Vi har ända sedan pandemin började på ledarplats varnat för att auktoritära regeringar använder pandemin för att inskränka fri- och rättigheter.

Den 1 april 2020 skrev jag här: ”Grundläggande, ofta grundlagsskyddade, rättigheter som nu dras in i land efter land med en rasande fart. Det som har byggts upp under århundraden raseras på några veckor. I bästa fall tillfälligt, men det är knappast något vi kan och bör ta för givet (…) i viss mån behöver vi alla stå ut med begränsningar som vi annars inte skulle acceptera. Men vi ska också vara högst observanta på dem och bara acceptera åtgärder som har en avgörande betydelse för smittspridning och som det finns en tydlig bortre gräns för. Vi ska inte acceptera några undantag utan tidsbegränsning, undantag som regering och makthavare bara kan låta pågå. Vi ska inte acceptera några inskränkningar eller avsteg från demokratin och det öppna samhället som inte har direkt och avgörande effekt på smittspridningen. Vi behöver vara ännu mer vaksamma mot nationalistiska och totalitära tendenser än vanligt. Och inte minst, vi behöver vara beredda att göra allt för att rulla tillbaka demokratin igen så snabbt det bara går när allt detta är över. Fram tills dess är det bästa vi kan göra att bidra till att smittan inte sprids och på det sättet minska behovet av och acceptansen för auktoritära och antidemokratiska lösningar.”

Nästan två år senare är vi fortsatt i ett läge där regeringar, inte minst i Europa, fortsatt stänger ned samhällen för längre och kortare perioder. Vaccinpass, som innebär en integritetskränkande övervakning, har blivit standard i EU fast det för smittspridningen inte verkar göra någon skillnad. Ett land har infört vaccintvång generellt medan andra har gjort det för vissa grupper. Och i Sverige slåss regeringen för att behålla den makt som de tillfälligt fått från riksdagen genom pandemilagen, en makt som blir allt mer problematisk desto mildare smittan slår mot folk och desto mindre del av riksdagen som minoritetsregeringen representerar. En regering som alltmer gått från frivilliga rekommendationer till inskränkningar i mötesfriheten och demokratin och även infört restriktioner som alltmer ifrågasätts som smittsskyddsåtgärd.

Pandemin ska fortsatt tas på allvar, och störst ansvar för att den fortsatt belastar samhället har de som inte vaccinerat sig och helt struntar i rekommendationerna. Men vi måste också alltid ta demokratin och våra fri- och rättigheter på största allvar. Det är inget som vi bara ska ägna oss åt när det passar och det finns all anledning att förhålla sig kritiskt till en del av de åtgärder som regeringen gjort på sistone.

Men med det sagt, fri- och rättigheter kan aldrig, aldrig försvaras av eller med nazister eller andra högerextrema. Hösten 2017 stoppade 10 000 motdemonstranter Nordiska motståndsrörelsens försök att demonstrera i samband med Bokmässan. Mindre än 4,5 år senare tågar 5 000 personer (9 000 enligt några av dom själva) tillsammans med Nordiska motståndsrörelsen.

Det är där vi står i dag och det är en minst sagt skrämmande utveckling. Jag avslutade en ledare för två år sedan med ”Demokratin är aldrig något som vi kan ta för givet, demokratin är något som vi alltid kommer behöva slåss för.” Den kampen behöver nu mer än någonsin föras på två fronter, mot frihetsinskränkande regeringar, men framför allt mot foliehattar och nazister.