När Tidölagen presenterades fick man gå ner i ordförrådets nedersta källarhåla och rota fram lådan med ordet vandel i. Många visste inte vad det var – jag vet flera som trodde att det var en synonym till handel. Men Tidölagsfolket påpekade att ordet används i en del lagar, bland annat i utlänningslagen, och att det alltså inte var något konstigt med det.

Det stämmer att det används i lagar. Vid ansökan om medborgarskap görs en vandelsprövning, och då anses till exempel den som nyligen har avtjänat ett straff inte ha så god vandel. Det där kan man ju ha åsikter om, men det är i alla fall tydligt och klart vad det betyder. Likaså när taxichaufförer, revisorer och krögare ska visa att de har skött sin ekonomi och inte begått brott.

Vandla och förvandla

I Tidölagen är det en annan sak, och det är egentligen det mest intressanta. Ja, och så ordets historia, förstås. Vi börjar där. Vandel är ett substantiv, bildat till verbet vandla, som är släkt med vända och betyder förändra, förvandla, omvandla. Ja, förvandla och omvandla innehåller samma ord, men bara vandla används inte längre.

”Så at thetta förgengeliga oc syndefulla liffuet .. skal wandlas til itt ewigt lijff” skriver författaren till Een handbook, ther vthi döpelsen och annat meer christeligha förhandlas, utgiven 1548. Ungefär så användes vandla ensamt, men det har legat i sin låda i mer än tvåhundra år.

Så vandeln har att göra med livets växlingar, ungefär som curriculum vitae, som betyder livets ström. Man kan se vandeln framför sig som en flod eller älv, Vandelälven, och allt den flyter genom och förbi. Men min första tanke går till Christer Pettersson, som blev dömd för Palmemordet och frikänd igen två gånger om. Han påpekade gärna och med viss pondus att han hade sin handel och sin vandel. Det verkade kunna syfta på olika saker – till exempel att han hade annat göra än att sitta i fängelse.

Otvetydigt konstaterat

Vandeln i Tidöavtalet handlar inte om brott eller ens prickar hos Kronofogden utan … ja, vad? Man vill utreda möjligheterna att utvisa ”utlänningar av bristande vandel”. Med utlänningar menar de personer som inte är medborgare i Sverige. Med bristande vandel ”avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.”

Det är mycket som är oklart. Vad kan bristande regelefterlevnad vara mer än lagbrott? Att planka i kollektivtrafiken? Gå mot röd gubbe? Borra hål i väggen för sent på kvällen så att grannen blir störd? Miljöer som hotar grundläggande svenska värden, vad innebär det? I slutet på meningen rinner alla definitioner ut i meningslöshet. För en anmärkning innebär ju varken mer eller mindre än att någon har klagat. Det hjälper inte om klagomålet är otvetydigt konstaterat.

Så det är egentligen inte det gammalmodiga ordet vandel som är problematiskt, utan att de formulerar sig på ett sätt som bara kan innebära att de vill utvisa människor för lite vad som helst. Eller i alla fall utreda möjligheterna att göra det.

”Du läser Tidöavtalet som fan läser Bibeln”, skrev någon när jag kommenterade saken på Twitter. Själv ansåg han att man bara skulle lita på regeringen och myndigheterna. Godtyckligt eller ej, de som kan komma att utvisas är ändå såna som vi inte vill ha här, tyckte han. Och det kan man ju tycka om man inte är så intresserad av att leva i ett rättssamhälle.

Överenskommelsen är inte särskilt välskriven, och somliga hävdar att det helt enkelt gick lite för fort. Men om ett dokument som man lägger så stor vikt vid slarvar bort rättssäkerheten ligger det nära till hands att tänka sig att just den kanske inte var så viktig.

Värden och värderingar

Svenska värden är förresten ett annat oklart begrepp. När jag googlar hittar jag ett aktiebolag, någonting om riskkapital och Kungliga vetenskapsakademien från 2018, som talar om fredliga och inkluderande samhällen och en hållbar utveckling för planeten. Men är det verkligen det de menar?

Jag provar med svenska värderingar istället, och hittar lite mer. Tanvir Mansur beskriver de svenska värderingarna i Arena 2021 som frihetliga och sekulära. Thomas Gür vänder sig i Göteborgsposten 2016 mot tanken att det inte skulle finnas några svenska värderingar eftersom det inte finns värderingar som uteslutande är svenska. Det behöver de inte vara, menar han. Som exempel nämner han ”omfattande jämställdhet, respekten för individens fria val, en demokratisk hållning, tolerans etc”.

En undersökning från Ipsos 2016 om vad folk förknippar med svenska värderingar ger en spretig bild. 40 procent har svarat att de är osäkra och 9 procent att begreppet är nonsens. 19 procent anser att det handlar om jämlikhet eller allas lika värde. 13 procent förknippar det med demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Lika många tänker på att följa svenska normer och traditioner och tala svenska. 8 procent kopplar det till rättvisa, solidaritet och välfärd och lika många till ärlighet och hederlighet.

Så vad är det för värden eller värderingar regeringen menar? Det borde ju vara tydligt om de vill kunna utvisa folk som ”deltar i” miljöer som hotar dem? Ipsos skriver att särskilt många SD-väljare, hela 29 procent, associerar svenska värderingar till att man följer svenska normer och talar svenska. Men ”svenska normer” definieras inte heller, så då är vi tillbaka på ruta ett.

Utvisa varandra

Det är mycket som är luddigt i överenskommelsen från Tidö slott. Delvis kanske det beror på att de hade bråttom och var klantiga, men otydlighet kan också vara avsiktlig. På något sätt tror jag inte att det är frihet, solidaritet eller ett inkluderande samhälle de menar med svenska värden. Då skulle de ju få börja utvisa varandra. Eller utreda möjligheterna i alla fall.