Genom Ukrainakriget har de ryska oligarkerna kommit in i strålkastarljuset. För första gången blir det uppenbart att oligarkerna kan ”avsättas” relativt enkelt. Det är avgörande att vi kan koppla dem till de brott mot mänskligheten som de alla mer eller mindre uppenbart sysslar med.
DEBATT. Thomas Piketty har i sin senaste bok, Kapitalet och ideologin, visat hur de absolut rikaste i världen blir allt rikare i en allt snabbare takt.
Det är viktigt att se dessa superrika som globala oligarker. De har i mångt och mycket gemensamma intressen, men det utesluter inte att där finns en kamp dem emellan om makt och inflytande. Det behöver vi veta om, men inte förstora upp.
Det är inte heller av avgörande betydelse att veta hur de har kommit över sina enorma förmögenheter. En del har helt enkelt hittat en företagsidé som lyckats mycket väl, andra har spekulerat i valutor och en tredje grupp har kommit över tidigare nationellt ägda naturtillgångar, som olja, naturgas, gruvor och så vidare.
Det absolut viktigaste är vilket spel de för avseende klimatet och de krav som klimatkrisen för med sig. Det handlar om vår och våra barns framtid. Alla sådana oligarker har starka privata kortsiktiga intressen parat med oändliga resurser att påverka utgången politiskt och ideologiskt.
USA:s oligarker är i många avseenden samstämda, men vad det gäller klimatkrisen har de till synes starkt delade meningar. En gruppering kring de fossila naturresurserna sprider systematiskt desinformation och hävdar då att människan (och oljan) inte påverkar klimatet.
En annan gruppering satsar på den nya teknik som en omställning förutsätter eller gynnar, såsom batterier, elbilar, digital kommunikation och så vidare.
Men en sak är de djupt eniga om. De ska själva få fortsätta med sina privata yachter och sitt privata flygande och inte minst – med sina möjligheter att formellt placera sina förmögenheter utanför demokratisk kontroll och skatter.
Bill Gates till exempel skapar med sin personliga livsföring ett av världens värsta klimatavtryck, samtidigt som han publicerar böcker om hur vi ska möta klimatkrisen med teknik som han kan dra in ytterligare kapital på.
Genom Ukrainakriget har de ryska oligarkerna kommit in i strålkastarljuset. De har tjänat enorma förmögenheter på de naturtillgångar som privatiserades efter Sovjetunionens upplösning. Också de ingår i den helt globaliserade oligarkin. De bor knappast längre i den ryska sfären.
Deras tillgångar flyttas runt till de “nationer” där de slipper skatt och uppmärksamhet. På grund av Putins invasion i Ukraina har de nu lyfts fram och eftersom de ofta står Putin nära och fortfarande är beroende av inkomster från ryska naturtillgångar är de delaktiga i de pågående krigs- och miljöbrotten.
I kriget blir nu just dessa oligarker utpekade och utsatta för sanktioner. Deras lyxjakter beslagtas och deras fria framfart med privatflyg begränsas kraftigt. Många av dem har dock med hjälp av sina kapitaltillgångar lyckats sprida sitt ägande över världen och till viss del anonymisera sin makt.
Detta berör inte alla de andra oligarkerna direkt. De kan fortsätta med samma livsföring och samma maktbefogenheter. Men, och detta är ett mycket viktigt men! Hela denna sfär av skattebrottslingar och maktfullkomliga strateger blir indirekt belysta i detta krig. Framför allt kan alla se och uppfatta att oligarkerna faktiskt kan sättas åt allt eftersom deras brott mot mänskligheten blir tydliga.
För oss i klimatkampen har det en avgörande betydelse. Eftersom de globala oligarkerna sätter sig över alla demokratiska ambitioner att styra världen, alla rimliga skattekrav och alla nödvändiga miljöåtgärder innebär denna erfarenhet och insikt en avgörande möjlighet.
För första gången blir det uppenbart att oligarkerna kan ”avsättas” relativt enkelt. Det är avgörande att vi kan koppla dem till de brott mot mänskligheten som de alla mer eller mindre uppenbart sysslar med.
Några av dem påstår sig kämpa för demokrati, men menar med det att de ska få fritt spelrum och inte regleras av stater där politik formas demokratiskt. De är mer eller mindre uttalade libertarianer och många av dem stöder aktivt och systematiskt en ideologisk polarisering överallt i världen, vilket ju ger dem och deras kapital mer faktisk makt och spelrum.
