Regeringens stora klimat- och energisatsning bygger på kraftig expansion av kärnkraft. Men när satsningen ska kunna bära frukt, är desto mer oklart.
– Att uttala sig om tidsramar är alltid vanskligt, säger Pär Olsson, professor i fysik på Kungliga tekniska högskolan.
Senast Sverige tog en ny reaktor i drift var 1983 och sedan dess har intresset att bygga nytt varit minst sagt svalt. Men nu ska förutsättningarna förbättras radikalt, för att behålla, tillgodose och bygga ut svensk kärnkraft, enligt regeringsförklaringen. För Pär Olsson, professor i fysik på Kungliga tekniska högskolan, betyder det vind i seglen.
– Att politiken nu vill driva utvecklingen istället för att acceptera den, det är ett paradigmskifte, säger han.
Själv är han med i ett projekt som ska ta fram den fjärde generationens kärnkraftsystem. Ett koncept som ska staka ut vägen för en mer hållbar framtid för kraftslaget. Genom att använda snabbreaktorer kan bränslet användas mer effektivt; istället för att enbart göra energi från 1 procent av bränslet skulle den siffran kunna bli 99 procent. Kasserat bränsle från dagens reaktorer, skulle också gå att återvinna – istället för att bryta nytt – om det upparbetas och omvandlas till nytt bränsle i särskilda anläggningar. Något som både skulle resultera i mindre avfallsvolymer och att det kärnavfall som måste grävas ned blir mindre långlivat, berättar Pär Olsson.
– Istället för att gräva upp ny uran skulle vi kunna sluta bränslecykeln. Slutförvaret behöver inte vara säkert i hundra tusen år, utan i storleksordningen 1000 år, säger han.
Hopp om ny generation kärnkraft
Under valrörelsen dök tekniken upp som ett argument för att satsa på ny kärnkraft i Sverige. Men systemet i sin helhet finns än så länge endast på ritbordet och de snabbreaktorer som byggts sedan den första såg ljuset på 1940-talet, har en lång rad av missöden bakom sig, något som Sveriges natur nyligen rapporterade om. Men den teknik som nu utvecklas bygger på bly istället för natrium som kylmedel, som forskarna säger ska vara säkrare. Å andra sidan är det starkt korroderande och riskerar att förstöra de rör som blyet ska cirkulera runt i för att kyla reaktorn. Men Pär Olsson är övertygad om att det går att lösa och att systemet kommer att leverera på de högt ställda förväntningarna. En testanläggning ska byggas i Oskarshamn och om forskarna lyckas få ihop runt en miljard kronor kan en försöksreaktor stå färdig 2030.
– Vi har avancerade och stora forskningsprogram som driver framåt mot det här och har fått finansiering för testanläggningen som ska leda dit. Men det är fortfarande inte så att vi har medlen och tillstånd att bygga själva reaktorn.
Om allt går vägen, när skulle det i så fall kunna stå färdigt?
– Själva experimentreaktorn skulle behöva testköras innan man kan få tillstånd för en kommersiell variant, men i ett optimistiskt scenario skulle man kunna få ut kommersiella reaktorer av den typen till 2032 som tidigast.
Då måste inte bara tekniken gått i lås, industrin ska också vara redo att satsa på systemet som trots de effektivare reaktorerna väntas bli dyrare. Men oavsett om och i så fall när fjärde generationens kärnkraft blir verklighet, är det en annan typ som nu ligger på bordet – generation tre, en vidareutveckling av den typ som Sverige har i dag. Men även om regeringen nu krattar manegen för att få fart på byggandet, är det också högst osäkert när den kan komma att bidra till energiomställningen.
15 av 17 blev försenade
I medeltal har de reaktorer som byggts mellan 2012 och 2021 tagit över nio år. Men det är endast själva byggtiden. Till det kommer en tillståndsprövning och upphandling, som kan gå på mellan fem och tio år, enligt Tomas Kåberger, professor vid Chalmers tekniska högskola, avdelningen för fysisk resursteori.
– Det som skulle kunna gå snabbast vore att snabbt godkänna någon av de färdigkonstruerade reaktorer som har byggts i några exemplar på relativt kort tid: Ryska VVER-reaktorer eller kinesiska Hoalong-1. Då skulle tillståndsprocessen och en parallell upphandling kunna gå på kanske fem år och sedan bygget på sex år, skriver han i ett mejl till Syre.
En sådan reaktor skulle då kunna producera el 2034. Men det skulle förutsätta att man hade en mellanstatlig överenskommelse och att arbetskraften kom från leverantören, enligt Kåberger. Samtidigt understryker han att osäkerheterna är stora.
– Viktigare än att projekten tar lång tid är att de i verkligheten, så gott som alltid, tar längre tid än planerat – och ofta mycket längre. Av de 17 reaktorer som tagits i drift 2019-2021 var alla utom 2 försenade, skriver han.
Men att byggen av den tredje generationens kärnkraftverk blivit kraftigt försenade härleder Pär Olsson på KTH främst till barnsjukdomar. Samtidigt understryker han att andra orosmoln dykt upp, så som en global brist på halvledare. Ändå är han mer optimistisk än Kåberger.
