Så står vi där, ett storskaligt krig i Europa, med en atomvapenmakt på ena sidan. Vi möts av reportage om hur familjer följs åt till gränsen, för att sedan separeras när mannen vänder tillbaka för att försvara sitt land, sin stad, och sin värld, medan frun och barnen flyr vidare till säkerheten i övriga Europa.

Det finns ingen tvekan om att det är Ryssland som är den felande parten, det kan inte finnas någon relativiserande neutralitet i skuldfrågan. Det är ingen tvekan om vems rättigheter vi ska stå upp för. På ena sidan har vi Putin, som visar upp sina kärnvapen, och hotar hela väst om de blandar sig i, som skickat in sina styrkor i Ukraina, sannolikt i någon förhoppning att återuppväcka forna stormaktsdagar, på andra sidan ett folk som desperat försöker försvara sina hem.

När nu regeringen förklarat att man vill skänka materiel, 135 000 fältransoner, 5 000 hjälmar och kroppsskydd, så går det inte att invända. Det är rätt och rimligt och lätt att försvara och förklara. Ukrainas befolkning behöver skyddas så långt det bara går.

Men när man också vill skänka 5 000 pansarskott behöver vi fundera på vilken roll vi vill spela. Den här konflikten kommer ta slut, frågan är bara hur mycket förstörelse vi ser på vägen. Om vi går via kärnvapen, fullständigt krig över hela kontinenten eller via ett tidigt fredssamtal kring ett runt bord, det vet ingen just nu.

Men om freden ska förhandlas fram innan ena parten fullständigt ödelagts, då kommer inte den som skickat vapen att hålla i fredsförhandlingarna. Om inte vi gör det lämnas den rollen till länder med helt andra syften, länder som Kina. Jag tror att vi behöver stilla oss. 

Att vägra handla med dem som beter sig illa, att bojkotta deras idrottsarrangemang och hindra inresor för dem med makt handlar väsentligen om att stå för sina värderingar om fred, likadant när man skickar mat och skydd till dem som är utsatta. Det är väsensskilt från att skicka vapen som dödar. Det senare eskalerar och förvärrar, krig är inte fred och om vi vill vara en kraft för fred sen, då måste vi avstå att skicka dit våra vapen nu. Beslutet är riksdagens, som kommer få ett dygn på sig, ett dygn från regeringsbeslut till verkställighet. Ta det dygnet till att lugna känslorna och tänka efter ordentligt.