Muddringsfartygen cirklar som hungriga hajar kring Matsuöarna som ligger i vattnen mellan Taiwan och Kina. Öarna tillhör Taiwan men det faktum att de befinner sig på taiwanesiskt territorium har inte hindrat kinesiska företag från att, med Pekings goda minne, i allt snabbare takt olagligen utvinna sand i området kring öarna.

– Jag är inte ett dugg förvånad. Det är bara ytterligare ett led i Kinas trakasserier av Taiwan, säger Kinakännaren Kristina Sandklef till TT.

Kinas upprepade överträdelser har gjort att Taiwan har sett sig tvunget att investera i nya fregatter och andra fartyg för att bättre kunna freda sig till sjöss, skriver Foreign Policy.

– Det som pågår är ett exempel på en gråzonskrigföring där Kina förser sig med råvaran sand och dessutom tvingar Taiwan att lägga ner stora resurser och energi på sitt försvar och sin kustbevakning, säger Kristina Sandklef, fristående Kinaanalytiker som tidigare har arbetat vid Försvarsmakten med fokus på Kina.

Sanden blir till guld

Näst efter vatten är sand den mest åtråvärda naturtillgången i världen.

Sand ingår i betong, glas och asfalt och används till att bygga skyskrapor, vägar och annan infrastruktur. Till saken hör att inte vilken sand som helst duger. Saharas vidsträckta sanddyner består av alldeles för mjuk och finkornig sand. Det är sanden som finns under vattenytan som efterfrågas.

Även inom Kina pågår en ohämmad exploatering av sand, som har resulterat i en omfattande miljöförstöring. Redan 2008 försökte de kinesiska myndigheterna att stoppa sandutvinning i den stora sötvattensjön Poyang, utan att lyckas. Nu är den viktiga vattentäkten förstörd, skriver Foreign Policy. Kinesiska forskare har också varnat för att självaste Yangtzefloden – Kinas och hela Asiens största flod – kan vara i fara.

– Det illustrerar det som är det stora problemet med att styra ett land som Kina. Centralstyret kan besluta om en sak medan det regionala styret kör sitt eget race, säger Kristina Sandklef.

Och när så stora ekonomiska intressen står på spel leder det inte sällan till mutor och korruption på lokal nivå för att kunna fortsätta bedriva en verksamhet som egentligen är förbjuden.

Indonesiska öar utplånades

Men liksom andra naturresurser är sand en ändlig tillgång som vi bör handskas varsamt med, varnar forskare i en rapport som publicerades i april av FN:s miljöprogram Unep.

Sandexploateringen har redan gett permanenta skador på naturen runtom i världen. Exemplen är många. Efter många års sandutvinning är minst ett tjugotal indonesiska öar ett minne blott. Och i Moçambique har flera en gång vackra och orörda stränder urholkats helt, vilket innebär att landet blir mer sårbart vid översvämningar.

I Indien opererar en “sandmaffia”. De som vågar ifrågasätta maffian hotas till livet, mördas rentav. Det uppger Kiran Pereira som driver bloggen Sandstories, som startades för att öka medvetenheten kring vad utvinningen av sand innebär för vår planet. Miljöförstörelsen har hon sett med egna ögon under sin uppväxt i Bangalore.

– Jag såg denna vackra, blomstrande trädgårdsstad bokstavligen förvandlas till Indiens Silicon Valley. Jag såg hur hundratals lastbilar kom åkandes fullastade med sand från floderna, säger Kiran Pereira till TT.

Frustrationen över det hon såg sådde fröet till det som skulle bli ett djupt engagemang. Kiran Pereira vill få upp omvärldens ögon för det som pågår.

– De flesta vet nog inte ens om att det är ett stort problem, säger Kiran Pereira som beskriver exploateringen av sand som ”en vit fläck”.

Biovänlig cement i Nederländerna

Kiran Pereira, som numera bor i Storbritannien, hoppas dock på att vårens FN-rapport kommer att göra skillnad. Om frågan får mer uppmärksamhet leder det också till en större vakenhet hos både politiker och folk i allmänhet, resonerar hon.

– Dessutom finns det redan i dag så många alternativ. Sand som använts en gång och nu slängs bort skulle kunna återanvändas.

Men det viktigaste är att vi minimerar vår förbrukning och hittar alternativa material, påpekar Kiran Pereira. Hon nämner ett holländskt företag som tillverkar byggsten i ett miljövänligt och mer hållbart cementmaterial, med hjälp av bakterier.

Förändringsarbetet går dock trögt. Innovationerna och lösningarna finns, men gamla regelsystem och lagar står i vägen för utvecklingen, konstaterar Kiran Pereira.