DEBATT. Ingen var överdrivet förvånad när borgerliga partier inledde sin kärleksrelation med SD.

Vissa blev däremot förvånade över att de valde att stanna kvar efter den senaste tidens oacceptabla, avhumaniserande uttalanden kopplade till SD:s reklam i tunnelbanan.

Moderaterna har varit det borgerliga parti som tidigare stuckit ut genom att öppet ställa sig bakom rasism.

Vi kan gå tillbaks till deras agerande i relation till Sydafrikas apartheid – då M som enda svenska riksdagsparti var emot varje form av bojkott – för att få detta bekräftat.

Andra borgerliga partiers agerande har varit mer förvånande
(med undantag från Centern som visat i praktisk handling att man inte är beredda att kompromissa om människors lika värde).

Trots den senaste tidens uttalanden från SD har dessa partier fortsatt sitt samarbete som om ingenting har hänt.

Vill man förstå den övergripande orsaken bakom de borgerliga partiernas agerande går det bra att läsa Karin Petterssons artikel ”Kulturkrig? Nej, allt handlar om pengar” i Aftonbladet Kultur.

Efter föregående veckas utspel var det många som var övertygade om att botten verkligen var nådd.

Flera vänner och bekanta uttryckte en önskan om utrymme för att kunna andas, efter allt förakt som uttryckts i den offentliga debatten.

Då sker någonting som många upplever som obegripligt.

Socialdemokraterna väljer att göra ett utspel där de återigen ansluter sig till främlingsfientliga krafters problembeskrivning (och säger att vi ”inte ska ha någon Somalitown”).

Samuel Jordö från Feministiskt initiativ sa såhär om Socialdemokraternas uttalande: ”Om statsministern vill utmåla vissa etniciteter som problem i Sverige och förbjuda dem att bo tillsammans så undrar man ju vilka som inte får bor nära varandra eller umgås för mycket? Samer? Judar? Romer?”

Att S-företrädare pratar på det här sättet är förkastligt.

Först bedriver man en bostadspolitik som lämnar väldigt begränsade alternativ för vissa grupper, sen uttrycker man sig på det här sättet.

Det är möjligt att förstå varför vissa partier på högerkanten valt att sälja principer om människors lika värde till förmån för ekonomiska egenintressen, men S orsaker till att reproducera konservativa och främlingsfientliga krafters verklighetsbild är obegriplig.

Vad finns det att vinna för S?

Tror man att man ska kunna vinna över ett fåtal röster från SD?

Är man beredd att lämna principer som utgjort en del av partiets ryggrad för att göra detta?

Jag har tidigare sagt att ”partier som inte är beredda att garantera människor rätten att bli behandlade lika, inte förtjänar vår röst.”

Det gäller även Socialdemokraterna.