Sällan har vi väl haft en så skruvad debatt som nu. Erdogans rådgivare lägger i SVT:s Agenda ut orden om hur Sverige måste göra inskränkningar i yttrandefriheten för att vi ska släppas in i Nato. Medierna lyssnar andäktigt. Innan dess har Turkiets ambassadör först pekat ut riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh som någon man skulle vilja se utlämnad till Turkiet, för att sedan backa. Nej inte henne, men 33 andra. 

Situationen är skrämmande, för många kurder är det numera skräckinjagande. Sverige har en historia att falla tillbaka på, en där vi gjort avkall på de mänskliga rättigheterna förr, för politiska och diplomatiska vinningar, som till exempel Kristina Lindquist på DN påminner oss om. Men även vi andra, som inte har våra liv på spel, är inne i ett politiskt klimat där vi redan gör avkall på friheter. De flesta internetleverantörer har efter påtryckningar från Post- och telestyrelsen bestämt att censurera internet. Du, jag, vi, är inte betrodda med att titta på nyheter från Russia today. Det kommer efter en lång pandemi där vi fick leva med stora inskränkningar i demonstrationsrätten. Mänskliga rättigheterna står helt enkelt inte högst i kurs just nu.

För några år sedan försökte regeringen driva igenom en helt galen terroristlagstiftning, med stora inskränkningar i organisationsfriheten. Man försökte göra det genom en omtolkning som innebar att om en förening förespråkade något som var olagligt i dag, skulle också föreningen i sig vara olaglig. Tolkningen av grundlagen var hårresande, och lagrådet satte stopp.
Men när så Erdogan föreslår att vi ska anta striktare terroristlagar, är det inte alls osannolikt att riksdag och regering väljer att gå dem till mötes. Plötsligt kan vi stå där, med politiska flyktingar, ”terrorister”, som blir utforslade till tortyr i turkiska fängelser. Allt för att få komma in i alliansen och demokratins försvarare, Nato.

Turkiet är inte en demokrati som alla andra. Det är inte ens en demokrati. Det är en auktoritär regim som förtrycker politiska motståndare och minoritetsgrupper, varje eftergift vi gör, varje “kompromiss” vi kan nå, är en där vi går längre från det demokratiska ideal vi själva vill stå upp för, en där vi går mot en lite sämre värld.

Det är upp till dig, Magdalena Andersson, att visa att du kan stå emot. Att inte stryka medhårs, att visa att Sverige är en demokrati, och ska vi vara med i Nato, så ska inget annat land tvinga oss till inskränkningar i den.