Flera politiska frågor har fått mig att begrunda Sveriges representativa demokrati, bland annat en där det svenska folkets besked är övertydligt: marknadsskolan. Nio av tio svenskar, från höger till vänster, vill stoppa eller begränsa vinster i välfärdsföretagen. Trots det görs ingenting och frågan saknar en tipping point.

Detta är den perfekta metaforen för hur fel det kan bli när det svenska elitstyret inte utgår från folket och hur det fetskits i medborgarna mellan de allmänna valen. Är det verkligen folkviljan som avgör i vår demokrati? Samspelar väljare och valda? Vilken verklighet bygger man sin politik på mellan valen?

Det här får mig att tänka på Sveriges mest utsatta områden. Väldigt få politiker bor eller har bott i invandrartäta låginkomstområden, men det ses inte som ett demokratiskt problem att politiker ska få besluta om ortens framtid. Inför val slängs det med förvrängda siffror och ibland med en fallstudie på någon halvexisterande Fatima som bekräftar tjänstemannens egen solida världsbild som man kan referera till i kommande partiledardebatter. Vänstern gör det, låtsasmittenfållan gör det, men högern är nog de värsta körsbärsplockarna av de alla. Det är nästan som om de inte skäms.

Det är valår. För att förstå den gångna mandatperioden tittar jag på det förra riksdagsvalet. Bara en procent av politikerna som kandiderade bodde i något av de 23 områden som polisen räknar som särskilt utsatta, enligt en kartläggning som SVT gjorde. En endaste procent av 5 585 kandidater bodde i områden som kännetecknades av social problematik och kriminell närvaro.

Det sägs att ett gott ledarskap kräver aktivt lyssnande, men den huvudsakliga ingrediensen till ett aktivt lyssnande är förståelse. Nu är det som det är och den här texten kommer inte få makthavare att flytta från sina bostadsrätter på Kungsholmen – förhoppningen är att slänga ljus på glappet och att det påverkar beslutsprocessen.

Det finns flera frågor som riksdagspartierna bör ställa sig.

På vilket sätt förbättrar deras politik vardagen för en förstagångsväljare och unga vuxna i utsatta områden? Vad händer när företrädare, styrda av värderingssystem med avsaknad av relevanta förstahandsupplevelser från dagens utsatthet, bestämmer över utsatta de väljarnas liv?

Vad kan göras, inom ramen för vårt formaliserade representativa system, för att sätta stopp för det avstånd mellan politiker och vanliga medborgare som en stor ortenmajoritet känner? Kan inkluderingslösningar som e-petitionssystem för medborgare utveckla den representativa demokratin? Hade de tyckt som de tycker i dag om de själva bodde i ett område med låg socioekonomisk status där kriminella har en påverkan på lokalsamhället? 

Tror du att de svenska riksdagspartiernas tonläge och förslag hade låtit annorlunda om de bodde i ett utsatt område? Det tror jag. Vi färgas av våra bostadsområden. Vi påverkas i högsta grad av grannskapets Åsa och Thomas statushöjande badrumsrenovering eller av de tunga fotstegen i trappen från grannen Hussein i gula servicekläder som drygar  ut inkomsten med reklamutdelning i kampen mot hans fasta kostnader.