I dagsläget får inte kvinnor, flickor och hbtqi+ det skydd de behöver och har rätt till, menar initiativtagarna till Feminist asylum petition som har lämnat in ett upprop till EU-parlamentet. ”Förhoppningen är att det här ska påverka den allmänna debatten om migration inom EU”, säger EU-parlamentarikern Malin Björk (V), som är en av de politiker som öppet stöttar uppropet.
Feminist asylum petition är en grupp av aktivister och organisationer som kämpar för att flickor, kvinnor och hbtqi+-personer på flykt ska få det skydd de har rätt till. Aktivisterna och organisationerna bakom uppropet samarbetar nära asylsökande som genom sina egna erfarenheter av att komma till Europa är levande bevis på att skyddet i dag inte är tillräckligt. Nästan 40 000 individer och 261 organisationer från 18 europeiska länder har skrivit under uppropet, varav den enda svenska organisationen bland dem hittills är RFSL. Också 104 politiker och andra offentliga personer har ställt sig bakom Feminist asylum petitions tre krav.
Kraven går ut på att garantera kvinnor, flickor och hbtqi+-personer det skydd de har rätt till och att etablera en europeisk organisation som ska ha för uppgift att se till att artikel 60 och 61 i Istanbulkonventionen (Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet) och artikel 10-16 i FN-konventionen mot trafficking efterföljs. Svenska EU-parlamentarikern Malin Björk är en av flera EU-parlamentariker som har ställt sig bakom Feminist asylum petition, som har lämnats över till PETI-utskottet i EU-parlamentet.
– Det de nu har gjort är att lämna in ett upprop med underskrifter till utskottet. Jag tycker det är väldigt smart av dem att göra uppropet i form av ett medborgarinitiativ, eftersom det betyder att man i utskottet måste behandla det. Jag är bekant med kraven sedan tidigare och det handlar helt enkelt om en feministisk och inkluderande flyktingpolitik. I dag ser vi istället att kvinnor, flickor och hbtqi+-personer blir allt mer sårbara inom EU på grund av de repressiva migrationslagarna, säger Malin Björk.
”Kunnat känna mig som människa”
Under en presskonferens i EU-parlamentet i samband med att uppropet lämnades över talade flera representanter från Feminist asylum petition. En av dem var den 30-åriga feministen Parvin från Iran, vars erfarenheter av att söka asyl inom EU är precis det uppropet syftar sätta punk för. Hon var 25 år gammal när hon lämnade Iran, ett land vars lagar enligt henne själv inte syftar till att skydda kvinnor. Parvin valde att lämna Iran på grund av att hennes liv var i fara.
– Först reste jag till Turkiet, men som ensam kvinna utan stöd var det farligt för mig att vistas i ett land som inte erkänner att könsbaserat våld är skyddsgrundande. Jag försökte söka asyl genom att kontakta den australiensiska och kanadensiska ambassaden – men det var inte möjligt. Jag tvingades resa vidare. I Europa har jag äntligen kunnat känna mig som en människa, men Europa har gjort allt i sin makt för att neka mig skydd, säger Parvin, som var med om sex pushbacks (olagliga deportationer) innan hon kunde söka asyl i EU.
I dagens Europa är det för somliga möjligt att beviljas skydd på grund av sexualitet eller kön, men det är inte alltid någonting som vägs in eller anses vara skäl nog för skydd.
– Med det här uppropet kräver jag att EU:s medlemsstater erkänner och ger skydd till människor som har drabbats av könsbaserat våld. För nu är det inte så (…). Det bara i exceptionella fall som någon beviljas asyl (på grund av sitt kön eller sin sexualitet), säger Parvin.
Parvin, som har varit ensam kvinna på flykt i Turkiet, menar att EU måste sluta samarbeta med stater som Turkiet och hävda att de är säkra för alla asylsökande. För henne var Turkiet inte säkert.
Fel på myndigheternas bedömningar
RFSL, som är den enda svenska organisation som hittills har skrivit under uppropet, har i otaliga uttalanden och rapporter också påpekat hur absurd situationen är för hbtqi-personer som måste göra sin sexualitet ”sannolik” för att beviljas skydd i Sverige. Aino Gröndahl är asylrättsjurist på RFSL och menar att myndigheternas bedömningar idag lämnar mycket att önska.
– Problemet i dag är att svensk och internationell rätt inte följs av migrationsmyndigheterna, vilket leder till att hbtqi-asylsökande inklusive ofta väldigt utsatta kvinnor, transpersoner och barn, som är skyddsberättigade, istället utvisas till länder där de förföljs, fängslas eller avrättas. Detta eftersom bedömningarna i hbtqi-asylärenden baseras på otillåtna stereotypa föreställningar om hbtqi-personer. Det kan till exempel innebära att skyddsberättigade hbtqi-flyktingar inte anses ha ”rätt” erfarenheter eller kan beskriva dem på ”rätt” sätt, får avslag och utvisas. Så det som behöver förändras är myndigheternas bedömningar och att rättssäkerheten i hbtqi-asylärenden garanteras, så att Sverige säkerställer hbtqi-flyktingars rätt till skydd, säger Aino Gröndahl.
Lidandet tar inte slut
EU-parlamentarikern Malin Björk menar att lidandet för många asylsökande i de aktuella grupperna i dag fortsätter efter att de har kommit till EU.
– Mottagningsförhållandena inom EU är så fruktansvärda att det våld som har upplevts under flykten fortsätter när man har kommit fram. För flickor och kvinnor är det otroligt farligt att fly och alla vi som har varit ute vet att det är en majoritet manliga flyktingar vid EU:s gränser, säger Malin Björk, och fortsätter:
– För vem är det man offrar först när EU:s gränser stänger? Det är kvinnor, flickor och hbtqi+-personer. De är inte sårbara utan görs sårbara av EU:s brutala gränspolitik.
Förhoppningen är att uppropet ska ge nytt liv till en diskussion om vart EU:s flyktingpolitik är på väg. Just nu bearbetas delar av EU:s nya migrationspolitik – den så kallade migrationspakten som presenterades hösten 2020 – och den ser ut att bli betydligt mer restriktiv än vad den tidigare gemensamma asylpolitiken har varit.
– Jag hoppas att man tar till sig av perspektiven som lyfts av uppropet och ser orimligheten i många av förslagen inom migrationspakten, säger Malin Björk.
Läs också: