Borås stad har i flera år arbetat särskilt mot radikalisering och utanförskap, framförallt via insatser riktade mot särskilt utsatta områden. Det rör sig bland annat om åtgärder som syftar till att personer boende i det som betraktas som ”utanförskapsområden” ska uppleva högre social delaktighet. Polisen i staden har också under tidigare år uppmärksammats för sitt arbete särskilt riktat mot våldsbejakande miljöer.

Sedan 2016 har Borås stad även inrättat en särskild avdelning, Centrum för kunskap och säkerhet (CKS), för att i samarbete med berörda aktörer, och genom bland annat kunskapshöjande och brottsförebyggande åtgärder, bedriva ett mer långsiktigt och strategiskt arbete.

Nyligen rönte stadens arbete mot våldsbejakande extremism uppmärksamhet även internationellt, vid en så kallad RAN-konferens i Zagreb. RAN står för Radicalisation awareness network och är ett EU-nätverk som genom utbyte av kunskap och erfarenheter ska motverka radikalisering, extremism och terrorism.

– Generellt så kan man säga att vi har pratat om hur man tacklar de här problemen i de olika länderna. Vi har extremt olika lagar i olika länder, så vi agerar också på olika sätt. Det kan vara riktigt intressant att få ta del av, säger Niclas Persgården, verksamhetsutvecklare mot våldsbejakande extremism på CKS, som deltog på mötet i Zagreb.

Hur arbetar ni mot våldsbejakande extremism inom CKS och Borås stad?

– Vi riktar oss mot uppenbart odemokratiska miljöer och människor. Det är människor som inte accepterar det svenska statsskicket och är öppna med det. Man förespråkar någon form av revolution eller vad man nu vill kalla det, säger Niclas Persgården, som har en bakgrund inom Polismyndigheten, där han arbetat med liknande frågor.

Det kan vara privatpersoner, arbetsplatser, föreningar eller digitala miljöer, som förespråkar användning av våld för en åsikt, förtydligar han.

– Tänka, tycka och uttrycka får man ju göra, vi har våra grundlagsskyddade rättigheter. Men man får inte använda våld eller otillbörlig påverkan.

Arbetet koordineras genom att medarbetare inom olika förvaltningar eller kommunens institutioner hör av sig och uttrycker oro över att någon exempelvis påvisat ett avvikande beteende. Sedan samordnas åtgärder och insatser med hjälp av stadens samlade resurser.

– Då ser vi om det är något vi kan hjälpa till med, utifrån de resurser vi har i Borås stad, eller om det är något för regionen att arbeta vidare med.

Ensamagerande gärningsmän

Att särskilt elever i gymnasieskolor uttrycker extrema, våldsbejakande åsikter, är inte ovanligt, berättar Niclas Persgården. Det kan ha olika orsaker, men inte sällan är psykisk ohälsa en del av problematiken.

– Vi tittar även på detta med ensamagerande gärningsmän. Där har vi haft incidenter där elever har uttryckt åsikter om att de ska skada elever eller lärare. Då tittar vi exempelvis på om det ligger något bakom det uttrycket, om eleven har möjlighet att verkligen genomföra vad den säger.

Ensamagerande gärningsmän är ett fenomen som blivit allt vanligare under senare år. En bidragande faktor till den negativa utvecklingen är digitaliseringen, förklarar Niclas Persgården.

– Förut var man mer öppen med vilka man sympatiserade med, allt det har nu försvunnit in till slutna digitala communities. Där har vi ingen insyn, sådant kan polisen komma åt. Vi får snarare in larm från kompisar, föräldrar eller lärare, som kanske har tagit en skärmdump på något avvikande.

Inkludering viktigt

Hur arbetar ni för att nå ut till människor, framförallt ungdomar, som hamnar i utanförskap?

– Tidigare, som polis, var jag kritisk mot kommunens arbete för jag ansåg att de hade en massa projekt som kostade väldigt mycket men ledde till lite. Nu har man istället skapat tjänster som innebär att det bedrivs ett långsiktigt arbete och det tror jag är viktigt. Vi har exempelvis fältassistenter och socialrådgivare ute i områdena.

Men det finns även projekt som har potential att uppnå stora framgångar, menar Niclas Persgården. Framförallt handlar det om projekt som inte har ett utifrånperspektiv.

