För att EU ska klara av sin målsättning om att minska sin klimatpåverkan med 57 procent till 2030 spelar skogen en avgörande roll. Det vill säga, fler koldioxidatomer behöver bindas i mark och skog. För att det ska bli verklighet reviderar nu EU den förordning som reglerar marksektorn (LULUCF). När kommissionen lanserade förslaget om att höja målet för hur mycket koldioxid sektorn ska binda (från 225 till 310 ton koldioxid), varnade både branschorganisationen Skogsindustrierna och flera politiker för att avverkningsnivån skulle behöva minska drastiskt. Sverige som föreslås få EU:s högsta beting har också med brett stöd i riksdagen verkat för att det egna målet ska sänkas, med hänvisning till att det skulle slå mot bioekonomin – samtidigt som Miljöpartiet och Vänsterpartiet velat se en större kolsänka, för att snabbt bidra till mindre uppvärmning – och samtidigt slå ett slag för den biologiska mångfalden.

Efter att EU:s miljöministrar träffades i slutet av juni stod det klart att Sverige inte fått gehör för någon sänkning – men kunde ändå ge grönt ljus till förslaget. När frågan förankrades med EU-nämnden inför mötet, ville regeringen gjuta olja på vågorna genom att försäkra riksdagen att det högre målet ändå inte skulle påverka avverkningstakten. Så vad hade hänt? Efter EU-kommissionens förslag gav regeringen Skogsstyrelsen i uppdrag att titta på vad det skulle kunna få för följder för skogsbruket – om nivån på kolsänkan skulle landa så som i förslaget.

Syre har tagit del av analysen.

Om ett nytt mål för ökad kolsänka skulle sättas så som kommissionen föreslagit, skulle avverkningstakten behöva minska med 5 procent, alternativt skulle gödslingen behöva öka sex gånger mer än idag (med bibehållen avverkningstakt). Men efter att både Parlamentet och Europeiska rådet gett mer utrymme till flexibilitet för hur ökningen ska beräknas (se fakta), skulle regeringens vilja att behålla dagens avverkningsnivå ha större chanser att lyckas utan den typen av åtgärder, enligt Skogsstyrelsens analys.

Men scenarierna förutsatte att regeringen satsar på en rad åtgärder som kan öka kolsänkan, så som återvätning av dikade torvmarker, beskogning och agroforestry. Men också att man använder överskott från en annan del av EU:s klimatregelverk, ansvarsfördelningsförordningen (ESR). Den bestämmer hur mycket utsläppen från transporter, jordbruk och bostäder ska minska varje år i de olika medlemsländerna. Det vill säga det som ligger utanför EU:s handel med utsläppsrätter. Överträffas målen, genereras ett överskott som kan säljas till andra medlemsländer, annulleras eller kompensera om målet inom marksektorn inte uppnås. Något som utifrån EU:s klimatmål inte ska ses som något siffertrixande. För om länderna sporras att överprestera inom ESR ses det som en vinst för klimatet, även om det kvittas mot att öka kolsänkan (LULUCF). För även om kol bundet i skog är att föredra framför att det finns i atmosfären, är det förknippat med stora osäkerheter jämfört med en reell utsläppsminskning, förklarar Daniel Engström Stenson, klimatanalytiker på Naturvårdsverket.

– Om ett träd som sugit upp koldioxid brinner upp imorgon, ja – då åker koldioxiden tillbaka till atmosfären igen och då var det inte en permanent utsläppsminskning, säger han.

Läs mer: Sex risker med att låta naturen lösa klimatkrisen

När frågan var upp i EU-nämnden inför miljörådet, stod det klart att det var just genom att sälja överskott inom ESR – som regeringen avsåg att klara det nya målet om ökad kolsänka. En plan som sågas av Miljöpartiets språkrör Per Bolund (MP) som menar att det är ett svek mot alla som gör klimatinsatser i sin vardag – så som att äta vegetariskt eller flyga mindre.

– Under de sju år som vi suttit i regering har vi förhandlat oss fram till att överskottet ska skrotas för att klimatarbetet i Sverige ska få största möjliga genomslag, nu vill regeringen istället använda det för att minska åtagandet gentemot LULUCF, säger han till Syre.

Socialdemokraten och EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S), ser det istället som ett sätt att ge bättre förutsättningar för att producera bioenergi än om man inte skulle kvitta överskottet.

– Som är så viktigt nu när vi behöver byta ut den ryska importerade gasen bland annat, säger hon i ett inslag i Sveriges radio.

"Hur det blir vet vi inte idag.."

Att regeringen nu aviserat att man kan tänka sig att använda överskottet för att kunna behålla dagens avverkningsnivå – förutsätts av att Sverige fortsätter att överträffa EU:s målbana för ESR. Eftersom Naturvårdsverket bedömt att vi kan nå Sveriges egna klimatmål – som är mer ambitiösa än EU:s, kan det tänkas gå vägen. Men osäkerheterna är många. Det enskilda styrmedel som bidrar mest till överskottet är reduktionsplikten, som gradvis ökar hur mycket biodrivmedel som måste blandas in i bränslet. En riktigt het potatis i klimatdebatten. Flera partier vill sänka den drastiskt på grund att det leder till ökade bränslepriser. Redan den frysning av nivån nästa år – som regeringen nyligen beslutade om, kommer att påverka överskottet, berättar Daniel Engström Stenson.

– För att nå både transportmålet och det inhemska målet till 2030, vilket är det som krävs för att skapa ett överskott i ESR, har vi räknat med att reduktionspliken ligger fast, sedan kan det förstås vara något annat som minskar utsläppen lika mycket. Men det som är avgörande är att vi når målen, annars skapas inget överskott, säger han.

Naturvårdsverket har räknat på en något större potential för att sälja överskott inom ESR – men exakt hur stort ett eventuellt underskottet i marksektorn kan landa är det ingen som vet. Det beror förutom avverkningstakt på hur det går med satsningarna på återvätning av dikade torvmarker. Men också på hur stormar, torra somrar och skadeangrepp slår. Närmast omöjligt att förutse idag. Men också vilka ytterligare åtgärder som genomförs (så som att man ökar andelen skyddade marker) – och i vilken utsträckningen det görs. Därför är det ingen som kan svara på exakt hur mycket överskott som till sist kan behövas användas när bokslutet görs 2032.

– Utifrån de scenarier vi har idag är det ett större överskott i ESR och ett underskott i LULUCF under perioden 2026 och 2030. Men hur det faktiskt blir och hur det ser ut när man gör avräkningen 2032, – det vet vi inte idag, säger Daniel Engström Stenson.

Så vad tycker han själv vore det bästa?

– Det bästa vore naturligtvis om Sverige överträffar målen i både ESR och LULUCF och annullerar dessa överskott, eftersom det leder till mindre koldioxid i atmosfären, vilket krävs för att begränsa uppvärmningen.