Jag drömmer fortfarande om att upptäcka Latinamerika och jag vill att den där vackra Peruresan ska vara klimatsmart och helt ofarlig. Jag vill också flyga till Brasilien utan att det ska skada klimatet. Jag vill också läsa om Arlandaköerna och uppröras av samma sak, för vem gillar att trängas på en flygplats?

Men det är helt enkelt en dum idé och det är svårt att ta vuxna människors val att fortsätta grilla vår värld på allvar när det brinner runtom i Europa.  Det blir svårare med åren att lyssna på folks motiveringar till varför flygresan är absolut nödvändig. Jag önskar att jag kunde imponeras över kreativiteten, men påhittigheten har dött för länge sedan, för nu beskrivs inte chartersemester längre som om det vore en sjuktransport eller en flygresa till en begravning. Nu unnas det.

Man tillåter sig helt enkelt att njuta. 

21,5 miljoner klimatflyktingar om året flyr från våra utsläpp, höjda havsnivåer, översvämningar, svält, torka, skogsbränder och vattenbrist, men den där flygresan är väl ändå något välförtjänt som man kan kosta på sig.

Samtidigt har vi en svensk valrörelse som tjänar den unnande svensken, hjälper hen för att inte känna sig dum mot en röst, och sätter gärna hens flygresa i en politisk kontext så att individerna inte ska känna sig utpekade när de beskriver sitt flygande som ett grundbehov, som om det skulle handla om mat och bostad.

Vi har tydligen fantastisk teknik framför oss inom en snar framtid. För att kunna ställa om måste vi fortsätta att flyga så att flygbolagen har råd att ställa om, men flygbolagen ställer inte om eftersom vi fortsätter köpa de tjänster som de alltid har erbjudit.

Den stora omställningen innebär i praktiken att ingen omställning ska bli av eftersom vi ska fortsätta som förut. Inga krav ska ställas på någon eftersom det svenska unnandet är en helig ko.

För några dagar sedan råkade Moderaternas Ulf Kristersson ut för en shitstorm när han sa att hans mål är att människor inte ska ställa om sina liv. Det var svårt att ta vänsterkantens kritik på allvar efter Vänsterpartiets nedtystade interna klimatbråk efter utspelet om att det är möjligt att flyga på charterresa, smälla i sig kött och ändå vara trovärdig.

Det går inte ens att konfrontera de falska dikotomier som fördummar oss när vi ställs inför två klassiskt falska valalternativ, mellan att antingen fortsätta flyga flygplan eller helt ge upp. Narrativet är för etablerat och sitter som en tapet i partiledardebatterna, blåsta influencerkonton och föräldragrupper. Tyvärr råder en stor missuppfattning kring individuell omställning: när man ställer om kan man aldrig få uppleva något igen, aldrig få äta något gott igen och aldrig få åka på semester igen.

Sverige är ett intressant land. Vi är väldigt klimatmedvetna. Alla vet att vi måste bli fossilfria. Men samtidigt ska det också unnas. 

Svenskens unnande står i direkt motsättning till det som är människans, djurens och naturens livsförutsättning: ekosfären. 

Tacka vet jag skärgården, Abisko eller nattåget till Berlin.