Rösta på Gösta! Det var – Gösta Boman var partiledare – det moderata budskapet inför valet 1976. Det känns, jämfört med årets moderata valmaterial, som ett intellektuellt högtstående budskap. Jag tänker inte bara på floskeln att Ulf Kristersson ”ska få ordning på klimatet” utan också på annat.

Det som gör mig mest betryckt – rent av sorgsen – är faktiskt att Moderaterna ska ”få ordning på skolan” genom att ”fokusera på mätbara kunskaper”.

Det är detsamma som att inskränka barns och ungdomars förutsättningar att få leva goda liv. För mätbara kunskaper är ofta snäva, ytliga och stuprörsformade. Att fokusera på det skapar inte förutsättningar för ett vare sig hållbart eller bildat samhälle. Möjligen skapar det goda kuggar i ett maskineri.

Lite filosofiskt kan sägas att det var Isaac Newton som förledde oss att se på världen på ett mekaniskt sätt. Han gav oss gravitationsteorin (tack!) och lärde att allt kan beskrivas som materia och mätas matematiskt. Världen beskrevs som ett urverk. Mätstickan som en värdemätare. Vi lärde att eliminera livets kvaliteter från de kvantiteter de ingår i. Mer och större blev därmed synonymt med bättre. Det mätbara kom inre bara i centrum, det kom att dominera.

Och så har det fortsatt. Det är volymer och matematik som gäller. Nationalekonomin, och därmed också det mesta av dagens politik, tog fasta på denna föreställning. Så kom välstånd att mätas i ett volymmått: ”bruttonationalprodukt”. Ekonomi reducerades till en fråga om ständigt ökad produktion och konsumtion. Ekonomer och börstempel ersatte Gud och kyrkorna som normskapare. Jag kan inte påstå att det blivit bättre. Bara annorlunda.

Skolan bör ta tillvara elevernas kreativitet och fantasi, inte premiera deras lärande för de mätbara betygens skull. Bildligt är Moderaternas budskap att barnen ska möta en linjal och ett sudd i skolan istället för en bred pensel och en flöjt. Om ni förstår hur jag menar.

Den moderata synen på lärande medför att elever ska formas att tänka fyrkantigt vilket i sin tur reducerar oss människor till något mycket mindre än vi är.

Jag är förvisso förbannad över avsaknaden av klimat- och miljöpolitik som kännetecknar ”Ulf Kristerssons lag”. Jag är förvisso förskräckt över hur Kristersson legitimerar rasism och öppnar upp för stöveltramp. Men den där meningen om att få ordning på skolan genom att fokusera på det mätbara ger mig faktiskt rejäl sorg. För den avslöjar så tydligt hur oändligt lite de politiker som snart kan styra förstår vad en människa är. Och förstår man inte det, hur kan man då som politiker medverka till att bygga ett gott hållbart samhälle?

Beror min svartsyn på att jag är äldre och tappat tålamodet med floskler och enfaldighet? Eller är valrörelsen mer undermålig än på mycket länge? Jag vet inte. Hade hoppats att någon riktigt ledande politiker öppnat fönster och dörrar på vid gavel för att vädra ut ordentligt.

Det jag söker är doften av grönt. Så jag kryssar Rebecka Le Moine.