I en avhandling, Thermal plasticity and limitations in tropical trees, har två olika grupper av trädarter som finns i Rwandas tropiska skogar undersökts. Det handlar om pionjärarter, som etablerar sig tidigt när en regnskog växer upp, och de mer långsamt växande och avsevärt större klimaxarterna.

Grupperna skiljer sig tydligt åt i hur de hanterar värme. Pionjärarterna öppnar sina porer för att sedan kunna kyla ner sig själva genom att de transpirerar, ”svettas”, ut vatten som de tidigare sugit upp ur marken. Klimaxarterna däremot öppnar inte porerna lika mycket.

Tio grader varmare

När de två olika artgrupperna studerades upptäcktes att klimaxarters blad kunde vara tio grader varmare än bladen på pionjärarter som växte på samma plats.

Maria Wittemann, som skrivit avhandlingen, menar att det beror på att klimaxarterna hade svårare att klara av de höga temperaturerna och dog därför i större utsträckning.

”Våra resultat visar att fotosyntesen i träden blir nedsatt när temperaturen stiger i bladen, främst hos klimaxarterna. Proteiner och membran slutar att fungera och till slut dör träden för att de inte kan ta upp tillräckligt med koldioxid ur luften”, säger Maria Wittemann i ett pressmeddelande från universitetet.

Vattensnåla mer tåliga

Vid längre perioder av torka var dock pionjärarterna mer sårbara och fällde sina blad. I det avseendet var klimaxarterna tåligare då de är mer vattensnåla.

Tidigare forskning har visat att läget är värst i Amazonas, där bedöms den så kallade kolsänkan förvandlas till en kolkälla redan år 2035. I de afrikanska regnskogarna har klimatförändringarna inte gått lika långt.