Välkommen till Syres sommarläsning! Vi är mycket glada att kunna bjuda på zombieöverlevarexperten och författaren Herman Geijers nya bok Monstersamhället – från förnekelse till framtid (Ordfront förlag). Hela boken går som en följetong torsdag till söndag på tidningensyre.se eller i Syreappen. Avdelningen systemkollapser tarvar givetvis en närmare granskning av samtida paralleller till Romarrikets fall.
Förändring – Déjà vu i Rom
Rom
Just romarrikets fall har det spillts mycket bläck kring. Det lär finnas över 200 olika hypoteser om Roms kollaps. Det enorma riket var komplext och är kanske det som historiskt mest liknar vårt eget samhälle. Men även att det ligger i Europa och har påverkat den västerländska historien gör att det är ett välstuderat exempel. Kyle Harpers tegelsten från 2017, Roms öde – klimatet, sjukdomarna och imperiets undergång, vill berätta en annan historia än Tainter om varför Rom föll under några hundra år från runt 150 e.Kr. och framåt. Det är en berättelse om naturliga klimatförändringar och stora sjukdomsutbrott som maler ned den höga grad av resiliens som imperiet tidigare hade. Klimatförändringar och pandemier, hmm, det känns bekant.
Rom bildades under något som kallas Roms klimatoptimum. (Fotnot 50) Det var en mycket varm, blöt och stabil period som varade från 200 f.Kr. till 150 e.Kr. Klimatoptimumet var orsakat av de naturliga klimatvariationerna (fotnot 51) och gav goda möjligheter till matproduktion runt Medelhavet. De nordafrikanska områdena sågs som ”kornbodar” för riket. Det fanns såklart mängder av problem även under den här perioden. Men den höga grad av resiliens imperiet hade gjorde att problemen inte hotade hela riket. Det förhållandevis instabila Medelhavsklimatet främjade kulturella normer om självförsörjning som till exempel att variera grödor, men även idéer om ömsesidig hjälp vilket var en bidragande orsak till den höga resiliensen på landsbygden. Staden Rom hade dessutom ofta enorma livsmedelslager. Efter kejsaren Septimius Severus död år 211 lär Rom ha haft spannmål för att mätta staden i sju år. Livsmedelssystemet var tänkt att kunna motstå plötslig missväxt eller andra störningar.
Roms fall skedde, enligt Harper, under flera hundra år men med vissa större nedslag. Det går att beskriva som ett drama i fyra akter, alla med varsin bov, som ledde mot imperiets kollaps. Den första var en komplex kris under kejsaren Marcus Aurelius styre. En pandemi som avbröt expansionen både geografiskt och demografiskt var utlösande. Men det ledde inte till att riket föll, det lyckades återhämta sig även om det tappat en del av sin dominerande ställning. Den andra var i mitten av 200-talet och berodde på torka, pest och politiska konflikter. Detta kallas ibland för romarrikets första fall och krävde en större rekonstruktion (som det skulle hetat med moderna termer) med ny kejsare, ny sorts regering, nya mynt och senare en ny religion. Det nya uppdaterade kejsardömet gick starkt framåt i över hundra år. Vid sekelskiftet runt år 400 ökade trycket utifrån vilket ledde till att staden Rom föll och plundrades år 410 av visigoter. Det var slutet för Västrom. Östrom fick dock efter det en ny period av blomstring som tog slut med en av de värsta pandemierna världen råkat ut för: den justinianska pesten. En böldpestpandemi som varade från 541 till 700-talet. Tre pestutbrott drabbade stora delar av imperiet under den senromerska historien. Mycket tyder på att det tillsammans med att klimatoptimumet tog slut var det som bröt ned imperiets resiliens. Men den höga graden av komplexitet, som är Tainters syn på kollapsen, var med all säkerhet också en bidragande faktor. Kejsaren Justinianus, som fick den tvivelaktiga äran att ge namn åt den fruktansvärda pesten på 500-talet, menade att pesten kunde ses som ett tecken på ”Guds kärlek till folket”. Den gav de som inte dukade under en försmak om att domedagen var nära. Att de skulle bli ödmjuka inför Guds makt och apokalypsen. Uttalandet säger något både om föraktet för människoliv som härskarna hade, men också om synen på apokalypsen som närvarande. Då som nu frodas apokalyptiska idéer i tider av försämring och oro inför framtiden. Att så många som 50–75 % dog i det vi idag känner som Italien påverkade såväl religionen som kulturen. Vissa samtida källor menade att staden Rom hade så få som 500 invånare under den värsta tiden. Det är säkerligen överdrivet, men vittnesmålen säger något om hur folktomt det kunde upplevas. Det troliga är att Rom i skiftet mellan 500- och 600-talen beboddes av 10 000–20 000 människor. (Fotnot 52) Colosseum erbjöd inte längre skådespel. Det erbjöd bara bröd. Arenan användes för att dela ut mat till behövande. En kyrka anlades i amfiteatern och delar av arenan användes som kyrkogård.
