I ett gult trähus på den nordskånska landsbygden sätter Rolf vom Dorp på en kanna kaffe medan radion skvalar i bakgrunden. Aftonbladets chefredaktör byter politisk linje till att förespråka Natomedlemskap, rapporterar Ekot.

Rolf vom Dorp skakar på huvudet, medan han tar med sig sin vita mugg och slår sig ned vid ett runt bord i vardagsrummet.

– Det är häpnadsväckande, säger han.

Att Sverige nu kan vara på väg att överge den rådande säkerhetspolitiken, fick honom att kasta sig in i debatten. Med en appell i samma tidning som nu omnämns i Morgonekot drar han paralleller till Vietnamkriget, och den roll Sverige spelade för att få ett stopp på kriget. En roll som hade varit omöjlig om det inte hade varit för landets militära alliansfrihet, argumenterar Rolf vom Dorp.

– Det behövs någon som sitter i mitten och håller balansen, säger han.

Ett ställningstagande mot ett Natomedlemskap som är djupt rotat i hans egen historia. Men att Rolf vom Dorp skulle bli politiskt engagerad och tvingas på landsflykt för sina idéer hade varit svårt att ana när han sprang omkring som liten grabb på fälten i Kalifornien. Under uppväxten i en tysk immigrantfamilj i Orange County utanför Los Angeles luftades inga radikala idéer. Brodern tog värvning som officer i marinen, själv kom han in på ett av USA:s ledande universitet för att studera statskunskap. Samtidigt stod det klart att han redan då hade vad han i dag beskriver som en ”latent pacifistisk orientering”.

– Jag tyckte det kändes som en förolämpning att behöva kallas in och hade lyckats undvika det, samtidigt hörde jag hur andra som inte ville åka till Vietnam fick kritik från grannarna. ”If you don’t like, leave the country”, kunde de säga.

"Sveriges inflytande var överallt"

Så skulle det också bli. På universitet kom han i kontakt med en växande ungdomsrörelse, vars protester blev allt mer högljudda mot det krig hans egen bror nu rest till. I tidningarna kunde han se fasansfulla ögonblicksbilder av krigets brutalitet; hur en ung soldat avrättades på öppen gata av Saigons rikspolischef eller hur ett litet barn kommer springande svårt bränd efter en napalmattack. Men också läsa om en indignerad utrikesminister från Sverige som underströk att ”freden måste värnas”, inför risken av världen stod inför ett kärnvapenkrig. I takt med att antalet dödsoffer växte, blev den stridbara ministerns uttalanden alltmer drastiska, gentemot USA:s politik.

– Sveriges inflytande var överallt, det var imponerande, säger Rolf vom Dorp.

Inom honom började ett politiskt ställningstagande växa fram, gradvis, likt hos stora delar av de amerikanska befolkningen. Men det var under en familjesammankomst i december 1968 som han bestämde sig. Det han fick se där och de ord som yttrades fick honom att skriva ett brev till rekryteringsmyndigheten, där han tog ställning mot kriget.

–  Efter det blev jag blev inkallad, jag tror det var som straff, säger Rolf vom Dorp.

Förstod hur allvarligt det var

Istället för att infinna sig på utsatt tid, reste han sommaren 1969 till Sverige där Olof Palme, bara någon månad senare skulle väljas till statsminister. I tidningarna hade han läst att både krigsvägrare och desertörer togs emot med öppna armar. När en advokat 1975 lyckades upphäva den fängelsedom som annars hade väntat honom vid ett återvändande, bestämde han sig för att bege sig hem till USA igen. Men när han sedan träffades sin blivande fru, gick resan återigen till Sverige.

– Det är så mycket som jag beundrar med Sverige, säger han.

Han fick barn och började bygga ett liv, samtidigt som det politiska engagemanget höll i sig, inspirerad av folkrörelserna i det nya hemlandet.

– För att politiker ska ta ansvar behöver vanliga människor engagera sig, säger han.

Efter att barnen flyttat hemifrån, gick flyttlasset återigen till USA. Historia kunde skrivas, landet stod inför möjligheten att få sin första svarta president och Rolf vom Dorp bestämde sig för att gå helhjärtat in i den gräsrotskampanj som skulle leda till att Barack Obama vann valet 2008. Efter den lyckade kampanjen köpte han tillsamman med sin fru en gård i Kalifornien. Där skötte de ett mindre lantbruk, samtidigt som de började engagera sig i miljöfrågan. Vid ett tillfälle höll hela gården på att slukas av lågorna.

– Det var en enorm torka, så varmt att all fukt sugits ur träd och växter. Jag var engagerad i klimatfrågan men det var först då jag verkligen förstod hur allvarligt det var, säger han.

Gården såldes för att kunna ägna sig på heltid med klimatfrågan i grannstaten Arizona tillsammans med sin fru. Häromåret flyttade Rolf vom Dorp tillbaka till Sverige. Men än idag arbetar han med den rörelse som han var med om att starta i delstaten för att lyfta klimatfrågan. Men också Fridays for future, där han lägger sitt krut på att få deras kampanjer att nå över hela världen. Kunnig som han är med att bygga it-strukturer, som kan sätta människor i kontakt med varandra.

– I går hade vi ett evenemang där Saleemul Huq (känd klimatdiplomat från Bangladesh) pratade inför 500 personer runt om i världen, jag hade så klart önskat att det var miljoner – men det är en början, säger han.

