Så hände det. Sverige är åter ett land utan miljödepartement. Det var ett tag sedan. Trettiofem år sedan för att vara exakt. Det var nämligen 1987 som ett miljödepartement infördes av den socialdemokratiska regeringen. Det var ett svar på att Miljöpartiet – som ännu inte kommit in i riksdagen – stormade fram i opinionsmätningarna.

Miljöminister blev Birgitta Dahl. Energifrågor togs bort från näringsdepartementet och flyttade in i miljödepartementet. Och nu jäklar hände det! Efter ett drygt år – lagom till valrörelsen 1988 – lägger Birgitta Dahl en proposition till riksdagen som är en ren revolution. Ordet ”omställning” finns med 64 gånger!

Omställningen handlade om att fasa ut fossila bränslen och uran. Ett systemskifte. Jag var språkrör i Miljöpartiet som rasslat upp till över tio procent i mätningarna och definitivt var på väg in i riksdagen som första nya parti på 70 år. Jag läste den presenterade propositionen med viss förvåning eftersom sossarna var det stora betongpartiet. Menade dom allvar?

Det gjorde dom inte. Alltihop var ett politiskt spel. Den socialdemokratiska ledningen, med Ingvar Carlsson i spetsen, hade aldrig tänkt sig genomföra allt man lovat lagom till valet. Så efter valet kastade man inte bara propositionen i papperskorgen utan flyttade också tillbaka energifrågorna från miljödepartementet till näringsdepartementet.

Men inte bara det. Statsminister Carlsson tillsatte en energiminister direkt från LO. Rune Molin hette han. Ett säkert kort, tyckte betongsossarna. Hans uppdrag var att lägga en ny proposition där begreppet omställning var bortsopat. Det gjorde han.

Allt var som tidigare.

Föraktet för väljare hade antagit grandiosa höjder och en sur Ingvar Carlsson mötte i egenskap av statsminister oss invalda miljöpartister som något katten släpat in i deras gyllene salar. I riksdagen fanns ett grönt bälte bestående av MP, C och VPK (nuvarande V) som tillsammans med S utgjorde den majoritet som hade kunnat inleda omställningen.

Nu är vi alltså tillbaka till 1987. Miljödepartement är begravt. Gravsättningen har pimpats med förnedringsbeslut om att lägga miljöministern under närings- och energiminister Ebba Busch vars största ”naturupplevelse” tycks varit att skjuta en ung dovhjort som skadeskjuten sprattlat sig till döds.
Det är alltså Busch som ska agera klimatminister vid sidan av sin roll som näringsminister. Vilket fått kritik. Jo, men, säger miljöministern och Svenska Dagbladets ledarsida i kör: Klimatfrågorna har minsann också de tyska miljöpartisterna lagt under näringsdepartementet. Varför skulle inte vi kunna göra det då?

Fiffigt sätt att förvilla. För skillnaden är onekligen stor. I Tyskland leds näringsdepartementet av en grön minister vars uppdrag det är att fasa ut uran, fossila bränslen och skärpa miljökraven. I Sverige leds näringsdepartementet av en minister som vill fasa in mer uran, öka de fossila inslagen i drivmedel och skjuta ner miljöbalken.

Allt under överinseende av Jimmie Åkesson. Må detta ta slut om fyra år. Helst innan dess.