”Orimligt att lönearbetare betalar 1300 miljarder i skatt medan kapitalägarna betalar 100 miljarder” 

DEBATT. I Storbritannien har man en övre gräns på hur mycket pengar man får ha på deras motsvarighet till Investeringsparkonto (ISK) på 20 000 pund vilket är drygt fyra gånger mer än vad genomsnittsspararen har i Sverige. 

I Sverige har vi ingen övre gräns och i Sverige äger tio procent 76.5 procent av det totala kapitalet på ISK.

Om du har en miljard på ISK och en utdelning om 5 procent (50 miljoner) så blir din skatt 7.5 procent vilket är ännu mer förmånligt än 3:12-reglerna enligt vilka du betalar 20 procent i skatt. Innan 3:12-reglerna och ISK infördes så låg kapitalskatten på 30 procent. 

Många hävdar att det är hög risk med ISK men det är lögn. I tre av fyra år så har börsen gått plus (i genomsnitt och historiskt) och den genomsnittliga avkastningen sedan starten ligger på tio procent. Mellan 1990 och 2019 låg den på 12.49 procent. 

Lönearbetare betalar in 1300 miljarder till statskassan i skatt medan kapitalägarna betalar in 100 miljarder. Den totala lönesumman är knappt fyra gånger högre än kapitalinkomsterna. Trots detta är alltså skatteintäkterna från lön 13 gånger högre. Är det rimligt? 

Vi i Human Framtid tycker inte det och vi förordar ett skattesystem där vi inte gör skillnad på varifrån din inkomst kommer. 

Som en sidonotering kan nämnas att Sverige var ett av de allra första länderna som gjorde skillnad på kapitalinkomster och övriga inkomster. Många länder har tyvärr följt vårt exempel – men långt ifrån alla.

En ytterligare sidonotering är att Mats Odell och Sverige hämtade inspiration från Storbritannien vad gäller ISK (den övre gränsen för sparande där ligger alltså på 20 000 pund vilket motsvarar knappt 250 000 kronor).

Vi behöver inte fler dollarmiljardärer medan 90 procent av vår befolkning får krympt disponibel inkomst och ökad skuldsättning. Svenskarna är ett världens högst skuldsatta medborgare. Trots detta har vi som land ett av världens lägsta statsskulder.

När pandemin bröt ut så fick våra storföretag stöd från staten det vill säga skattebetalarna. Kostnaden för stödet till korttidsarbete beräknas kosta staten 80 miljarder för år 2021. Det är mer än försvarsbudgeten för motsvarande år. 

Minns ni bankkrisen? Åter igen var det staten som räddade bankerna från konkurs och notan landade hos skattebetalarna och då främst arbetstagarna.

I sammanhanget kan även nämnas att år 1990 så gick 2/3 av  företagens utrymmet efter skatt till löneökningar medan 1/3 gick till aktieutdelning. I dag går 3/5 av samma utrymme till aktieutdelning medan endast 2/5 går till löneökningar. Ändå är det alltså arbetstagarna som bär det stora lasset i skattebördan. 

Varför är vi som utgör 90 procent av befolkningen inte mer upprörda över detta? 

Rent ekonomiskt så är detta en katastrof för hela samhället i stort. Om vi inte kan konsumera så finns det ingen att producera varor till. Företagen dör och ekonomin kollapsar. 

Vi måste få till en bättre fördelning.