– Det lutar åt att Lars Løkke Rasmussen blir kungamakare och då kan det gå åt båda hållen, säger Karina Kosiara-Pedersen, docent i statskunskap vid Köpenhamns universitet.

Erik Holstein, politisk kommentator vid tidningen Altinget, delar den bilden:

– Under alla de valrörelser jag har bevakat under de senaste nästan 30 åren har man alltid vetat att antingen blir det det ena alternativet eller det andra. Nu finns det sex-sju-åtta olika möjliga regeringsalternativ, säger han.

I Danmark talar man om det röda och det blåa blocket. Det röda ser ut att ha en klar ledning över det blå – men Lars Løkke Rasmussens nystartade Moderaterne har inte valt sida. Han säger sig vilja ha en mittenregering över blockgränserna och har inte avslöjat vem han föredrar som statsminister, därav rollen som ”kungamakare”.

Defensivt S

På den röda sidan ser statsminister Mette Frederiksen och Socialdemokratiet ut att ha klarat sig helskinnade genom valrörelsen. Trots den svidande kritik Frederiksen fått för minkskandalen tycks ungefär en fjärdedel av väljarna fortsatt rösta för S.

Karina Kosiara-Pedersen tycker att regeringspartiet har agerat defensivt och påpekar att S i flera viktiga debatter företrätts av andra än Mette Frederiksen.

– Det är lite som att de har försökt skona henne från minkkritik.

Sämre ser det ut för Radikale venstre, som också ingår i det röda blocket – mycket tyder på att stödet för partiet har halverats.

I det blåa blocket har kartan totalt ritats om, mycket beroende på att två tunga tidigare Venstrepolitiker lämnat och startat nya partier. Det är dels Inger Støjberg, som startat Danmarksdemokraterne, och dels Lars Løkke Rasmussen, som startat Moderaterne.

Medan de båda nykomlingarna vunnit terräng, har Venstre med Jakob Ellemann-Jensen i spetsen fått kraftigt minskat väljarstöd, enligt opinionsmätningarna.

Konservative folkeparti peakade i opinionen innan valrörelsen hade inletts, men har gått kraftigt tillbaka efter medieavslöjanden kring partiledaren Søren Pape Poulsen.

Migrationsfrågan har svalnat

Samtidigt har Dansk folkeparti kollapsat i opinionen. När Dansk folkeparti i valet 2019 fick 8,7 procent av rösterna sågs det som ett stort nederlag. Nu balanserar partiet på den tvåprocentsgräns som gäller för att få komma in i folketinget.

Till skillnad från tidigare danska val har migrationsfrågan inte varit något hett debattämne.

– Det beror på att Dansk folkeparti har svårt att sätta dagordningen som de gjorde förut. Inger Støjberg och Danmarksdemokraterne har lyft frågan helt klart, men hon spelar också mycket på stad-land-frågan, Köpenhamn kontra resten, säger Karina Kosiara-Pedersen.

Hon noterar också att Støjberg inte lyckats dominera valdebatten så mycket som väntat. I den mån migrationsfrågan diskuterats på bredare front har den varit kopplad till bristen på arbetskraft inom välfärdssektorn och att den rådande strama migrationspolitiken i vissa fall leder till att välintegrerade, yrkesverksamma personer tvingas lämna Danmark.

Sjukvård och inflation

Kosiara-Pedersen tycker att det är svårt att peka ut en dominerande sakfråga under den här valrörelsen. För väljarna är det helt klart krisen inom sjukvården och ekonomin. Medierna har varit väldigt fokuserade på vem som kommer att kunna bilda regering och på diverse olika affärer, konstaterar hon.

– Det är lite svårt att se vilket tema valrörelsen har handlat om, det har varit en splittrad bild. Vi står med väljare som gärna vill veta hur partierna vill bekämpa inflationen, men det svarar inte politikerna på.