Libertarianismen har i mycket liten utsträckning uppmärksammats i detta sammanhang, trots att de globalt fått ett enormt genomslag. Från oligarkerna har denna ”rörelse” fått och får alltjämnt rejält med resurser.
Libertarianer kan karaktäriseras som extrema nyliberaler, men kännetecknas också av en ”anti-elitism”. Donald Trump och trumpismen illustrerar vad denna skenbara anti-elitism går ut på. Sänkta skatter och färre regler framför allt inom miljö och klimat. Så lite byråkrati och demokratisk kultur som möjligt. Med det kan den ideologin fånga upp missnöje med politiker, regelstyrda byråkrater och inte minst med ”miljö- och kulturmuppar”.
Denna rörelse förmår fånga upp människors självständighetssträvanden och tilltalar vanligt folk som på något sätt trampats på av ”det offentliga”. Med nedskärningar i social- och sjukförsäkringar så växer också det antalet.
Hur ska vi som kämpar för klimatet ta vara på den möjlighet som öppnar sig genom detta förfärliga krig, denna mänskliga katastrof i Sveriges närområde?
Nu samlar sig människor mot Ryssland och då framförallt Putin och hans familj av oligarker. Ordet oligark som just syftar på antidemokratisk makt genom privat ägande har blivit ett allmänt känt begrepp. Det är mycket bra, även om det än så länge kommit att förknippas enbart med de ryska storägarna. Deras sätt att leva och berika sig uppmärksammas och illustreras återkommande i media, vilket de helt och fullt delar med alla globala oligarker. Det bör vi lyfta fram mycket, mycket mer.
I dag pekar man oftast ut politiker och företagsledare som ansvariga, men med privat egendomsrätt slipper alla egentliga ägare i princip undan ansvar. Ukrainakriget har drastiskt ändrat på detta. De ryska oligarkerna ses nu som medansvariga och utsätts nu för långtgående ”sanktioner”. I media lyfts deras klimatdestruktiva livsföring och deras systematiska skatteflykt fram.
Samtidigt har dessa oligarker med sina pengar fått credit för att de donerat stora pengar till universitet, kulturinstitutioner och ideella organisationer, som ofta samtidigt fått minskade anslag av det offentliga. Det tycks ge dem den prestige de så väl behöver, men också inflytande över den gemensamma kulturen och kunskapandet.
De läroprocesser som ett hållbart och livsbejakande samhälle kräver bör betraktas som ett demokratiskt kunskapande. Det handlar då om hur vardagliga erfarenheter, yrkeskunskap och vetenskapligt organiserad forskning kan mötas konstruktivt och hur skillnader i förhållningssätt, kultur och erfarenheter dem emellan kan överbryggas.
I det sammanhanget bör de fossilbaserade oligarkernas systematiska stöd till kunskapandets motsats, till all sorts förvillelser i exempelvis klimatfrågan, uppmärksammas och beivras. Genom stöd av olika slag överallt där de kan hitta möjligheter skapar de fiendskap och handlingsförlamning i en situation där vi verkligen behöver enighet och handlingsförmåga.
För klimatrörelsen har det nu just genom den senaste tidens händelser blivit möjligt att koppla oligarkernas maktställning till klimatbrottslighet, till krig och allmän antidemokratisk verksamhet. Att frånta oligarkerna den maktställning de skaffat sig genom att globalisera sitt ägande kan och måste demokratiseras.
Genom att ställa oligarker till svars kan också klimatkris och fossilkrig förhindras. En viktig åtgärd är att systematiskt bemöta fossilfinansierad desinformation och polarisering i samhället. Det skulle kunna göras nationellt genom en ”folkbildningsmiljard” för ett kunskapslyft; ett demokratiskt kunskapande i samspel med ett tydligt ansvarsutkrävande för klimatbrottslighet.
Oligarker och deras företrädare ska inte kunna gömma sig bakom vare sig privat ägande eller vad de kallar åsiktsfrihet. Åsikter får inte i detta sammanhang förväxlas med den väl underbyggda kunskap som samhället behöver bygga framtiden på.
Kamp för demokrati och rimliga levnadsförhållanden på en rik, levande och någorlunda rättvis planet måste med nödvändighet rikta sig rakt och tydligt mot både de globala oligarkerna och deras snyltande rådgivare.
