Det har kallats för ”maskrosornas krig”. För första gången sedan Miljöpartiet bildades 1981 finns en värdig utmanare om klimatet och om riksdagsplatser. MP:s valslogan ”Sveriges enda klimatparti” upplevs fadd. Anledningen till att denna slogan uppfunnits är att MP inte alls är det enda klimatalternativet den 11 september, menar en företrädare för Klimatalliansen.
DEBATT. Under Miljöpartiets vistelse i riksdagen har de trott sig ha monopol på miljöfrågorna. Och det är förståeligt att det är obehagligt för dem att upptäcka att så inte är fallet. Det är deras identitetskris. Både riksdagsledamöter och partigrundare verkar ha låga förväntningar på förmågan att klara 4-procentspärren och därför anklagar de oss i Klimatalliansen för att försöka så splittring.
Men klimatet är inte Miljöpartiet. Vi måste våga se det om vi ska få bukt på det som bekämpas skall: klimatkrisen, och dess psykologiska konsekvens, klimatförnekelse. Jorden saknar partibeteckning.
Vår allians har inte för avsikt att skrämmas, utan att erbjuda draghjälp. Kanske bärgningshjälp. Senaste Sifo-mätningen gav MP en ny bottennotering, 2,7 procent. Vi i Klimatalliansen vänder oss i första hand till de 97,3 procent som inte vill rösta på MP. Vi är inte nöjda med att klimatet bara genererar tre procents intresse. Vi vet ju att det inte stämmer.
Enligt Ipsos förtroendemätning har MP tappat hela 46 procentenheter förtroende i miljöfrågan, från 62 procent i juni 2014 till 16 procent i mars 2022. De andra partierna har ökat. S och M ligger nu på motsvarande 14 procent vardera. Liberalerna, som vill vara högerns miljöröst, har tappat från 2 procent till 1 procentsförtroende i miljöfrågan. Bara SD mätte lägre 2014: 0 procent i förtroende.
Tro det eller ej, men inget parti har rätt till sina riksdagsplatser. Människor av kött och blod är inte någon eklektisk önskebrunn som kan övertygas av billiga tricks! Partierna pratar om ”sina väljare”, men människor har inga partier, de är beredda att rösta på det som känns mest angeläget. Behovet finns av en partiöverskridande allians som utmanar Åttaklövern om klimatåtgärder de inte förmår iscensätta själva. Och Klimatalliansen är här för att hjälpa, inte för att stjälpa!
På sociala medier pratas det ivrigt i klimatkretsar om MP och KA (”Klimat-A är ett högt betyg”, sa någon). Det vrids och vänds på argument, pratas om det faktum att det ena är ett traditionellt parti och det andra är en union av människor med olika politiska hemvister. Det finns en påtaglig nyfikenhet på vad denna – klimatrörelsens – strategiska omfokusering kan innebära för svensk politiks del och hur vi kan inspirera MP till återhämtning.
Undersökningar visar att de så kallade ”klimatväljarna” är en enorm gravitationskraft på omkring 30-40 procent. Det är också den största gruppen bland landets studenter, bland journalister och akademiker.
Att så mycket tycks peka åt Miljöpartiets håll men kanske inte leder till tillräckligt många röster förbryllar inte bara mig, utan också det avhoppade MP-språkröret Isabella Lövin som släppt en egen bok på ämnet, ”Oceankänslan”.
Att de miljöpartister som fortfarande klamrar sig fast vid ett sjunkande skepp är oroliga för sina välavlönade positioner kan jag inte gå i god för. Det blåser alltid på den politiska oceanen och den som inte klarar sjögången hör inte hemma i politiken. Att MP, som en slags garant för alternativa idéer, har gått i stå är det dock få som tvivlar på.
Jag kan urskilja tre tendenser:
• MP:s målgrupp är mättad. MP har omtanke om klimatet, men driver politiken som en slags offentlighetens lärarinna som bara lockar 2-3 procent till valurnorna. Politikens ”rebounce” handlar inte om att läxa upp andra hur de ska rösta, utan om att företräda det som många redan tycker.
• Det finns plats för ytterligare klimatalternativ som driver klimatkrav på nya sätt. Människor är uppgivna på gammelpolitiken och vet inte vad de ska rösta på. Det viktiga är inte hur många förslag man har, över 200 i MP:s klimatfärdplan, utan att några frågor verkligen sticker ut. En restaurang med tvåhundratjugofyra rätter på menyn skulle läggas ner av Gordon Ramsey.
• Klimatet är allas; också vildvittrornas, på vänsterkanten, och grådvärgarnas, på högerkanten. Vi vill inte ha ett maskrosornas krig. Det är inte viktigt för mig vem som sa eller föreslog vad. Det viktiga är att sätta samhället i omedelbar krisberedskap och få igenom de akuta åtgärderna i tid för att klara den klimatkatastrof vi står i. Innan det är försent!
