Debatten om den från Danmark avvisade Rasmus Paludan – som i Danmark har fått öknamnet ”Rasmus Klump”, på svenska känd som ”Rasmus Nalle” – pågår för fullt. Med polisbeskydd att spela pajas på offentliga platser åtnjuter han nu något som kanske bäst kan beskrivas som särskild politisk asyl i rättskaffens, naiva Sverige.
DEBATT. Att det höjts röster för att värna om Rasmus Klumps yttrandefrihet samtidigt som bilar brinner och invånare blir hotade till livet som ett direkt resultat av hans tokiga torgteater i Örebro, Linköping, Norrköping, Rinkeby och flera platser är tämligen främmande för många danskar. Och borde så klart vara det för svenskar också.
Fredrik Malm (L) twittrade att det inte handlar om yttrandefrihet utan om allmän ordning. För en gång skull håller jag med honom. ”Smid ham ud” (kasta ut honom) är vad danskarna tyckte när nallen – nassen ansåg många – partiledare för högerextrema Stram kurs, försökte sig på samma korståg i danska småorter.
Men här i Astrid Lindgrens rike vill några, flertalet från SD, i stället försvara rätten att vara rättshaverist på bekostnad av svenska skattebetalare, vilket så klart rimmar dåligt med SD:s påstådda tycke för lag och rätt.
Den närmast automatiserade åsikten som nu hörs från höger till vänster, att tokstollars bokbrännande och andra sattyg måste beskyddas av grundlagen, är både ängslig och skum. Som om det är en mänsklig rättighet att skita i fontänen på torget. Yttrandefriheten är inte en naivitetsprincip som betyder att allt kan och måste vara tillåtet!
Allt gör mig misstänksam och bekymrad över folkets etiska hälsa och samhällets förmåga att begränsa uppsåtliga uppviglingar, för efter att Rasmus Klump fick nobben av Danmark är de danska grundlagarna fortfarande intakta och välmående. Kanske just därför det är ett sundhetstecken att våga sätta nödvändiga gränser?
Sverige är en konstig upp-och-ner-vänd värld för en dansk. På sociala medier vädrar övervintrande troll morgonluft och i hundratals pamfletterar de sina, förstås inte så sunda, fördomar om islam som ondskans källa.
Ett gammalt äckligt välbekant hat har återigen visat sitt fula ansikte. Sociologiskt är det hushåll med låg utbildning där SD:s åsikter frodas bäst som nu får tillfälle att släppa väder om religiöst människoförakt.
Jag vet att sverigedemokrater beundrar oss danskar, men här föreligger det en enorm nyansskillnad mellan dansk och svensk ordning: I debatten hörs just nu ett minst sagt besvärande rykte att det är SD som har bjudit Rasmus ”Nalle” Paludan att uppvigla allmänheten. Även om det visar sig inte vara sant hade något liknande aldrig tillåtits i Danmark!
Kaoset påminner om Trumps iscensatta stormning av Kapitolium i Washington. Den rödvita befolkningen hade blivit rosenrasande.
Det är inte så märkligt att många försvarar Paludans trolltyg i det offentliga rummet, nu när så många främlingsfientliga väljare redan känner sig grundlurade av SD-propagandans godtyckliga skiljande på ukrainska och syriska flyktingar, och partiet har fallit ett tag i opinionen. I en tv-debatt blev Jimmie Åkesson vansinnig över brunmärkningen av partiet. Inser de inte att de också bekänner färg genom att försvara Paludan?
Många frågar sig varför svensk polis inte klarar av att hantera detta? Dansk polis sätter oftast hårt mot hårt och Paludans galenskaper fick munkavle. Befolkningen vände honom ryggen på torgmötena och skrattade åt honom. Ty i Danmark räds man ej gränser för främlingsfientliga clownkonster som medvetet syftar till att orsaka upplopp på gatorna. Dymedelst, vid tanklös idioti och hets mot folkgrupp, upphör den danska ”ytringfriheden” och lagbeskyddet att gälla.
Det vet förstås juristen Paludan, och efter att han nobbades i Danmark ansökte han om svenskt medborgarskap och fick det. Enligt egen utsago vill han bli riksdagsman.
Varför är det här viktigt för en klimatpolitiker? För att det liknar hur klimatkrisen behandlas. I klimatdebatten spelar SD förvånade över att klimataktivister blockerar vägar samtidigt som klimatet brinner – och gärna skyller de på de fredliga demonstranterna i stället för att göra något åt huvudfrågan, klimatförstörelsen.
Ingen vill stödja våld. Stenkastande och bilbrännande upplopp liknar mer extremhögerns tillvägagångssätt när det gäller klimatet, som genom att ignorera vetenskapens akuta varningar stödjer fossilterrorismen som kränker vårt samhälles existens, bränner ihjäl vår värld och faktiskt sätter alla medborgares säkerhet på spel.
2019 försvarade SD Paludans verksamhet i en särskild riksdagsfråga som ett ”värnande av rättsstaten”, men vår blågula befolkning kräver ännu inga besked av SD:s partiledning trots att kopplingen har förmodats. Nu vore det därför hög tid för SD att få frågan om de haft inblandning i Paludans skamliga anfall på det demokratiska samhället.
