Några meter från strandbrynet vid sjön Flaten i södra Stockholm sitter Lisa Behrenfeldt på huk och gnuggar tandade blad med röda stjälkar mellan fingrarna. Hon luktar, och gruppen av ungdomar som stannat runtomkring gör detsamma. Två knölsvanar betraktar dem på behörigt avstånd.

– Man kan tänka på att de flesta ätliga växter man plockar är inte jättegoda. Om ni läser om ätliga växer och det står att de är goda, så betyder det ”de är inte jätteäckliga”. Om det smakar nästan ingenting – då är det bra, säger Lisa.

Deltagarna befinner sig några hundra meter från vandringens startpunkt, Flatenbadet, där Äventyrsgruppen har sin lokal. De har packat ryggsäckar fulla av tallrikar, primuskök och ingredienser som ska komplettera de ätliga växterna i kvällens måltid.

Lisas kollega Jana Eriksson har redan hunnit demonstrera ätliga almfrön, lönnblommor och gökärt, som plockats med i tygpåsar.

– I Sverige känner många igen att de här smakar Jenka. De innehåller ett ämne som gör att man får mindre ont, salicylsyra. Huvudvärk i skogen? – plocka den här! Så vad heter den? undrar Jana.

– Älggräs! utropar gruppen med en mun.

21-åriga Salma Khalid samlar omsorgsfullt en bunt.

– Jag tar lite till min syster, som har huvudvärk.

Kraft och frihet

Salma hörde talas om Äventyrsgruppen för två år sedan. En kompis berättade om chansen att få följa med på en tio dagar lång resa till jämtländska Laxsjö, med vandring, paddling och övernattning i tält.

– Jag trodde aldrig jag skulle få åka för min familj, men Lisa ringde och pratade med min syster, och jag fick. Det var de bästa upplevelsen jag haft nånsin i hela mitt liv!

Hon ler vid minnet av en fyratimmarsvandring upp för ett berg.

– När vi var framme började jag gråta för det var så häftigt. Sen fick jag plats på en kanotresa. Min syster sa: ”Räcker det inte med tio dagar som du redan har åkt?” Och jag sa ”Nej tyvärr, nu när jag har börjat tror jag inte det kommer ta slut”.

Salma är vanligtvis med på Äventyrsgruppens större aktiviteter. Hon tar studenten om en månad och har väldigt lite tid, berättar hon. Resan hemifrån norrort till Flaten tar en timme och 40 minuter.

– Men eftersom jag mår bra av det här valde jag att komma. Jag har jättemycket i skolan och behövde lugna ner mig lite.

Gemenskapen, att få lära sig nya saker, och att skingra tankarna på vardagen är vad som får henne att delta.

– Jag har lärt mig nya perspektiv om livet och naturen. Innan jag träffade Äventyrsgruppen mådde jag skitdåligt, jag gick på antidepressiva. Sen fick jag en kontakt med naturen som har hjälpt mig otroligt mycket, säger Salma.
Hon söker efter rätt ord.

– Det är en sorts… kraft, som jag har hittat. Jag känner mig väldigt fri. Jag kunde inte simma när jag började. Nu kan jag simma, jag älskar att bada. Det är flera saker som jag har upplevt bara på grund av Äventyrsgruppen. Och alla ord som jag har lärt mig – jag kunde inte så mycket svenska innan.

Övernattade på egen hand

Salma flyttade till Stockholm från elvamiljonersstaden Lahore i Pakistan 2018.

– Jag hade ingen relation till naturen alls. Jag hade aldrig varit i en skog innan jag kom till Sverige. Aldrig badat. Här har jag lärt mig paddla kanot och att åka längdskidor och slalom – jag kan åka bra skidor nu!

Hon berättade för sina kompisar att hon åkt skidor under sportlovet.

– Då skojade de med mig och sa ”du har blivit en svensk”. För det är en vanlig aktivitet som svenskar gör, men det dyrt, alla har inte har råd. Och det har jag fått göra flera gånger.

Äventyrsgruppens aktiviteter är gratis för deltagarna. Under 2021 gjorde Salma sin första resa på egen hand, inom ramen för ett projekt kallat Mitt friluftsliv. Äventyrsgruppen lånade ut utrustning och gav ersättning för för mat och resa. Destinationen blev skärgårdsön Utö.

– Det var första gången jag fick göra en resa ensam. Förut var jag inte självständig, jag visste inte hur man gjorde. Jag åkte med två av mina kompisar som aldrig har tältat. Så det var en utmaning att våga, och en härlig känsla att jag klarade mig helt själv, tre dagar.

Maten lagades på stormkök, berättar Salma.

– Det var en jättehäftig upplevelse, för det var första gången. Jag hade en video på hur Lisa lärde mig så jag kollade på videon samtidigt.

Vad var svårt?

– Att samarbeta med andra personer som inte är lika peppade på att vara i naturen! Det var lite av en utmaning, säger Salma och ler sammanbitet vid minnet av vännernas känslighet för mygg och hårda liggunderlag.

Komma ifatt svenska ungdomar

Vandringen går vidare. Lisa stannar till i ett blåbärsris vars rödaktiga blommor smakar sött av nektar. Gruppen samlar ihop till te. Jana varnar för giftiga vitsippor, som brer ut sig under de nyutspruckna lövkronorna.

– Men man känner på smaken att man inte ska äta dem, lägger hon till.

Jana stannar gruppen för att plocka löktrav, vars beska smak med en ton av pepparrot hon beskriver som ”gott på riktigt”. En av killarna, som valt att gå vid sidan om stigen håller upp en bukett lökaktiga stjälkar och Jana lyser upp.

