Stora delar av ett träd består av förvedade celler. Död materia i princip. När väl en växt har förvedats ser den ur som den gör för resten av sitt liv. Det är egentligen hela grejen med bonsaiträd, förutom att hålla dem små genom att ge dem alldeles för lite utrymme för rötterna.

Även om jag inte sysslar med bonsaiodling har jag tittat på lite för många videor om det på nätet, som det blir ibland, och det finns inslag som är praktiska också för en vanlig odlare. Det mest påtagliga är ju storleken på växten. Det skiljer dramatiskt mellan arter, en del växter växer hur bra som helst i en liten trång kruka, medan andra behöver stort rotutrymme för att utvecklas fullt ut. Så det första steget är att kolla upp just den växt jag är sugen på att odla.

Det finns några tumregler. Växter som vissnar ner på hösten och måste sås på nytt behöver ofta mindre jord. Ett- och tvååriga växter, som olika sallader, kryddväxter som basilika och persilja och en hel del blommande växter. En hel del rotsaker odlas som ettåriga, men de behöver stort utrymme av självklara skäl.

Buskar och träd behöver oftast mycket jord. Chili, tomater, björkar och bärbuskar av olika slag. Rabarber. Den typen av växter blir ofta förkrympta om de inte får rejält med utrymme för sina rötter. För en del, som chili, så handlar det om att de blir ungefär så stora som sitt rotsystem, så minst 10 liter jord behövs för att få en någorlunda stor planta.

Men det går att göra mer. Det går att öka mängden blad, blommor och frukt från växter genom att beskära och träna dem på rätt sätt.

Släpp fram konstnären i dig

Innan en del av en växt har förvedats går det att påverka hur den ska se ut i resten av sin levnad. Förvedade grenar och stammar ser ut som de gör, ju. Detta går att utnyttja. Genom att böja till en grön gren och fixera den med något så går det rätt enkelt att skulptera fram en snygg form. Det finns speciella redskap för detta, men jag nöjer mig med snören och piprensare.

Förutom att vara ett sätt att vara lite konstnärlig är det också ett sätt att öka växtens volym. Mer ljus träffar större delar av växten och i synnerhet i ett fönster ökar det växtens livskraft. Myntan som jag satte i vatten för några veckor sen har tagit sig jättefint och jag har planterat den i en verklig myskruka. Jag skar av toppen på den och vek ut två grenar med hjälp av en piprensare. Nu ser den lite ut som en gammaldags teveantenn, men jag har större planer än så.

Om en gren är motspänstig går det att knöla till den försiktigt med fingrarna, men ta det lugnt. Rulla försiktigt. Jag tog i för hårt med en gren på en chili och rev upp ett sår. Men då kom piprensarna till hjälp igen. Jag lindade en hårt runt såret, som nu är på väg att läka fint.

Beskärningens svåra konst

Nu kvicknar pelargonerna till. Jag har fuskat lite och ställt en under en lampa, och den blommar redan. För att öka mängden blommor på en pelargon är det bra att beskära den. En del växter med grenar brukar skapa nya om en gren går av. Andra sätter inte nya, men de som redan finns växer intensivare, vilket med tiden ger fler grenar i alla fall.

Beskärning är en konst i sig, men för syftet att kunna stimulera en växt att blomma mer eller ge mer frukt är det ofta smart att se till att den har så många fräscha grenar som möjligt. Jag brukar klippa ner mina pelargoner lite grann när de kvicknar till på våren, men det finns en massa olika idéer om hur det ska gå till. Friska skott låter jag stå i ett glas vatten eller stoppar ner i jord som jag håller fuktig i jord tills de sätter rot.

Detta går att göra med de allra flesta växter som förvedas. Och det är ofta det jag tänker på först när jag beskär en växt. Vill jag ta skott av den? Då väljer jag de finaste grenarna och kapar dem strax under en nod, platsen där blad sitter eller där grenen förgrenar sig. Det funkar med de flesta växter. Jag har skrivit om att ta skott tidigare, kolla runt lite på nätet också, det finns superkul metoder som är mer eller mindre lyckade.

Klart det finns gränser

Sen är det upp till ditt mod och din kunskap om just den art du vill leka med. Jag brukar tänka på det där med ljus, sitter gärna på balkongen en solig dag och grejar med mina plantor, då ser jag direkt hur ljuset faller. Men ibland bara går det inte. Ibland tar det stopp. Växter är rätt bra på att designa sig själva. På att söka upp ljus och näring, och ju bättre en växt mår desto mer blommor och blad. I svaga ögonblick kan jag känna mig taskig när jag gör dramatiska grejer. Även om jag är tämligen övertygad om att det inte är medvetna organismer jag sysslar med så är det liv.

Saxen hejdar sig i luften. Jag drar ett djupt andetag och konstaterar att den där chilin vill uppenbarligen bli en tvåmeters pinne med lite rufs i toppen. Kejrå. Jag har ett fönster där det växer helt okontrollerat. Det är helt okej det med.