I många kommuner får nya småpartier ingen hjälp med att distribuera sina valsedlar till vallokalerna. Partimedlemmarna måste åka runt själva, med onödiga bilresor och utsläpp som följd. Varför är det så – är valnämnderna rädda för demokratin? undrar Krister Lilja.
Snart är det val igen. Men det är inte bara fyraprocentsspärren och de massmediala spärrarna som sätter hinder i vägen för nytillkomna partier att komma in i riksdagen. De nya partier som låtit trycka upp egna valsedlar har det inte så lätt i alla kommuner med att få ut valsedlarna till val- och röstningslokalerna.
Det är ett märkligt system vi har, att varje valnämnd i varje enskild kommun själv fattar beslut om huruvida valsedlarna från nya partier ska distribueras eller inte, genom den logistik som redan finns uppbyggd för valsedelsdistribution för övriga partier. Borde det inte vara lika över hela landet?
Hur tänker man inom de kommuner som nekar att distribuera valsedlar från nya partier, vilket innebär att varje nytt parti måste åka runt med egen bil till samtliga vallokaler i kommunen på valdagsmorgonen för att få ut sina valsedlar? Hur miljövänligt är det att fara runt med minst lika många bilar som det finns nya partier inom en kommun? Skulle vi inte minska på bilåkandet för att reducera koldioxidutsläppen eller gäller inte det längre? Så varför inte använda den logistik som redan finns?
Att nya partier kan få ut sina valsedlar till vallokalerna lika lätt som etablerade partier är också en demokratifråga. Kan det vara demokratin som valnämnderna i många kommuner är rädda för? Att folket lättare ska få möjlighet att rösta på nya partier?
Knapptryckarna genomför just nu en kartläggning över huruvida Sveriges alla kommuner är villiga att distribuera valsedlar för nya partier eller inte. En lista sammanställs på hemsidan där alla kan se vilka kommuner som värnar om både demokratin och miljön och därmed grönlistas, medan övriga kommuner rödlistas.
