Utbildningsradion låter fyra kändisar försöka minska sina utsläpp i programserien Klimatkampen. Men de plockar bara lågt hängande frukter och lämnar de största utsläppen i fred, skriver Martin Smedjeback.
Det börjar bra i Utbildningsradions program Klimatkampen som just nu går
på SVT Play. De fyra kändisarna får reda på hur många ton av växthusgaser de släpper ut per år: Claes Malmberg: 21,6 ton, Nikki Amini: 20,1 ton, Filip Kaspersen Lamprecht: 30,5 ton och Arja Saijonmaa: 33,9 ton.
Detta ska jämföras med de 9 ton som den genomsnittliga svensken släpper ut, den siffran inkluderar dock inte internationella flygningar som skulle ha dragit upp siffran. Om alla skulle släppa ut som genomsnittssvensken skulle vi behöva ha fyra jordklot, men vi har bara ett, vilket sägs i programmet. Alltså måste vi alla minska våra utsläpp rejält.
Det nämns att det som gör att Filip och Arja har så stora utsläpp är de många och långa flygresor som de gör. Om Filips flygande säger programledaren Mark Levengood: ”Du är modell med världen som arbetsplats. Ditt flygande kan du inte ändra, men det handlar om det du kan ändra.” Efter detta konstaterade nämns inte flyget mer. Trots att detta troligtvis är hans överlägset största utsläppskälla görs inte ens ett försök att minska modellens flygande!
Bäst vore så klart att han sa nej till flygresorna och tog sig med tåg till de ställen där det går och skippar de andra resorna (som Malena Ernman). Men ett minimum borde väl vara att undersöka var han kan dra ner på flygandet genom åtminstone färre och kortare flygresor? Istället får de i tv programmet tillverka sitt eget schampo av kaffesump och plocka mat i trädgården för en god och klimatsmart smoothie. Filip sammanfattar det med orden: ”Gör alla något litet så blir det en väldigt stor skillnad på klimatet.”
Jag är ledsen, Filip, men det stämmer faktiskt inte. Små steg leder endast till små förändringar och vi vet att det inte räcker för att rädda klimatet.
Jag är orolig för att de som ser detta program når slutsatsen att det räcker att släcka på rummet oftare eller byta ut några inköp då och då till ekologiska och sen kan man lugnt fortsätta att orsaka enorma utsläpp. Om ett företag gör på liknande sätt brukar det kallas greenwashing.
I sista avsnittet kommer deltagarna tillbaks efter 21 dagar för att utvärdera hur det gick för dem att leva med nya klimatvänliga vanor. Här vore det väl på sin plats att se om de hade lyckats få ner sina många ton av utsläpp?Men nej, dessa nämns inte ens. Troligtvis eftersom siffrorna säkerligen inte hade ändrats särskilt mycket genom de små förändringarna de genomförde.
Programmet heter Klimatkampen, och då tänker i alla fall jag att den politiska kampen för klimatet åtminstone bör nämnas. Vi klarar nämligen inte klimatkrisen enbart med individuella förändringar. Vi behöver både stora förändringar som konsumenter OCH stora förändringar från företag, myndigheter och politiker. För att förändra politiken krävs just kamp i form av aktioner, kampanjer och partipolitiskt engagemang av olika slag. Även om detta är ett program om klimatval i vardagen så borde det politiska åtminstone nämnas.
”Man måste börja någonstans” säger Nicki Amini och det är ju helt sant. Så är det ju med klimatprogram på tv också. Och det kan inte vara lätt att göra ett klimatprogram som är radikalt, vetenskapligt korrekt och samtidigt lockande för den stora massan. Men jag hade ändå hoppats att vi hade kommit längre i klimatfrågan. Vi förtjänar ett bättre tv-program om klimatet.
