Problemen började i mitten av oktober. I Muonio sameby i Pajala kommun hade man just börjat samla ihop renarna för räkning och slakt när snön började falla på marken som fortfarande var ganska varm. Därefter följde snabba svängningar mellan kyla och värme – vilket gjorde att ett hårt lager is snart hade lagt sig över laven som är renarnas primära föda.

– Renarna blir oroliga, orkar inte gräva efter mat och då börjar de vandra, säger Hans Holma, ordförande för Muonio sameby.

– På bara några dagar hade hela renhjorden lämnat sina traditionella marker och stuckit söderut. De fick panik av att betet blev så låst.

Utspridda renar

Renskötarna i Muonio har försökt att samla ihop renarna, men det är svårt eftersom djuren har blivit så pass utspridda i sin jakt på mat. Vissa har man lyckats stänga in i renhagar men andra har tagit sig till grannsamebyar eller till Finland. En del renskötare har valt att hämta hem sina djur och börjat utfodra dem. Det innebär stora extrakostnader, vilket är anledningen till att Muonio sameby har ansökt om katastrofskadeskydd från Sametinget.

– Det är en enorm kostnad att börja utfodra. Och att köra till Finland och grannsamebyar och hämta renar är tufft eftersom bränslepriset är så högt just nu, säger Hans Holma.

– Vi höll på att samla ihop renar för att sälja till slakt när de for söderut. Nu när de är så utspridda är det många som inte kommer att gå till försäljning. Så det är mycket som påverkar vår situation negativt.

Ekonomiskt stöd

Samebyar i behov av ekonomiskt stöd kan ansöka om katastrofskadeskydd från Sametinget. Det har hittills 22 samebyar gjort, alla i Norrbotten, men Lars-Ove Sjajn som är rennäringschef hos Sametinget befarar fler ansökningar också från Västerbotten och Jämtland innan vintern är slut.

– Det är rövarväder i Västerbotten och Jämtland sedan någon vecka tillbaka. Spöregn, storm, plötslig snö och nu är det iskallt, säger han.

– Huvudproblemet är att betet är så pass dåligt att renarna inte får mat, att de helt enkelt inte kommer åt den när det bildas isgata på marken.

Hur många av Sveriges 51 samebyar som ansöker om katastrofskadeskydd varierar från år till år. Men de senaste tio åren har ökningen varit markant, enligt Sjajn.

– Det som är unikt den här vintern är att så många har sökt före nyår, det har jag inte varit med om tidigare, säger han.

– Sannolikt är det klimatförändringarna som ligger bakom de plötsliga väderomslagen och problematiken. Ena dagen är det plus 5 och den andra minus 20.

Svåra år

I nordligaste Sverige går klimatförändringarna snabbare än på många andra platser i världen. Här lever många samer med oförutsägbara väderväxlingar, vilket förstås är ett orosmoln för den som lever nära naturen.

Hans Holma har haft renar i över 20 år. Längre tillbaka i tiden kunde renskötarna hålla ihop hjorden en hel vinter utan att behöva utfodra den. Men med åren har förutsättningarna blivit allt tuffare, berättar Holma.

– Vintrarna och höstarna blir varmare, det måste ju bero på klimatförändringarna, säger han.

– Nog har det varit ganska många dåliga år de senaste 10-15 åren, men att det har gått så här fort har jag aldrig varit med om tidigare. Den här säsongen är många renar borta, vi kan bara hoppas att de ska överleva vintern och att de kommer hem till sommaren igen.