Inledning – Med fyra F mot framtiden

Förnekelse – Förberedelse – Förändring – Framtid

Jag kommer att gå igenom fyra F. Förnekelse (varför vi inte gör mer, eller i alla fall rätt saker), förberedelse (hur vi kan förbereda oss på en annan värld), förändring (hur vi kan förändra den här världen för att det ska bli så bra det kan bli) och framtid (hur vi ser på framtiden och vad vi vet om framtiden). Jag vill undersöka hur vi som individer, gemenskaper och samhälle kan skapa en bättre framtid, eller en framtid som inte behöver vara så mörk. Men också hur vi kan hantera ovissheten och rädslorna den föder. Hur vi kan tänka oss ett annat liv. En annan värld.

För att kunna förändra behöver vi veta var vi står. För att berätta om livet vi skulle kunna leva i framtiden måste jag prata om nuet. Om hur klimatkrisen påverkar och kommer att påverka oss, men också om föreställningen av kriser och hur verkliga kriser ser ut. Hur vi psykologiskt kan hantera att leva under större hot och hur vi kan undvika att bli passiviserade.

Förnekelse är en vanlig reaktion vid både sorg och hot. Det är lätt att peka på den lilla grupp människor som påstår att människan inte orsakar klimatförändringarna eller att problemen går att lösa genom mindre justeringar. Att peka ut ett ”dom” som är skurkar och därigenom göra ”oss” till de goda. De vi vill vara. Men jag menar att om vi inte agerar så förnekar vi. Det är så långt det har gått. Att inte agera för större politiska förändringar är att förneka allvaret. Hela samhället är fast i en förnekelsefas, oförmöget att hitta tillräckligt kraftfulla verktyg för att förändra riktningen. Vår kultur, som bygger på förväntningar om en bättre tillvaro och ständig tillväxt, gör att vi har svårt att hantera det uppenbara. Att det ser mörkt ut. Att vi inte kan fortsätta som nu. Samtidigt får jag ofta känslan av att vi vid varje försök att förbättra vår situation trasslar in oss mer och mer. Samhällets svar på problem som uppstår är att lappa och laga, inte att fundera över vad vi faktiskt har byggt. Som om en annan värld var omöjlig.

Det är emellertid inte första gången i mänsklighetens historia som någon ropar ”slutet är nära”. I den judisk-kristna traditionen där tiden ses som linjär har många teologer och gudsfruktande proklamerat att vi befinner oss i den sista tiden. Att undergången kommer. Det är ett budskap som är lätt att sälja in. Inte minst i vår tid dras vi gärna till tanken på hot och omvälvning. Och det påverkar oss. Det går såklart att relativisera och jag kan möta invändningen om att slutet alltid varit nära från min föräldrageneration – 40-talisterna som levt i princip hela sina liv i en värld där allt blir bättre. De hot vi lever under idag eller den kris vi lever i skiljer sig från många av de tidigare. Det finns stark vetenskaplig konsensus om att det är människan som orsakat klimatkrisen, och att vi står inför en mängd andra problem kring naturresurser och biologisk mångfald. Men också att vårt samhälle är väldigt sårbart idag; i princip allt runtomkring oss är beroende av snabba leveranser, avancerad teknologi och fossila bränslen. I kombination med en extrem specialisering inom alla områden, inte minst matproduktionen, finns det dålig motståndskraft mot större störningar. Det går att vara optimist eller pessimist i fråga om vi kan lösa de problem vi står inför, men det går inte att förneka hur vår civilisation har framkallat hot på planeten som vi måste försöka lösa eller i alla fall hantera. Men som med alla rädslor finns det människor som försöker profitera på situationen. Kanske gör jag det själv i viss mån.

Det går att räkna upp troliga och tänkbara konsekvenser av klimatförändringarna. Hur mångmiljonstäder som Mumbai, Jakarta och Bangkok riskerar att översvämmas eller bli för varma och skapa en aldrig skådad migrationskatastrof. Målande beskriva hur den sista av något stort gulligt däggdjur kommer att dö i fångenskap. Ironisera över hur sjukt det är att resereportage vill få oss att flyga till platser som Maldiverna, som snart kommer att vara borta. Hur antalet insekter minskar vilket leder till potentiellt katastrofala konsekvenser för hela ekosystem. Men det här är inte en bok som handlar om att beskriva hur hemskt det kan bli. För jag tror att du som läser det här redan vet. Och jag vet. Vad som saknas är modet att dra slutsatserna – för att citera inledningen på Sven Lindqvists Utrota varenda jävel.