I slutet av 500-talet upphörde det antika bruket att rista in meddelanden i sten. Efterhand släppte centralmaktens grepp över områdena. Från periferin till centrum. Mynten försvann och handeln blev mer lokal. Rom gick från att vara ekonomiskt och politiskt centrum till att bli en religiös vallfärdsort för helgondyrkan. Riket skickades teknologiskt och materiellt runt tusen år bakåt i tiden. Vattensystem förföll när det inte fanns tillräckligt med människor för att upprätthålla dem vilket ledde till översvämningar på andra platser.
En del rika kristna började ge bort av sina förmögenheter då de var oroliga att pandemin var Guds straff som drabbade de syndiga. Kristendomen, judendomen och även islam, när den framträdde, blev mer eskatologiska – alltså fokuserade på döden och den yttersta dagen. Tanken att slutet är nära frodades på 500–600-talen runt om i det gamla romerska imperiet.
Klimatförändringar och pandemier hänger ofta ihop. De råttor som lämnade bergen och spred sig nedåt handelslederna gjorde detta för att det blivit kallare på grund av att några stora vulkanutbrott (536 och 539 eller 540) på helt andra platser på jorden slungat upp mängder av vulkaniskt stoff, aerosoler, i stratosfären. Corona, ebola och flera andra sjukdomar kommer av att människan förstört vilda djurs naturliga miljöer och tvingat dem till mer tätbefolkade områden. Spanska sjukan spreds under det största krig människan varit med om ditintills. En olycka kommer sällan ensam brukar det heta och det är i det ljuset vi kan se många av de pandemier som drabbat mänskligheten.
Harper har fått en del vetenskaplig kritik för hur han hanterade källmaterial och vissa av slutsatserna. (Fotnot 53) Det är lätt att dra stora växlar på boken eftersom vi lever i en tid som på många sätt också präglas av pandemi och klimatkris men det går inte att rakt överföra ett historiskt skeende. Bara för att pandemi och klimatförändringar var bidragande orsaker till Roms fall behöver det inte betyda att samma sak sker här och nu. Men det kan vara viktigt att tänka kring det i kombination till Tainters idéer om att samhällen kollapsar när de blir för komplexa. Genom hela mänsklighetens historia har vi påverkats av naturliga klimatvariationer, och smittor har ofta uppstått i samband med förändrat klimat.
Ordfront förlag 2022
Fotnoter
50. Det är dock svårt att hävda att det gällde hela det enorma riket samtidigt, men tillräckligt stora delar för att det ska vara rimligt att utgå från det.
51. Som till exempel kan bero på jordens lutning, variation i solens aktivitet eller vulkanism. En faktor som kan ha spelat in är just att det under klimatoptimumet inte var något större vulkanutbrott som sänkte temperaturen.
52. När Rom var som störst bodde troligen mer än en miljon människor i staden.
53. För en hård kritik går det att läsa Plagues, climate change, and the end of an empire: A response to Kyle Harper’s The fate of Rome (3): Disease, agency, and collapse av John Haldon med fler.
