”Jag hoppas att de kan leva på sin lön”. Så sa Kavats direktör Magnus Ericson till Uppdrag gransknings reporter i förra veckans avsnitt om barnskofabriken i Bosnien, när fabriksarbetarnas lönenivåer ifrågasattes. Det är ett ganska oroväckande uttalande från en vd, helt oavsett vilket företag det gäller. Det ultimata arbetsgivaransvaret ligger hos honom – och han hoppas att hans anställda kan leva på den lön hans företag betalar ut? 

Enligt Uppdrag granskning, som tittat på lönespecifikationer och utbetalningar till arbetarna, ligger grundlönen för heltidsjobb med obligatorisk övertid på Kavatfabriken i Bosnien runt 2 500 kr i månaden. Arbetarna har enligt den dokumentationen minst 19 övertidstimmar per månad och arbetare, vilket tillsammans ger en nettolön på upp till 3 000 kronor i månaden.

Kavat svarar nu på detta på sin hemsida, och menar att deras ”snittlön inklusive förmåner är nära 5000:- netto”. En av förmånerna som redovisas är buss till och från arbetet, värt 600 kronor, så minus den förmånen får man väl anta att den reella utbetalda nettolönen är cirka 4 300. De skriver även att ”lagstadgad minimilön i Bosnien är motsvarande 3900 kr netto” och försöker på så vis få det att låta som att de tvärtemot vad Uppdrag granskning visat är superschysta arbetsgivare.

”10–20 procent över minimilön” upprepas av Ericson flera gånger i UG:s reportage, och det stämmer ju med resten av Kavats version: 3 900 + 390 = 4 290. 

Om det är som Uppdrag granskning säger ligger lönerna alltså under den lagstadgade minimilönen i Bosnien. Om det är som Kavat säger är det … inte olagligt. Men är det rimligt?

”Lönerna är lägre än i Sverige men levnadskostnaderna är också lägre än vad vi har här”, skriver Kavat på hemsidan, utan att specificera ytterligare hur mycket lägre levnadskostnaderna i Bosnien egentligen är. Med den formuleringen är det rimligt att anta att deras anställda i Bosnien kan leva lika bra på sina löner i Bosnien som personer med motsvarande jobb i Sverige – men det verkar inte vara så de resonerar.

Håll i er, för nu blir det matematik. De genomsnittliga levnadskostnaderna i Bosnien ligger de facto på nästan precis hälften av motsvarande svenska, om man räknar bort boendekostnaderna. Så låt oss utifrån det räkna ut vad svenska lönevillkor skulle innebära i Bosnien. För enkelhetens skull utgår vi ifrån ett hushåll med enbart en vuxen.

En fabriksarbetare i Sverige tjänar ungefär 26 600 brutto. Det ger cirka 21 000 efter skatt. En enrummare utanför stadskärnorna i Sverige kostar i genomsnitt cirka 5 800 kronor, vilket efter att hyran är betald ger vår svenska fabriksarbetare 15 200 kvar att leva på. Hälften av 15 200 är 7 600 kronor, vilket alltså är vad den bosniska fabriksarbetaren borde ha kvar efter att boendet är betalt. Motsvarande enrummare i Bosnien kostar cirka 1 500 kronor.

Så disponibel inkomst plus boendekostnad för en ensamstående person i Bosnien boende i en enrummare i utkanten av ett samhälle landar på 9 100 svenska kronor, vilket alltså är vad Kavats fabriksarbetare borde få ut efter skatt om de ska ha lönevillkor som går att jämföra med de svenska.

”Merparten av vår personal [skulle] lämna vårt företag om vi hade dåliga arbetsvillkor. Vi kan ju inte betala svenska löner i Bosnien”, säger Magnus Ericson, som direkt efteråt erkänner att direktören på fabriken i Bosnien, Smail Sabic, får en svensk lön, fast han inte bor eller arbetar i Sverige. 

På frågan om han själv kan leva på sin lön menar Ericson att det kan han inte, han förlitar sig på sin fru – trots att hans taxerade inkomst 2020 låg på strax under en miljon kronor, alltså ungefär 80 000 i månaden. Men även om hans lön inte är hög nog för att ”leva på” är väl det minsta man kan begära av någon med den lönen att han är kapabel till mer än att hoppas att hans anställda åtminstone kan leva på sin.

Snittinkomsten i Bosnien ligger till och med under minimilönen; motsvarande 3 700 kronor. Att den är så låg innebär inte, som i Sverige där snittinkomsten är över 28 000 i månaden, att det är en fingervisning kring vad man behöver för att leva ett drägligt liv. Det innebär bara att Bosniens löner generellt är superlåga och att fattigdomen är extremt utbredd även bland dem som arbetar heltid. Arbetslösheten är dessutom skyhög och som vanligt under sådana förutsättningar betyder det att företag kan anställa folk till förfärliga löner och villkor och komma undan med det. För pyttelite pengar är ändå bättre än inga pengar alls.

Dina anställda är ditt ansvar, Magnus Ericson, och du behöver inte betala ut svenska löner till någon av dem, inte ens till Sabic. Du behöver bara betala en lön som faktiskt lyfter dem ur fattigdom och sätter en ny standard för vad rimliga lönenivåer i Bosnien borde vara. Om ditt bedyrande att du älskar Bosnien är sant, och om du vill vara en del i att bygga upp landet efter kriget, så är det nu du har en fantastisk möjlighet att göra skillnad. Ta den.