På såväl det globala och det lokala planet går det att se kopplingar mellan rasism och orättvisor och miljön/klimatet. I Storbritannien bor personer med mörk hudfärg oftare än vita personer nära sopförbränningsstationer och platser med högre luftföroreningar. Det är också fyra gånger vanligare att mörkhyade inte har tillgång till någon utomhusplats hemma, såsom en balkong eller en egen trädgård, går det att läsa i sammanfattningen till rapporten, som skrivits av Greenpeace i samarbete med tankesmedjan Runnymede trust.

Ser man till den globala nivån så syns det tydligt att de som ofta drabbas hårdast av klimatförändringarna är personer i det globala syd som mister sina hem eller sin möjlighet till försörjning till följd av översvämningar, torka och skördar som slår fel. Det vill säga de som historiskt sett har minst ansvar för de utsläpp av växthusgaser som gjorts.

”Jag talar i egenskap av kvinna från en av de ’offerzoner’ som identifieras i rapporten, vars fars by i Bangladesh förblir under vattnet på grund av den ökande förödelsen som orsakats av klimatförändringarna; denna studie vittnar om att vi inte kan övervinna den miljönödsituation som hela planeten står inför utan att ta itu med mönster av globala rasskillnader”, skriver Halima Begum, chef för Runnymede trust i ett förord till rapporten.

Viktigt förstå historien

Det är viktigt att förstå den historiska roll som Storbritannien och andra länder i det globala nord spelat i detta, menar rapportförfattarna.

”Storbritannien är födelseplatsen för den industriella revolutionen, ett globalt finansiellt nav och en imperialistisk makt som har invaderat eller koloniserat praktiskt taget alla länder på jorden. Denna ständiga närvaro har lämnat våra fingeravtryck på all vår tids överlappande kriser och ger oss ett särskilt ansvar för hur de utspelar sig. Århundraden av exploatering och diskriminering ligger bakom de miljömässiga ojämlikheter som splittrar vår värld idag”, skriver klimataktivisten och ornitologen Mya-Rose Craig i sammanfattningen.

Hon konstaterar vidare att genom slaveriet, billig arbetskraft och utvinning av råvaror från det globala syd parallellt med de teknologiska fördelar som det globala nord utvecklat så har vi skapat en ojämlik värld, där fattiga länder idag står sämre rustade att möta extremväder och kriser i klimatförändringarnas spår.

Ett annat exempel på hur det koloniala arvet fortfarande visar sig kan man se i hur rika länder exporterar sina sopor till länder i det globala syd, som ofta inte har infrastrukturen eller de ekonomiska resurserna för att ta hand om dem på ett korrekt sätt.

Inga snabba lösningar

Att lösa klimatkrisen och de strukturella orättvisor som finns i världen är givetvis ingen lätt uppgift, konstaterar rapportförfattarna. Men de punktar upp tre övergripande saker som krävs för att tackla klimatkris och orättvisor:

För det första måste de som har störst ansvar för utsläppen betala störst del när det gäller att reparera förluster. Med andra ord behöver de rika länderna i det globala nord ge finansiellt stöd till fattigare länder för skador och för anpassning för att kunna tackla framtida skador.

För det andra behöver det ekonomiska spelfältet ses över. Resurser och makt måste återföras till länder i det globala syd. Detta kan göras genom skuldavskrivning, reformer av internationella institutioner såsom Världsbanken och Internationella valutafonden, patentfri delning av grön teknologi och skatter där förorenaren betalar.

För det tredje vill rapportförfattarna ge plats för nya tankesätt, där människor och naturen inte ses som resurser som kan utnyttjas för vinning. Istället för en samhällsmodell som bygger på utvinning och utnyttjande av naturresurser bör vi gå mot ett samhälle som återställer naturen och värderar människors och naturens välmående, konstaterar de.