

I det här läget måste vi börja prata om kvinnors rättigheter på allvar, vi måste lyfta att rättigheter inskränks på grund av en orättvis könsmaktsordning, och att det handlar om ett förtryck av kvinnor.

Samtidigt med den oroande tillbakagången av aborträttigheter i Europa och USA sker en förändring av språket där abort inte längre får vara en självklar kvinnofråga. Vad händer när man säger ”personer som kan bli gravida” eller ”livmoderbärare” i stället för kvinna? Vad händer när man blir nervös över vilka ord man ska använda? Det kommer att bli så mycket svårare att kämpa emot om vi tappar kopplingen mellan abortförbud och kvinnoförtryck.

Förbud mot abort handlar inte om att ”värna om liv” eller om att alla bebisar ska få ett bra liv. Det handlar om en kontroll av kvinnan som människa just på grund av att hon är kvinna. Denna kontroll kan spåras genom religioner och kulturer genom historien och den handlar alltid om kontroll av det kvinnliga könet, är alltid ett bestraffande av kvinnan –  inte mannen – och därför måste vi kunna säga som det är: att abort är en kvinnofråga.

Abortfrågan är ett bevis på varför vi måste fortsätta lyfta kvinnofrågor och kvinnors rättigheter, och då inte kvinna som identitet utan som biologiskt kön. Det kön som just nu, på många ställen i världen, riskerar sina liv i osäkra aborter.

Från USA kan man läsa artikel på artikel om hur fler än bara kvinnor gör abort, och att vi därför måste anpassa vårt språk. Courtney Cooper från nättidningen Hey Jane skriver rekommendationer: 

“* Instead of saying ’pregnant women’, try saying – ’pregnant people’.
 * Instead of saying ’women’s healthcare’, try saying – ’reproductive healthcare’
 * Instead of the assumed use of pronouns, try – ’they/them/theirs’ until the correct pronouns are established”. 

Men jag menar att att prata så inte leder till mer jämlikhet, utan bara till ett uppluckrande av ett av våra viktigaste sätt att kommunicera.

Att ändra betydelsen av ordet ”kvinna” och att börja kalla kvinnor för ”personer” osynliggör könsmaktsordningen som då blir omöjlig att tala om. Könsmaktsordningen är en struktur som ger kvinnor och män olika makt på grund av deras kön. Kvinnor fråntas alltså reproduktiva rättigheter på grund av att de är kvinnor, inte för att de är “personer med livmoder”. Det här är en fråga vi måste lyfta i Sverige innan det okönade språket blir normen.

Vi anser inte att det är exkluderande att prata om kvinnofrågor, och vi tror inte att det hjälper någon att ta bort ordet ‘kvinna’ från allas vokabulär. Som kvinnorättsaktivister är vi väldigt oroade över utvecklingen just nu, och vi är oroade över att förlora förmågan att tala om kvinnors reproduktiva rättigheter när även biologiska män ska inkluderas i begreppet.

Det utövas starka påtryckningar  för att förändra vårt sätt att tala om abort, och det är något vi inte kan gå med på. Språket är viktigt! Vi är kvinnor, inte “personer som föder barn”. Förbud mot abort är inte mot “personer”, utan mot just kvinnor, och vi gör oss en stor otjänst om vi döljer det.