I ett industriområde i Malmö står en världsunik anläggning för sortering av kasserade kläder. Ett gammalt uttjänt jeanstyg ligger kvar på ett av banden som leder in till maskinens centrala delar.

– Det är en väldig fart i vanliga fall, säger Anna Vilén, kommunikatör på Sysav, ett återvinningsbolag som ägs av 14 kommuner i Skåne och som driver anläggningen.

Maskinen står still för underhåll, annars hade jeanstyget snabbt hamnat utom synhåll och in under de infraröda strålar vars reflektion ger upphov till ett unikt ”fingeravtryck”. På så sätt kan maskinen läsa av vilket material plagget är gjort av och packa det i 300 kilo tunga balar tillsammans med andra tyger av samma fibertyp, något som är avgörande för att andra företag ska få lönsamhet i att utvinna fibrer ur de kasserade kläderna, och att återvinningen av textilier tar fart på riktigt.

– Det stora i det här är att visa att det går att sätta upp de här värdekedjorna och få fungerande flöden, säger Anna Vilén.

Fördubblad klädkonsumtion

Maskinen, som i full kapacitet kan sortera en tredjedel av alla kläder som kasseras i Sverige, drivs inom ramen för ett forskningsprojekt, men kommer till hösten övergå i kommersiell drift. Då kommer också en ny fabrik av återvinningsföretaget Renewcell ha byggts i Sundsvall; den kommer att bidra till att skala upp utvinning av fibrer ur de sorterade kläderna, fibrer som i första hand ska användas i nya kläder, i andra hand till stoppning i bilar eller som material i till exempel bullerplank.

– Inget ska till förbränning, det är målet, säger Anna Vilén.

Sedan millennieskiftet har svenskarna fördubblat sin klädkonsumtion och ett plagg används i genomsnitt sju gånger innan det kasseras. Lejonparten hamnar i soporna och eldas upp. Men en mindre del lämnas också in för textilinsamling, hos exempelvis second-hand butiker. De kläderna sorteras i sin tur för hand i länder som Polen och Tyskland, för att därefter skickas ut till marknader runt om i världen. Men en stor del av kläderna anses vara osäljbara och det är de som Sysavs anläggning i Malmö börjat ta hand om.

– Vi har nått ”peak cotton”, mer odlingsmark kan inte upplåtas till bomull. Vi måste odla mat, säger Anna Vilén.

"Det är mycket rykten"

Men återvinning av textilier är bara en del av lösningen på klädbranschens problem. För även om den kan bidra till att mindre mark behöver tas i anspråk för att odla bomull, eller att mindre olja krävs för att skapa material som polyester, löser återvinningen inte andra miljöproblem som är förknippade med textilproduktion. För även kläder som lämnats in till återvinning kräver stora mängder resurser för att bli till nya kläder, som vatten och kemikalier. Samtidigt som de behöver skickas till en fabrik där de sys till nya plagg – i vissa fall så långt borta som i Asien.

– Den stora elefanten i rummet är volymerna, vi kan inte trösta oss med att vi lämnar till second hand eller återvinner, konsumtionen måste också hämmas, säger Anna Vilén.

En insikt som också har nått Bryssel. Under morgondagen väntas EU-kommissionen lämna ett förslag på en strategi som ska göra textilsektorn cirkulär. EU-parlamentarikern Alice Bah Kunke (MP), som under ett års tid bjudit in till rundabordssamtal med alltifrån företagsledare, konsumenter och fackföreningsledare från klädbranschen, tror att många kommer att välkomna en större reglering.

– Det finns starka krafter både bland små, stora och medelstora företag som vill göra om och göra rätt. Men de är väldigt måna om att det blir en tydlighet i förslagen så att alla ska göra samma. De är livrädda för att de ska behöva konkurrera med aktörer som inte följer samma regler, säger Alice Bah Kuhnke.

Hon väntar nu spänt på EU-kommissionens förslag. Men hon har sina farhågor:

– Det är mycket rykten här i Bryssel, och det finns de som säger att det inte alls kommer att bli en tillräckligt tydlig strategi.

En annan som håller ögonen på kommissionens väntade förslag är Sigrid Barnekow. I dag är hon ordförande för Swedish fashion association men under ett par år var hon programchef för forskningsprojektet Mistra future fashion, som undersökte hur klädbranschen kan bli hållbar. Även hon ser vår stora och ökande konsumtion av nyproducerade kläder som en avgörande utmaning. Men att vi helt skulle övergå från vad i dag beskrivs som en industri dominerad av ”fast fashion” till vad som ofta beskrivs som ett alternativ, slow fashion, ser hon inte som realistiskt.

– Forskning visar att många vill uttrycka sig på det sättet och har ett behov av att kunna byta kläder ofta. Och här är inte ägandet avgörande. Att kunna ge hållbara alternativ till användarna är viktigt, alternativ som låter dem vara delaktiga och ta ansvar utan att för den skull begränsa dem.

Ett stort steg

Istället tror hon att branschen behöver hitta andra lösningar för att göra ”den snabba” konsumtionen mer hållbar, så som att plagg hyrs ut, sys om eller återanvänds i högre grad efter att de sålts. Något som redan testas i mindre skala inom flera företag.

– Den svåra knuten att lösa är hur vi får oss användare att ändra vårt beteende och förvalta de produkter vi själva har eller som redan finns på marknaden, säger Sigrid Barnekow.

För att det ska slå igenom brett tror hon att företagen redan i designskedet behöver bestämma sig för en livslängd på produkten. Men också tänka på vad som behövs för att plagget också ska användas så länge som det håller för.

– Vad ska det finnas för steg för att produkten verkligen används så länge som den är planerad att göra? Vem äger det och förvaltar det? Sådana frågor har man inte riktigt jobbat med tidigare, säger Sigrid Barnekow och fortsätter:

– Man kan tänka sig att om jag använder ett plagg i tre år och sedan lämnar det vidare, så finns det någon som säkerställer att det kommer till användning, då kan produktens livslängd maximeras. Väljer man den metoden så leder det också till en målsättning med mindre volymer.

Man blir ödmjuk och lite ledsen

Samtidigt utmanar mål om cirkularitet gamla affärsmodeller. För att övergången till en mer hållbar modell ska fungera måste alternativen bli lönsamma – och locka investerare. Något som kräver ett skifte i hur vi mäter ekonomisk framgång, tror Sigrid Barnekow.

– Hela det ekonomiska systemet är byggt på den här linjära modellen, man tar resurser och förädlar dem, för att sedan sälja. Steget till en cirkulär modell är så stort att det behövs incitament, här är politiska styrmedel jätteviktiga för att främja den utveckling som man vill ha, säger hon.

Anna Vilén på Sysav håller med.

– Det behövs storskaliga lösningar och då måste det till politiska styrmedel för att verkligen få snurr på det, säger hon.

Efter att rundvisningen på sorteringsanläggningen är över, sveper hon blicken över hangaren där balarna med ihoppressade kläder står staplade i hundratal.

– Man blir ödmjuk och lite ledsen när man ser det här, det är bara en droppe i havet av vad som finns.

Hur tänker du själv inför klädinköp? 

– Jag är yrkesskadad och tycker det är svårt att köpa nyproducerat, sedan finns det så otroligt mycket schysst second hand. Annars är livslängden en faktor, om jag vet att det håller länge så spelar det roll.