DEBATT. För att svalna av ekonomin lär centralbanker och banker höja räntorna framöver. Det kommer göra livet ännu lite dyrare, och det är hela poängen.

Inflation uppstår ofta när för mycket pengar finns i systemet, eller rör sig för snabbt. Samtidigt är varje inflation unik. Jag skulle vilja ta upp en aspekt av inflationen som jag tycker saknas, som är kopplad till historia och uppskjutna kostnader.

Vi kan börja med att se inflation på två olika sätt. Antingen kan vi se den som att pengar sjunker i värde. Det perspektivet passar för ekonomiska teorier där vi till exempel räknar på mängder av pengar, transaktioner, dess frekvens eller hastighet. Med detta perspektiv kan Corona-stöden till viss del förklara inflationen vi ser 2022.

Ett annat perspektiv är att säga att det inte är pengarna som sjunker i värde, utan varor och tjänster som stiger i pris. Där verkar vi befinna oss i dag. För priserna på olika varor stiger faktiskt olika mycket. Alla som använder svenska kronor lider olika mycket just nu beroende på vad vi köper.

Och här kommer vi in på vad som kanske är speciellt, och viktigt med inflationen 2022. Priserna stiger nämligen mest på varor som hänger ihop med ohållbara, kapitalistiska lösningar.

En av de största prisökningarna syns på fossila bränslen. Gas och olja har blivit så dyra att fler än någonsin tvekar att använda dem. Svenska företag började prata om flytt av produktion från Asien tillbaka Sverige på grund av de höga transportkostnaderna, månader innan kriget i Ukraina.

Och i dag vägrar flera länder i Europa sluta köpa gas trots att vi vet att den i praktiken finansierar ett folkmord. En ohållbar energianvändning har lett till ett ohållbart förhållande till Ryssland.

Andra varor som stigit i pris är spannmål, grönsaker, palmolja, kaffe och halvledare. Det är varor som blivit vardag med hjälp av kolonialism, massproduktion och globalisering. Men plötsligt slår nya variabler igenom på prislappen.

Frost i Brasilien, krig i Europa, slut på råvaror, och krångel i de komplexa produktions- och transportleden kostar allt mer. I Frankrike blev de stigande priserna en valfråga.

En fransyska skämtade i en intervju om att “det kanske är dags att börja odla grönsaker på gården igen”. Som att odla sin egen mat blivit ett orimligt scenario.

Tja, i Europa har vi ju inte behövt betala det fulla priset för världssystemets obalans tidigare. Man kan kalla det för “externaliserade kostnader” när man lägger ut den egentliga, totala produktionskostnaden på andra. Och detta är en förutsättning för att kunna bedriva den tillväxtekonomi vi ser i dag.

För prislappar har aldrig visat kostnaden för förstörda ekosystem eller utbrända arbetare. Prislappar har aldrig inkluderat långsiktiga skador för atmosfären, eller för våra människokroppar. Effektiviseringar och monokulturer ser då bara ut som ekonomisk vinst.

Naturen får dock betala löpande, och försöka återställa sig själv efter utvinning, förgiftning, nedskräpning och uppvärmning. En stabil tillväxt har alltså länge krävt en instabil värld.

Och det gör följande fråga om inflationen högst relevant: i vilken utsträckning är det historiska uppskjutna kostnader som börjar komma ikapp oss? Kan inflationen 2022 vara en signal om de ohållbara lösningarnas slut?