Även protester mot att bredda E22:an utanför Lund upptar hans tid – och nu också Natofrågan. Men hur hamnade han här? Något avgörande hände under den där familjemiddagen i Los Angeles.

Brodern drabbades av Agent orange

– Min bror var på permission och vi hade samlats i hallen, börjar Rolf vom Dorp.

Men tystnar när han ser bilderna som tränger upp inom honom. Han samlar sig och fortsätter att återge hur brodern började berätta om en händelse under kriget, lugnt och utan någon märkbar känsla i orden. Den flygbas han hade ansvar att beskydda anfölls under natten som en del av Nordvietnamns stora Tet-offensiv 1968. Tältet hans bror sov i träffades av en granat och som enda överlevande kastade han sig ned i en skyttegrav och började ge order till de yrvakna soldater som skulle hejda anfallet, som tillsist slogs tillbaka. Morgonen efter låg ett sjuttiotal kroppar på marken som radades upp och fotograferades. Bilder som Rolf vom Dorp fick se tillsammans med ett par vänner och familjemedlemmar. Hans mormor, som genomlevt första världskriget i Tyskland satt tyst, till det att hon började upprepa, ”krig är hemskt”, krig är hemskt”.

– Hon var en enkel arbetande kvinna från Tyskland som genomlevt första världskriget och det var hennes djupaste kommentar, det påverkade mig mycket, berättar Rolf vom Dorp.

Orden tillsammans med bilderna satte djupa spår och fick honom att ta steget och lämna landet. Men fick även hans bror att yttra: ”Jag kan förstå varför vi inte borde vara i Vietnam”. Kanske var det den insikten som fick honom att strax efter avslutad tjänstgöring välja bort en karriär inom armén.

– Vi har haft våra motsättningar, men vi har alltid varit nära varandra, säger Rolf vom Dorp.

Strax före intervjun har de pratats vid. I dag lider brodern dag som natt av kemikalieframkallad Parkinson, hans röst darrar likt den hand som håller telefonen. Från flygbasen han arbetade på lyfte flygplan med bekämpningsmedlet Agent Orange som sprutades över den täta växtligheten för att röja fiendens trupper. De tomma tunnorna förvarades sedan öppet på flygbasen.

– Min bror har berättat att de satt på de tomma tunnorna och fick i sig ångorna, jag har också läst i tidningen om hur man skar upp de och använde de för att grilla. Men det är inget han berättat.

Kriget i Ukraina gör honom nu påmind om sin brors öde – och hur det drabbar alla. Då som nu var det ett mäktigt land som invaderade ett svagare, i hopp om en lätt seger. ”Då som nu öser supermakterna in vapen och de unga soldaterna gör blint sin plikt, likt min bror”, skriver Rolf Vom Dorp i Aftonbladet. Bilder på krigets ofattbara grymhet kablas återigen ut över världen, istället för brinnande barn täckta av napalm är det tortyrkammare i källare och döda civila som ligger bakbundna vid vägkanten.

Men Sverige spelar en annan roll.

– Tänk om Sverige skickat pansarskott till Viet Cong under Vietnamkriget, vilken förbannelse det hade varit, säger Rolf Vom Dorp.

"Det är förbi midnatt"

Ett steg mot ökad spänning. Samma sak skulle en Natoansökan vara, menar Rolf Vom Dorp. Det som gjorde att Sverige kunde bidra till att vända världsopinionen så effektivt var statusen som alliansfri, argumenterar han. Olof Palmes kritik sågs inte i USA som en partsinlaga från en fiende, utan som något mer konstruktivt och genomtänkt. Inte heller uppfattades den som en kritik mot det amerikanska folket, utan dess regering.

– Det gav en moralisk uppmuntran för folk att engagera sig, oavsett var de var, i dag ser jag ett anti-ryskt hat i Sverige, jag förstår det men under Vietnamkriget var det inget anti-amerikanskt hat, det bästa exemplet på det är hur man aktivt välkomnade krigsvägrare och desertörer, säger Rolf vom Dorp.

Samtidigt är Ryssland inte USA på 1960- och 70-talet, utan ett slutet land – där oberoende information inte når fram. Men Ryssland, hävdar Rolf vom Dorp kommer inte sluta förrän hemmaopinionen vänder. När mödrar och fäder frågar vad som hänt deras saknade och när soldater frågar sig själva varför de ska vara i Ukraina. För att det ska ske är Sveriges till mer hjälp som alliansfri, än en part som ansluter sig till Nato och på så sätt bidrar till ökad spänning, även om informationen har svårt att nå fram.

– Jag har en förhoppning, även om det är förbi midnatt, att Sverige säger nej till att ansluta sig Nato. Man behöver göra en noggrann analys: Vad betyder det här för Sverige de kommande femtio åren, att plötsligt ta bort ett beslut som man i stort sett haft i 210 år. Det är inte klokt, säger han.

Än i dag gör sig mormors ord påminda – krig är hemskt. Men i insikten om krigets fasor, finns också ett hopp om en världsordning där konflikter inte blir lösta genom våld, tror han.

– Människor i allmänhet vill ha fred. Men då måste vi kunna prata med varandra. Det är det enda hopp jag ser, och då behövs en part som inte betraktas som fiende. Nu är vi på väg att bli en del av det globala våldet, samtidigt som det våld som klimatförändringarna medför glöms bort.