Medelåldern på dem som står på listorna till landets kommunfullmäktigeval ökar, rapporterar Sveriges Radio. Dessutom tycks det finnas ett samband mellan högre ålder och högre plats på listan, vilket i sin tur leder till att medelåldern på dem som faktiskt blir valda är ännu högre än den sammanlagda medelåldern för alla kandidater. Detta innebär att det finns en bristande åldersrepresentation bland landets alla folkvalda. Om unga inte finns representerade lär deras intressefrågor heller inte finnas lika tydligt på agendan, men det mest oroväckande med detta är att de som är engagerade nu riskerar att inte få ersättare i framtiden.

Förra året publicerade MUCF, myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, en rapport med fokus på ungas politiska engagemang (där unga definieras som personer mellan 16 och 24 år gamla). Där framgår tydligt att den som trott att dagens unga saknar intresse och engagemang för politiska frågor misstar sig: det är inte på den fronten det brister. Ungas intresse för politik har varit stabilt åtminstone de senaste 15–20 åren enligt rapporten. Men för att hitta ett forum för ett mer långsiktigt engagemang krävs vägar in, och där brister det ofta från partiernas håll.

I MUCF:s rapport framgår också att bakgrund spelar roll för det politiska engagemanget. Tröskeln för att engagera sig är lägre för dem med högutbildade föräldrar eller om politiskt engagemang redan finns i familjen. Det är också stora skillnader mellan kön: tjejer är samhällsengagerade i mycket högre grad än killar. Mest engagemang finns hos hbtqi-personer.

Det är även stora skillnader mellan stad och landsbygd: unga i städer är betydligt mer benägna att engagera sig än unga på landsbygden. Men det är inte nödvändigtvis så att de som i rapporten kallas ”lågengagerade” saknar intresse – det är snarare så att de upplever en meningslöshet i ett potentiellt engagemang, och att det inte finns några välkomnande strukturer som ger utrymme att engagera sig. Det finns ett bristande förtroende för politiska institutioner och politiker i allmänhet, och det ger upphov till känslan av att ett engagemang skulle vara meningslöst.

Samtidigt har arenorna för politiska samtal ändrats. Numera sker mycket av befolkningens samhällsdebatt i sociala medier, i synnerhet bland yngre. Det har medfört nya sätt att både ge uttryck för och förhålla sig till olika åsikter. Å ena sidan är det betydligt lättare att uttrycka och dela en åsikt i sociala medier jämfört med att till exempel skriva en insändare till en tidning. Å andra sidan har de sociala medierna också gett upphov till en kultur där drev, uthängningar och cancel culture blivit vardagsmat. MUCF konstaterar att det finns en större rädsla hos unga att engagera sig av just anledningen att det finns en ökad risk för hat och hot.

Demokratin får inte stagnera. Alla, gamla som unga, ska känna sig delaktiga och inbjudna till demokratiska samtal och politiskt engagemang. Det finns flera sätt för partier att arbeta för att nå ut till unga och fånga upp det engagemang som finns: arbeta mer uppsökande – var där de unga är. Men kanske ännu viktigare: skapa utrymme för politiska samtal bortom partipolitiken, där ungas åsikter välkomnas, respekteras, lyssnas på och omsätts i aktion.

Allt måste inte pressas in i en partipolitisk mall. Genom att vi gör något så enkelt som att prata med, bjuda in och lyssna – förmågor varje människa besitter – kan fler unga, oavsett bakgrund, få känna sig delaktiga. På så sätt kan vi alla gemensamt bidra till att hålla demokratin levande.

Korrigerad 27/7 kl 9.22.