– Det är just nu två projekt igång som jag tror blir riktigt bra. Innan så har man alltid haft någon tjänsteman som suttit och klurat ut något på kontoret. Nu ser man mer till att medborgaren får yttra sig. Det är rätt ordning och från rätt håll.

”Stora framsteg”

Viktor Aldrin är universitetslektor vid Högskolan i Borås i de samhällsorienterade ämnenas didaktik. Han är teolog och forskar mest kring samhälle och utbildning, med fokus på minoritets- och majoritetsfrågor, bland annat i Borås. När det gäller utanförskapsområden i staden har det varit tufft väldigt länge, berättar han.

– Vi har också områden som Norrby exempelvis, som är lite speciella utifrån att de är utsatta områden som är belägna nästan mitt i stan.

Trots de problem som finns har det dock under senare år tagits en hel del framgångsrika steg från kommunens håll vad gäller just utsatta områden, menar Viktor Aldrin. Ett sådant initiativ var de medborgarkontor som upprättades vid biblioteken i de olika områdena, där kommuninvånare bland annat fick möjlighet att låna medel för skapande verksamhet, lokaler för att hålla föreningsmöten samt kunde få hjälp med att fylla i blanketter.

Viktor Aldrin har själv gjort en studie om utvecklingen av medborgarkontoret i just Norrby, och kom fram till att initiativet ledde till stora framsteg. Knepet ligger i att skapa möjligheter, istället för att ställa krav, förklarar han.

– Väldigt ofta i dessa sammanhang är det människor som kommer utifrån och säger så här ska ni göra. Ibland kanske det behövs, men många gånger tror jag att man misslyckas om man anser sig ha lösningen utifrån.

Rädsla för religion

Samtidigt som han välkomnar de initiativ som ger de boende själva möjlighet att göra sig hörda, ser han en del problem i det statliga och kommunala förhållningssättet mot utsatta områden. Särskilt vad gäller de paralleller som han menar ofta dras mellan radikalisering och religion.

– I mina forskningssammanhang upplever jag att det i många kommuner, inklusive Borås, finns en beröringsskräck för religion. Bara att ta in representanter från någon kyrka eller moské uppfattas ungefär som att man ska ta in en jätteradikal politiker.

Ett negativt förhållningssätt mot religion och människor som identifierar sig som religiösa, framförallt i utsatta områden, bidrar många gånger till ett ökat utanförskap, menar Viktor Aldrin.

– Det är klart att det finns individer som kan begå hemska handlingar, men de allra flesta är inte så. Och det säger jag inte naivt, utan baserat på forskning. För många människor som kommer till Sverige utgör religion en central del av deras liv. Att se det som en resurs istället för att betrakta det som en avart, tror jag skulle kunna vara en nyckel till att bryta utanförskap.

Bidrar till radikal grogrund

Den politiska retorik som råder gentemot minoritetsgrupper, särskilt mot de som identifierar sig som troende, riskerar dessutom att bidra till en ökad radikalisering. Det offentliga samtalet har inget utrymme för en ”normal” religiös person. Det leder till en positionering att det enda sättet som det går att vara religiös på, är ett radikalt sätt, förklarar Viktor Aldrin.

– Det finns många troende människor i Sverige, men de är tysta om det. För om man säger det uppfattas man som obehaglig och konstig. Man klumpar ihop alla och tänker att de är IS-krigare som ska åka till Syrien i nästa steg.

Vi behöver sträva efter en större öppenhet för att vi är olika, menar Viktor Aldrin.

– Om vi kunde förstå att olikheten i sig inte är obehaglig, och inte automatiskt leder till att man blir någon med kalashnikov som vill gå och skjuta ner grannen. Att vi kan vara vänner fast vi har skilda åsikter, är något vi behöver träna mer på.

Hur ser du på de kommande åren, utifrån de motsättningar vi i dag ser i samhället?

– Det är väldigt obehagligt. När havet stormar, när vi har en massa kriser att förhålla oss till som klimat, krig och energi, vad gör man då? Jo, då pekar man ut och slår på minoriteter, så hårt man bara kan. Och protesterar de, så säger man att titta nu bråkar de, vi har rätt. I stort sett samtliga partier har tävlat om det i senaste valet.

– Och har man öppnat för den utvecklingen, har man öppnat Pandoras ask, så är den tyvärr svår att stänga, säger Viktor Aldrin.