Vad finner vi intressant i dag? Eller om hundra år? Omöjligt att säga, tänkte Wilhelmina von Hallwyl år 1898 – och såg till att spara och bevara allt omkring sig för eftervärlden. Hennes hem blev hennes livsverk, och ett museum.
Mitt i Stockholm ligger ett pampigt och helt unikt hem, bevarat för eftervärlden. Det stod klart 1898, och var redan då häpnadsväckande – utrustat med elektriskt ljus, centralvärme, rinnande varmt och kallt vatten, telefonlinjer, personhiss och huvudstadens första dusch.
Var för sig var dessa ting bland det mest moderna man kunde tänka sig, och samlade i ett och samma privata hem var det närmast ofattbart exklusivt. Men så tillhörde också husets ägare, Wilhelmina och Walther von Hallwyl, Sveriges absolut mest förmögna familjer.
Men det är egentligen inte lyxen som gör huset så speciellt, utan Wilhelmina von Hallwyls livsverk. Redan när hon och maken Walther flyttade in i huset beslutade hon sig nämligen för att det en dag skulle bli ett museum.
Hon var, liksom många rika människor på den tiden, en samlare av allt från porslin och silver till antika vapen. Men Wilhelmina von Hallwyl anade att det kanske inte bara var hennes dyrbara skatter som skulle locka människor till museet, berättar Frida Bowallius, intendent på Hallwylska museet.
– Det slog henne att man inte kan veta vad människor i framtiden kommer att vara intresserade av. Hon har sagt något i stil med ”jag samlar inte bara för mig, utan också för långt avlägsen framtid – och då kanske enklaste kvast kan komma att bli något intressant”. Det finns flera samlarhem bevarade runt om i världen, men det som gör Hallwylska unikt är att alla vardagsföremål också finns bevarade, säger hon.
Hallwylska imponerar än i dag med sitt överdåd – men Wilhelmina von Hallwyl hade rätt. Det är egentligen inte bladguldet, de dyrbara konstverken eller de dussintals träslagen i salongerna som fascinerar mest.
– Det är absolut en wow-känsla för de flesta som kommer in här första gången. Men när den lagt sig så är det, trots alla fantastiska dyrbarheter som finns här, de vardagliga sakerna man är mest nyfiken på. Var gick de på toa? Det är sådana saker vi får frågor om, berättar Frida Bowallius.
Husets toaletthistoria finns förstås också bevarad. Toalettbesöken gjordes i två små mahognyklädda bås, sida vid sida. Men de skiljer sig åt. Den ena är den torrklosett som byggdes i samband med husbygget, och som tömdes av en ”nattgubbe” varje morgon. Det står också ett snapsglas med en sup, som tack till honom, kvar vid sidan om klosetten. Den andra gjordes några år senare om till vattenklosett, en nymodighet då.
– Och varför gjordes inte båda toaletterna om? Jo, för att det skulle bli museum här i framtiden, så Wilhelmina ville naturligtvis visa den tekniska utvecklingen genom att bevara en av de gamla torrklosetterna, säger Frida Bowallius.
Det u-formade palatset, med allt från tjänstebostäder, bibliotek, rökrum, biljardrum och kägelbana på vinden kostade 1,5 miljoner kronor att bygga i slutet på 1800-talet. Vad det är värt i dag, med all sin prakt och de enorma samlingarna, går inte att säga, enligt Frida Bowallius:
– Man kan hitta vad olika saker kostade att färdigställa – drömsummor redan på den tiden – och enstaka föremål har lånats ut och därför värderats i försäkringssyfte. Men nej, det går inte att säga vad detta är värt i dag. Vi brukar säga att det är ovärderat, och ovärderligt.
———————————
Hallwylska palatset
• Hallwylska palatset byggdes 1893–1898 på Hamngatan 4 – en del av Stockholm som då låg i utkanten av staden. På tomten stod de ”Hammerska rucklen” – risiga byggnader som rymde allt från loppcirkusar till hotell som hyrde ut per timme – och paret von Hallwyl köpte fastigheten för 205 265 kronor (vilket motsvarar knappt 15 miljoner kronor i dagens penningvärde, enligt Ekonomiska museet).
• Stockholm växte snabbt i slutet på 1800-talet, och i dag, över 120 år senare, är detta huvudstadens centrum. I kvarteren runt huset finns allt från Dramaten till de mest exklusiva modehusens butiker.
• Hallwylska palatset består av 42 rum och kök utspritt på omkring 2 200 kvadratmeter i fem våningar. Arkitekturen är inspirerad av spansk och italiensk renässans, inredningen främst av klassiskt 1600- och 1700-tal.
• Huset byggdes enbart för Wilhelmina och Walther von Hallwyl, deras döttrar var redan utflugna vid den tiden. 1920 skänktes det till svenska staten, men paret bodde kvar under hela sin livstid.
• Museet har totalt över 60 000 katalogiserade föremål, och arbetet med att dokumentera allt tog över 50 år totalt. Det påbörjades 1906, men efter tio år valde Wilhelmina att skrota allt och börja om eftersom hon inte var nöjd med utförandet.