Vad kan du göra för att fysiskt och psykologiskt hantera framtidens kriser? Och att i detta görande också skapa något annat. För även om det ser mörkt ut, och det gör det verkligen, så finns det också saker att göra konkret. Trots de mörka molnen finns alltid skäl att göra något. Att hitta hoppet och våga drömma trots att vi befinner oss i ett brinnande hus. Det är lätt att få bilden av att det redan är kört. Att vi ändå inte kommer att kunna göra allt som krävs och därför är det ingen mening att agera överhuvudtaget. Det är såklart fel. Men en sak är faktiskt körd – det gamla normalläget. Vi människor har satt igång en förändring av ”hur det brukar vara”. Ovisshet och oregelbundenhet kommer att vara mänsklighetens följeslagare i framtiden. Det kanske inte finns sill och potatis till midsommar varje år. Det kanske bara kommer att finnas snö några dagar per år i södra Sverige. Exotiska frukter som bananer kanske blir lyxvaror eller försvinner helt. Det här är småsaker som vi överlever utan. Men vi kommer också att se en förändrad natur. Skogar kommer att bre ut sig i fjällen, blåbär och lingon kommer att bli mer sällsynta. Gamla arter försvinner, nya kommer att ersätta dem. Naturen våra barnbarn kommer att växa upp med kommer väsentligt att skilja sig från min barndoms. Det kommer också bli fler direkt livshotande händelser. Nya pandemier. Värmeböljor med 35 graders värme i veckor som gör att gamla och sjuka dör eller andra väderrelaterade katastrofer. (Fotnot 2) Under augusti 2020 slogs troligen värmerekordet när 54,4 grader uppmättes i Death Valley i USA. (Fotnot 3)
 15 av de 16 varmaste åren som uppmätts har inträffat efter 2001. Mellan 2014 och 2018 har nya värmerekord slagits varje år. I Sverige och Europa var 2020 det varmaste året någonsin. Sett över hela planeten kom 2020 på tangerad förstaplats trots att det inte är ett El Niño-år, vilket höjer medeltemperaturen på jorden något och har varit en bidragande orsak till tidigare värmerekord. Det är väldigt svårt att inte acceptera att planeten värms upp oroväckande snabbt. Och att många av de mineraler och metaller som används i de batterier som ska ersätta fossila bränslen inte kommer att räcka till.

Men det räcker inte att förbereda sig på att allt kommer att bli annorlunda. Om vi inte kämpar för att också förändra världen kommer det leda till katastrofer som vi knappt kan föreställa oss. Jag kommer att gå igenom vilka metoder som kan fungera, men också diskutera hur vi måste förändra vår syn på både livet och döden för att kunna komma framåt. Vår tid här på jorden kommer att ta slut en dag, precis som vårt ekonomiska system och vår civilisation kommer att göra.

Framtiden är ofta en projektionsyta där nuet speglas. Och för att kunna möta vår framtid, som ser allt annat än ljus ut, behöver vi hitta en riktning att gå mot. Framtiden är allt vi gör och allt vi inte gör just idag. Det är svårt att sia om framtiden, det blir nästan alltid galet, men vi måste fortfarande försöka få en framtid där vi kan leva och må bra. Men det viktigaste är kanske att försöka hitta det som kan vara ett bra liv, även om världen är mörk. Kanske går det att koka ned till frågorna som Hasse och Tage ställer i visan Öl från 1970.

När man ser på hur barn’a växer upp och står i
kan man undra om barn’a nånsin får det som vi?
Om det finns jobb, om det finns mat
om det är drägligt där dom bor
finns det får och kor och vatten och luft?
Kan dom sola sig gratis, finns det blommor och blad?
Har dom fläsk och potatis, kan dom ta sig ett bad?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl
men man hoppas att barn’a ändå får ett glas öl

Ordfront förlag 2022