Den svenska migrationsdebatten är stendöd. Ingen, möjligen med undantag från SD, verkar vilja diskutera frågan.

Men så ibland rasslar det till. En av alla absurda utvisningar uppmärksammas i media, någon kändis gör ett inlägg på Instagram och sen pratar alla om att denna utvisning minsann är FRUKTANSVÄRD och så här FÅR DET INTE GÅ TILL!

Nu senast gällde det en tioårig flicka som skulle utvisas till Nicaragua, utan sina föräldrar. Orsaken var att flickans – men inte föräldrarnas – uppehållstillstånd hade löpt ut. Andra uppmärksammade fall i närtid har gällt forskare och specialiserad arbetskraft som fått utvisningsbeslut på rena formaliteter.

Migrationsverket har fått sina fiskar varma. Instagramkändisar och twittrare undrar vad de håller på med. Flera politiker har också kastat ved på brasan och ifrågasatt verkets bedömningar.

En synnerligen bekväm ordning, för alla inblandade. Det är skönt för både väljare och politiker att utmåla Migrationsverkets tjänstemän som olidliga paragrafryttare, som med Kafkaartad formalism utvisar barn och gamlingar helt i onödan. Istället för att kännas vid att detta är den politik vi röstade fram och politikerna beslutade om.

Migrationsverkets beslut är inga olycksfall i arbetet, av överdrivet nitiska tjänstemän. Det är precis så här politiken är tänkt att fungera. Teorin bakom är att korta uppehållstillstånd och stram anhöriginvandring ska utgöra en minskad ”pull-faktor” till Sverige. Färre ska helt enkelt komma hit.

Vetenskapen bakom är mycket tveksam. Men efter att Migrationskommittén i godan ro förhandlat fram Sveriges nya migrationslagstiftning fanns en en överväldigande majoritet för en sådan politik.

Flera remissinstanser påpekade risken för precis de konsekvenser som vi nu ser. Att till exempel mycket korta uppehållstillstånd på grund av anknytning kan skapa familjetragedier, om familjemedlemmar får olika långa uppehållstillstånd.

Flyktingradikaler som TCO, Företagarna, Gällivare kommun, Svenskt näringsliv, Migrationsverket, förvaltningsrätten i Malmö och Luleå varnade för att tillfälliga uppehållstillstånd kan leda till att högkvalificerad arbetskraft utvisas och minska Sveriges attraktionskraft. Varningarna var glasklara.

Ändå körde man på. Att signalera hårdare tag till väljarna gick före allt. KD drev kuriöst nog igenom ett förslag som i praktiken skulle utvisa utländska nunnor, munkar och missionärer. I sin iver att få hårdare försörjningskrav på flyktingar hade de glömt att nunnor och munkar saknar världsliga saker som en formell anställning och således inte når upp till försörjningskravet.

Detta stoppades till slut i sista stund, men så här håller det på. Med Tidöavtalets nya politik kommer det bli ännu värre. För den som sätter sig in i frågorna förstår man snabbt att lagstiftningen inte längre handlar om en reglerad invandringspolitik utan om signalpolitik till väljarna om hårdare tag – oavsett konsekvenser.

Om ni är upprörda över att barn utvisas utan sina föräldrar, att forskare får avbryta sin forskarstudier eller över migrationspolitiken i allmänhet, så sluta skylla på Migrationsverket. De gör bara som politikerna säger. De följer lagen.

Skyll på politikerna. De visste precis vad de gjorde.

* Varningarna från remissinstanserna om hur politiken skulle fungera i praktiken finns att läsa här) .