Epilog

En man sitter och småpratar med sitt barn på en mycket sliten filt med Bamsemotiv i skuggan av några träd i en park. Det är tidig kväll men det är fortfarande över 25 grader varmt. Brisen gör att det ändå inte är för hett att vara ute. De tittar ut över parken. Några barn med munskydd på sig leker i en klätterställning under det tak som täcker en tredjedel av parken. Lite längre bort står utegymmet öde. Det brukar fyllas på med folk när det är svalare efter klockan tio på kvällen. Tre vuxna plockar ogräs bland de stora odlingarna som är arrangerade i cirklar och halvt omgärdade av bärbuskar. Några stubbar är kvar efter att träden knäckts vid den senaste stormen. Mannen och barnet var med och sågade upp trädet och lade träklabbarna i parkens vedskjul. Barnet har lärt sig att stormen fått namnet Mary efter någon gammal författare. Stormen var ovanligt hård för årstiden. På en av väggtidningarna som sitter uppe i området stod det att det var ett tecken på att höststormarna skulle kunna bli värre än på länge.
 En spårvagn stannar med ett högt gnissel strax bakom dem. Ett tiotal människor går av och rör sig mot kvartersteatern som ligger en bit bort. Mannen frågar barnet vad det vill göra under resten av lovet. Barnet pratar om att hälsa på sin farmor och farfar. De pratar om vad de kan göra på landet som inte går att göra i staden. Den vuxne berättar om hur städerna såg ut förr i tiden, när han växte upp. Om hur mycket folk det var överallt och att det är mindre skillnad mellan tätorter och landsbygd nu. Barnet tappar snabbt intresset och tittar ut över parken.
 De sitter tysta en stund. Sedan säger barnet:
”Det här är livet.”
Den vuxne svarar:
”En dag som alla andra dagar.”

Ordfront förlag 2022