”700 000 utrikesfödda kan inte försörja sig själva” skriver Moderaterna på sina sociala medier, och Ulf Kristersson upprepar gärna siffran gång på gång i tal och debatter. Det är ett problematiskt påstående på många sätt. För det första för att den syftar till att måla ut en stor grupp människor som parasiter på den svenska välfärden. Så länge jag kan minnas har det talats om flyktinginvandrare som att ”de kommer hit och lever på bidrag” (när det gäller arbetskraftsinvandrare har det istället hetat att ”de kommer hit och tar våra jobb”). För det andra för att siffran helt enkelt inte stämmer, vilket SVT lyfte fram i sin utfrågning av Kristersson i söndags. 

Bland de här 700 000 räknar man för det första in studenter, föräldralediga, sjukskrivna, pensionärer och personer som lever på kapitalinkomster – det vill säga många personer som inte kan eller ska jobba. Det här utgör 163 000 av de 700 000. Man ska också komma ihåg att det i den här gruppen finns många personer som bär på svåra trauman, eller som inte har fått någon ordentlig utbildning i sitt hemland och som därför av naturliga skäl har svårt att jobba.  

Men sen finns det faktiskt också 219 400 personer bland de här 700 000 som har lön som sin huvudsakliga inkomst, det vill säga en knapp tredjedel. Det är bara det att dessa personer tjänar mindre än de 15 500 kronor före skatt som Moderaterna anser att man behöver tjäna för att kunna försörja sig själv.

Efter att ha arbetat som timvikarie i många år vet jag att det absolut går att försörja sig på en sådan lön, även om det ibland kan vara tufft. Det är alltså inte alls sant att 700 000 utrikesfödda inte kan försörja sig själva. Dessutom kan man med samma beräkningsmodell säga att det bara är 73 procent av de som är födda i Sverige, eller i något av våra nordiska grannländer, som är ”självförsörjande”. Omräknat i antal personer så är det en dubbelt så stor grupp som de utrikesfödda.

Visst är det ett problem att det är hög arbetslöshet bland utrikesfödda. Om syftet med M:s kampanj hade varit att genomlysa diskrimineringen på arbetsmarknaden, som gör att många utrikesfödda inte får ett jobb hur gärna de än vill, eller att man vill höja lönerna inom lågbetalda yrken så hade jag inte haft något att invända. Men det är inte det man är ute efter. Istället vill de sänka bidragen, på det sättet tror man att man ska kunna tvinga ut människor i arbete, men resultatet blir i de flesta fall bara att många människor som redan har det svårt får ännu mindre att leva på.

Kristersson hävdar också i inslaget att många av de här personerna måste jobba (mer) för att vi ska klara av av välfärden. Det är förstås ett sätt att se på saken. Ett annat är att han själv, och andra som har en årsinkomst på över 2 miljoner, bidrar med betydligt mer i skatt. Eller att han ser till att stoppa alla skattepengar som försvinner genom att de placeras i skatteparadis, ungefär 46 miljarder kronor om året.

Att säga att problemen i Sverige beror på att folk inte tar sig i kragen och jobbar är klassisk moderat politik, nu kryddar man den också med lite förakt mot invandrare. Det är bra att SVT synar den här retoriken, jag hoppas att väljarna också synar den på valdagen.