Organisationen Läkare utan gränser (MSF) har ännu verksamhet i det krigshärjade Ukraina, men bland annat behövs det mera sjukvårdsmateriel.
Alex Wade är akutkoordinator för Läkare utan gränser i Ukraina.
– Jag befinner mig just nu Lviv dit vi flyttat sedan konflikten startade. Vi var förberedda på insatser i östra delen av landet där vi varit närvarande sedan 2015. Ingen av oss kunde förutse den här utvecklingen med anfall på flera håll som medförde att vi behövde flytta hit, säger han till TT.
Vad gör ni nu?
– Vi förbereder oss för att göra nödutryckningar. När konflikten inleddes hade vi flera nödutryckningskit utplacerade på sjukhus runt om i landet. I kiten finns vad som behövs för vad vi kallar massförluster med många sårade som kommer in samtidigt. Vi har också kit för traumaoperationer. De här kiten har distribuerats till några av sjukhusen i konfliktzonerna som tar emot skadade, i bland annat Mariupol och Kiev. Olyckligtvis är innehållet i många av de här kiten slut.
Hur många skadade har tagits omhand?
– Jag har ingen exakt siffra. Några sjukhus har rapporterat in något dussin skadade, andra har rapporterat hundratals skadade.
Vilka problem möter ni?
– Ett av de största problem just nu är att få in nya förnödenheter in i landet som vi kan distribuera till sjukhusen med störst behov. Vi har tyvärr förlorat kontakten med några av de områden som har störst behov. I många områden finns ingen el eller gas så det går inte att värma upp byggnaderna. Dessutom är temperaturen under fryspunkten nattetid, svarar Wade.
Ni har genomfört utbildning av trettio ukrainska läkare via telemedicin, fungerar det?
– Ukraina har högt utbildade läkare och sjuksköterskor så vi arbetar med att stötta det existerande sjukhussystemet på alla sätt vi kan. Men några av dem är inte utbildade i traumavård i krigssituationer, så vi har kirurger som tillbringat år i konfliktzoner som utbildat dem via ett zoomliknande verktyg.
Det har tagit tid att få igång verksamheten, varför?
– Vi hade möjlighet att reagera snabbt i vissa områden, men vi var, som jag nämnde, också tvungna att omgruppera oss till säkrare platser och det var väldigt kaotiskt ett tag. Situationen vid gränsen har varit komplicerad med hundratusentals människor som lämnade landet och på grund av detta var det svårt att överblicka situationen och se var behoven är som störst. Och det var svårt att få fram förnödenheter. Vi tar en dag i taget eftersom förutsättningarna ändras snabbt. Vi är så anpassningsbara som vi bara kan, avslutar Alex Wade.