Världen är fylld av fotboll, bikinibrudar och öl. Nej, den innehåller bara klimatångest, trädgårdstips och tv-serier. Eller nej, världen är såklart uteslutande aktier, träningsråd och lyxresor.
Fel.

Världen och vardagen är allt ovanstående och inget av det – beroende på vem du är och i vilken filterbubbla du hamnat. En informations- och åsiktsmässig bubbla är ingen ny företeelse, men fenomenet har accelererat tack vara digitaliseringen och sociala medier.

Vid årsskiftet avslutades projektet Algoritmer och källkritik, finansierat av statliga Vetenskapsrådet, som syftade till att ”utforska samhällets förändrade infrastruktur för information, kunskap och nyheter och vad det betyder för källkritik”.

Jutta Haider, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås och Olof Sundin, även han professor i biblioteks- och informationsvetenskap, vid Lunds universitet, var båda knutna till projektet. I april kommer de ut med boken ”Paradoxes of media and information literacy – the crisis of information”.

Olof Sundin beskriver en filterbubbla som ”innehåll som enbart stryker medhårs”:

Det är material som man tenderar att hålla med om. Särskilt när det kommer till nyhetsrapportering och politik.

Redan längesedan

Sundin betonar att det underliggande fenomenet inte är något nytt.
Det finns en likhet i hur många förr läste en av två tidningar i en kommun, en med vänsterprofil eller en med högerprofil. Nu beror utbudet på den digitala plattformen, men det tenderar att vara så att man följer de som man håller med. Alla typer av interaktioner förstärker likriktningen på det vi möter, säger han.

2016 listade Språkrådet filterbubbla som ett av årets nyord. Sedan 2021 ingår det i Svensk ordbok, utgiven av Svenska Akademien, där begreppet förklaras som: ”typ av anpassad sfär som skapas kring persons (och dess kontakters) internet­användande som gör att sök­resultat, nyheter, reklam och annat internet­innehåll an­passas till tidigare sök- och surf­vanor, respektive vad ens nät­kontakter söker, delar och gillar”.

Svenska Akademien noterar att begreppet är belagt sedan 2011.
Men om nu filterbubblor är så vedertagna kan de väl inte vara farliga. Eller?

– De digitala plattformarna kan ge en bild av att såhär tycker folk, när det i själva verket bara är en begränsad del av samhället, säger Olof Sundin och fortsätter:

– Risken är radikalisering, att du aktivt söker dig till mera extrema uttryck för en specifik åsikt. Den kan vara politisk eller religiös eller kanske till och med konspiratorisk i någon utsträckning. Plattformarna är ju synnerligen kommersiella och vill ha nöjda användare. De vill att du ska se det du gillar att se.

Tyst och stängd

Det är i bristen på perspektiv från andra synvinklar som bubblorna kan bli skadliga.

– I efterspelet till amerikanska valet 2020 handlade det exempelvis om att man gick ut för tidigt och sa ”vi har vunnit det här valet”. Twitter blev tvungna att lägga in en brasklapp om att detta inte är bekräftad information. I slutänden fick ju Donald Trump sitt konto permanent avstängt, säger Sundin.

Jutta Haider pekar på att många plattformars konstruktion omöjliggör insyn.

– Det här är kommersiella produkter. Man ska vara medveten om vad man använder, och vilken roll man tilldelas i det. Det är algoritmiska system som på olika sätt synliggör material som höjer engagemang, vilket i sig döljer något annat. Man matar algoritmen, det är ett samspel. Det handlar om att hålla dig kvar, säger hon.

Vilken typ av innehåll som dyker upp för just dig beror på en rad olika faktorer, men grundläggande är att när en viss typ av innehåll lyfts fram trycks annat innehåll åt sidan. Haider använder sökmotorn Google som exempel:

– Om du söker på två städer kommer du inte få exempel på vilken stad som har flest bibliotek eller liknande, nästan uteslutande får du ett reseförslag. Oftast med flyg. Du kan hitta resor med tåg eller buss, men då behöver du oftast lägga till ett ord.

Utformningen av populära plattformar och verktyg spelar således en väldigt central roll i hur vi tar oss an vardagen. Haider gör en liknelse med en stol.
Den erbjuder dig i huvudsak en plats att sitta på. Det är så den är utformad. Men det skulle kunna vara en stege också, eller ett vapen. Det ena utesluter inte det andra, men utformningen gör den svårt att använda på ett annat sätt än det som den är designad för.

Försvinner med trafiken

För att återgå till vardagen där digitala plattformar tar allt större plats, om du exempelvis söker på kläder får du upp väldigt mycket länkar till klädaffärer, men betydligt färre som tipsar om hur du själv syr en vårjacka.

– Att sälja annonser och kartlägga användarna är det primära. Det styr och är en viss förklaring. Genom att synliggöra normen bidrar man till att fortsätta den, men också osynliggöra något annat, säger Jutta Haider.

Enligt Haider går det i vågor vad som osynliggörs.

– Tittar man en tid tillbaka var det inte så vanligt med myndighetsinformation kring klimatförändringarna, det var vanligare med konspirationsteorier. Numera är det vanligt att den typen av inlägg är kopplade till exempelvis FN-information.

Olof Sundin håller med:

På sociala medier kan man säga att det som premieras är det udda, det som väcker reaktioner. Det som kan delas och lajkas. Vi har sett hur det under pandemin exempelvis varit svårt för myndigheter att nå ut till alla. Det är roligare att se en konspirationsteori än hur man tvättar händerna.

Jutta Haider säger att innehåll på sociala medier kan påverka hur vi förhåller oss till vår omgivning.

– Vi vet att unga killars och tjejers kroppsuppfattning påverkas av bilder de ser. Men hur är det med vår bild av exempelvis naturen, eller vardag? Tråkiga bilder på en grå gata sprids inte på samma sätt, men det är ändå väldigt mångas vardag.

Konsekvenserna för individen av att fastna i en bubbla kan såklart variera, men Olof Sundin säger att det även är värt att reflektera över filterbubblor på samhällsplan.

– Nu är det valår, det kommer att bli rusning till sociala medier för att få de egna frågorna att lyfta i agendan. Det är lättare, även för medier, att skriva om vissa frågor som genererar jättemycket likes. Medan de mer strukturella frågorna, som kanske är viktigare egentligen, inte genererar likes på samma sätt och därmed glöms bort, säger han och fortsätter:

– Det skulle kunna leda till ökad polarisering. Om samtalet i samhället tenderar att föras i isolerade områden utan kontakt med varandra är det svårt att upprätthålla den här gemensamma samhälleliga referensramen kring saker och ting som rör politik, sjukvård, kunskap, med mera.