– Ah, backlök, nice!

I kvällens meny ingår hummus, där backlök och löktrav får fylla vitlökens funktion. Framme vid destinationen Ekudden klättrar två ungdomar högt på en nästan lodrät ekstam, medan andra sätter gång med maten. Det blir nässelsoppa, örtpannkakor och en cheesecake dekorerad med violer och gullviva. Ett hav av späd kirskål fyller ut salladsskålen.

Jana går barfota på marken som blivit mjuk av nyligen fallet regn. Hon är utbildad fjälledare och naturguide och jobbar halvtid med Äventyrsgruppen.

– Kirskål har man ju ätit sedan man var barn, har inte alla det? säger hon, och konstaterar snart att många svenskar har ett försprång framför nyanlända, när det gäller naturen.

– Tänk alla friluftsdagar vi har haft genom hela vår skoltid, med kanot och allt det där – de vet inte ens vad en gran är. Det är viktigt att få komma ifatt.

Hon ser sig omkring, matlagningen tycks flyta på.

– Det är ett opretentiöst sätt att umgås på. Du ser – där sitter två människor som inte känner varandra så väl som plötsligt samarbetar kring nånting, säger hon och pekar mot pannkaksgräddandet.

Skapades ur frustration

Plötsligt riktas allas blickar mot någons öppna handflata.

– En groda!

– Var försiktig så den inte hoppar ur händerna och bryter benen, sätt dig på huk och håll den närmre marken, ropar Jana.

– En padda, konstaterar Lisa, som är biolog.

Innan hon började jobba på Miljöverkstan som startade Äventyrsgruppen (se faktaruta) jobbade Lisa på naturskola för grundskolan.

– Men jag ville ha en verksamhet som utgår från att det är härligt att vara ute, inte att man går ut för att man måste lära sig vissa saker.

Med stöd från allmänna arvsfonden fick Miljöverkstan chans att förverkliga idén under 2015, då många ensamkommande anlände till Sverige.

– Jag hade jobbat med språkintroduktionsklasser och visste att det var en rolig målgrupp att jobba med. De är peppade, det är nytt och spännande.
Ett ytterligare skäl till att Lisa ville arbeta med målgruppen nya i Sverige var en frustration, berättar hon.

– Jag är så arg över migrationspolitiken och som de har blivit behandlade. Jag kan ju inte hjälpa till med allting, men jag är bra på att ta ut folk i naturen.

Som en familj

Inte minst är den sociala biten värdefull för deltagarna, enligt Lisa.

– Många är ensamma i Sverige. När vi är borta längre och lagar mat tillsammans och hänger på kvällen är det alltid några som säger att det känns som att vi är en familj. Om man inte har det hemma blir det ju mer betydelsefullt.

Friluftsaktiviteter kan även ge självförtroende i ett nytt land, anser Lisa.

– Till skillnad från skolan är det inte så språkberoende, för man kan visa mycket praktiskt. Det kan vara en lättnad att man är bra på nånting, till exempel att göra upp eld. På ett nytt språk är man alltid nästan alltid i underläge.

Förutom biolog är Lisa utbildad simlärare.

– Jag tycker så himla mycket om att bada, då känns det fint att få dela med sig av det. Det roligaste är ungdomar som badar i vågor för första gången. Det är lite som när man är ute med barn – man får nyfikenheten och att allt är roligt, men samtidigt är de gamla nog att ta ansvar för sig själva.

Hon lägger till:

– Det är väldigt bra för mig, för när jag vill åka ut och bada eller cykla har mina vuxna kompisar typ aldrig tid. Här har jag jättemånga som alltid är pepp. Det är fantastiskt lyxigt.

Lärt sig svenska

En av Äventyrsgruppens deltagare som nästan alltid har tid är 25-åriga Ali Karimi. Han håller en kvist doftande hägg i handen, som han inte har vågat smaka, men smuttar i stället på te gjort på blåbärsris och älggräs från en kåsa. Alis första aktivitet med Äventyrsgruppen var vinterbad och bastu i Nackareservatet, som en kompis tipsat om, berättar han.

– Jag sa att jag kommer dö i vattnet. Men jag badade, det var fantastiskt. Sen började jag komma till Äventyrsgruppen hela tiden. Jag älskar naturen och Lisa är min bästa kompis. Här känner jag att jag är inte ensam, säger Ali.
Han föddes i Iran och flydde på egen hand till Sverige 2015.

– Jag har inget land, jag är statslös. Jag har aldrig haft papper i hela mitt liv. 
Ali var 18 när han kom till Sverige och har aldrig gått i skolan, berättar han. Men genom gruppen har han fått kontakt med en person som lärt honom svenska.

– Vi har en dålig situation i livet. Många tänker inte på oss. Men Äventyrsgruppen bryr sig om oss och hjälper oss.

Bästa aktiviteterna hittills är två skidresor, berättar Ali.

– De lärde mig åka skidor, det var fantastiskt!

Vad var din relation till naturen före Äventyrsgruppen?

– Jag har sovit i naturen för jag var hemlös, jag hade ingenting. Då hade jag dåliga tankar.

Ali tittar upp mot de skira bladverken som silar kvällssolen. Nässelsoppan är färdig, meddelar någon. Den tidigare byiga vinden har mojnat över sjön och koltrastar hörs igen.

– Nu blir jag glad och får jättemycket energi av naturen. Jag lyssnar på fåglarna. Jag tänker på ingenting. Om jag ska vara ärlig betyder Äventyrsgruppen att livet går vidare.