Den viktigaste frågan för väljarna inför valet är föga förvånande inte klimatet utan skjutvapenvåldet. Partierna lägger nu fram sina förslag på lösningar: S och de borgerliga partierna vill ha högre straff, fler poliser och hårdare tag, barn ska kunna få livstid tycker SD, och MP vill att socialtjänsten gör fler hembesök hos småbarnsfamiljer där barnen befinner sig i riskzonen.

Tendensen i alla lösningar verkar vara att försöka övertala, övertyga eller avskräcka människor från kriminellt beteende. Om bara föräldrarna har tillit till samhället så kommer barnen aldrig rekryteras, verkar kontentan vara i de mer humana försöken till lösningar. Men hur skapas tillit, och hur förs den vidare till barnen om även de växer upp i ett samhälle där deras vardag kantas av rasism, diskriminering och demonisering? De andra förslagen verkar gå ut på att på tydlig svenska förklara att kriminalitet är fel för dem som inte verkar fatta det.

Samtidigt, i Danmark, ska människor med ”ickevästlig” bakgrund förhindras att bo i ”ghetton” och på så sätt ska ghettofieringen upphöra bara genom att mer resursstarka, etniska danskar eller andra godkända folkgrupper från väst (läs vita) flyttar in.

Tendensen är ännu tydligare här; vita människor med danska eller västerländska efternamn är hederliga människor som inte ställer till med bråk. De vet bättre än att välja den kriminella livsstilen och fastna i fattigdom och utanförskap bara genom sin nobla härkomst. Hade det handlat om integration hade man inte likställt utländsk, eller mer specifikt icke-västlig, bakgrund med ghetto och kriminalitet. Istället hade man erkänt och tagit vara på de oerhörda resurser som finns i de mer utsatta områdena och gjort det lättare för människor med annan etnicitet att få kvalificerade jobb och mer centrala bostäder bland infödda danskar.

Vill man bli kvitt kriminaliteten behöver man få bukt med orsaken till utanförskap och fattigdom. Detta görs inte genom att spä på rasismen genom att sortera människor i bra och dåliga, rätt och fel, det är farligt nära en utveckling mot koncentrationsläger och massutrotning. Istället för att lägga pengar på att riva byggnader för att ersätta dem med bättre och finare, där bara ”västliga” människor får bo, kunde man satsa pengar på att bygga ut infrastrukturen i dessa områden. Rusta upp de befintliga byggnaderna, eller ännu hellre erbjuda nya fräscha bostäder till reducerat pris i ett integrationsprojekt som går ut på att upphöja, uppmuntra och välkomna människor, istället för att avhumanisera och demonisera dem enbart beroende på deras härkomst och hudfärg.

Medan Danmark visar den främlingsfientliga vägen sneglar Sverige mot deras metoder och retoriken här blir alltmer lik deras. De kan försöka sortera, peka ut och tala till rätta hur mycket de vill, men så länge möjligheterna till ett drägligt liv där man ses som medmänniska inte finns i många delar av landet kommer integrationen aldrig lyckas och kriminaliteten fortsatt vara en av få vägar som visat sig möjlig att följa. Det vore på sin plats med hembesök hos politikerna, där en enkel förklaring i hur rasism fungerar erbjuds.