– Det är inte bara en dans på rosor bara för att regeringen är positiva och vill satsa. Men tar man beslut i dag och allt klaffar, är det fullt möjligt att bli klar 2030.
Och vad tror du är en realistisk bedömning?
– Jag skulle bli förvånad om vi inte har ny kärnkraft 2035, då har vi misslyckats med att utnyttja det driv och den vilja som finns att lösa det här, säger han.
En rysk reaktor utesluter Pär Olsson, och även en kinesisk skulle bli politiskt svårsmält. Istället tror han att det skulle kunna bli aktuellt med en koreansk reaktor, vars byggtid legat på åtta år i Sydkorea. Men först ut tror Pär Olsson blir ett mindre typ av kärnkraftverk (SMR), utvecklad i Japan/USA. Det är en typ av kärnkraftverk som kan leverera el på mellan 50 och 300 MW, att jämföra med de 1000 MW som en av reaktorerna vid Forsmark normalt ligger på. Å andra sidan skulle det kunna gå betydligt fortare och bli billigare att bygga, då tanken är att de med tiden ska kunna serietillverkas. Men om idén kommer att hålla vad den lovar, är långt ifrån säkert, betonar Fredrik Hedenus, biträdande professor vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap med inriktning fysisk resursteori vid Chalmers.
– Massproducerar man kan man få ned kostnaden, det har man sett med solpaneler. Men att göra något stort mindre kommer i sig att öka kostnaderna eftersom det finns stordriftsfördelar. Så det är lite akrobatik som utifrån ett teknikutvecklingsperspektiv skulle bli spännande om man lyckas med, säger han.
Det låter som att du är skeptisk?
– Skeptisk, men inte helt avfärdande. Den andra biten är tid. Det är ändå så att vindkraft växer som sjutton i dag – men det började byggas på 1980-talet. Och det är ganska typiskt de tidslinjer som vi pratar om, att det tar ett gäng årtionden från att det börjar – till det att det tar fart.
Men till syvende och sist är frågan om kärnkraftens framtid i Sveriges energisystem en fråga om stålar. Enligt Kåberger skulle den el som ny kärnkraft kommer kunna leverera vara mellan dubbelt och fem gånger så hög som för vindkraft, i det fall att även nya reaktorer befrias från ekonomiskt ansvar för stora reaktorolyckor, och att deras avfallskostnader hålls nere.
– Bland annat genom att skattebetalarna tar över ansvaret för alla risker när ett avfallsförvar förslutits, skriver han.
”Det låter lite socialism”
Men Pär Olsson tvivlar inte på kärnkraftens ekonomiska bärkraft. Mindre billig fossilgas i elsystemet kommer med tiden att göra den mer konkurrenskraftig. Samtidigt finns det de som pekar på att mer billig vind och solel påverkar åt det andra hållet. Något som å andra sidan skulle öka behovet av mer planerbar energi, argumenterar Pär Olsson. Sant i dag – men om det är så i mitten av 2030-talet är mer oklart.
– Det kan vara att vi löst den typen av problem på andra sätt, säger Fredrik Hedenus.
Lösningar som diskuterats rör alltifrån batterier till att producera vätgas från förnybara källor – som sedan kan användas vid behov. Osäkerheter och överväganden som tjänstemän inom företag som Uniper och Vattenfall nu har att vända och vrida på, för att leverera underlag som respektive styrelser kommer att behöva ta ställning till. Men Vattenfall sitter i en speciell sits. Staten är bolagets helägare och regeringen har aviserat om ett nytt ägardirektiv, för att påbörja planering och upphandling av ny svensk kärnkraft.
– Det låter lite socialism. Men hela den politiska kartan har blivit uppochnervänd av kärnkraft, så det blir spännande att se hur hårt regeringen kommer att styra Vattenfall, säger Fredrik Hedenus.
Läs mer:
Professor: ”Kärnkraften gör oss beroende av Ryssland”
Myt att nedlagd kärnkraft banade väg för Putin
Kärnkraft på efterkälken
I regeringsförklaringen nämns kärnkraft 18 gånger – vindkraft 2. Men i den globala energiomställningen har kraftslaget hamnat på efterkälken. Senaste årtiondet var det förnybara energikällor, exklusive vattenkraft, som stod för det största tillskottet till elektricitetsproduktionen. Näst störst stod gas för, sedan kol och vattenkraft. Kärnkraft stod för näst minsta tillskottet, med ett tillskott 18 gånger mindre än tillväxten i förnybara energikällor (exklusive vattenkraft).
Under 2019, för första gången, installerades förnybar energi från biomassa, vind och sol – med mer effekt än världens kärnkraft. Även på kostnadssidan har kärnkraft hamnat på efterkälken. Kostnaden för icke subventionerad solel sjönk med 90 procent mellan 2009 och 2021. Motsvarande siffra för vindkraft var 72 procent, medan kostnaden för kärnkraft ökade med 36 procent.