– I slutet av februari kommer vi att göra en ny flygaktion över hela landet och XRY, avdelningen för de unga upp till 25 år, kommer att göra någon aktivitet i mars. Sedan blir det en större massaktion i Stockholm 25 april, därefter trappas engagemanget upp ytterligare med en aktion mot fossilindustri i Göteborg innan massaktionen i samband med valet, berättar Pontus Bergendahl,som är presstalesperson.

Extinction rebellion är en icke-våldsrörelse som genom aktioner och civil olydnad försöker åstadkomma förändringar i klimatpolitiken. Själv började Pontus Bergendahl engagera sig 2019. Fram till dess var han vad han själv beskriver som en ”helt vanlig människa” som bara var allmänt orolig för klimatet. Men sedan förändrades något. Plötsligt befann han sig i sammanhang han inte var van vid. Han deltog i en massaktion i Malmö med 650 deltagare och var med på så kallad NVDA-träning, där NVDA står för non-violence direct action.

"Inte alls jag"

– Jag tänkte att det var inte alls jag, hur kunde jag ha hamnat här? Men så satt jag plötsligt på en buss på väg till en aktion i Berlin och då kom insikten som en blixt.”Här sitter jag, en medelålders man på buss och ska stänga ner Berlin en hel vecka”. Det mentala hann ifatt det omedvetna. Sedan kom den stora sorgen över läget som många aktivister känner.

Han säger att drivkraften till slut blev för stark, han kunde helt enkelt inte nöja sig med att bara stanna hemma och sopsortera, kanske gå på någon demonstration eller engagera sig traditionellt politiskt.

– De politiska partierna klarar inte av att hantera situationen, det har blivit ännu tydligare nu när en massa partier ligger under spärren. Det har blivit en stor polarisering där man är mer intresserad av att ta makten snarare än politikens innehåll.

– Det vi gör fungerar, det vet vi, det har det gjort historiskt både för Mahatma Gandhi och för medborgarrättsrörelsen i USA till exempel.
När han kom hem från Berlin kände han att han var tvungen att berätta på jobbet vad han hade gjort den där semesterveckan han tagit ut. Han möttes av empati och förståelse för sin aktivism.

"Katastrofen är över oss"

– Några av mina arbetskamrater har till och med hängt med mig på aktioner sedan. Klimatet är en brännande het fråga som bara blir mer och mer akut för varje år. Nu handlar det inte om utan hur stor den globala uppvärmningen blir. Katastrofen är i princip över oss just nu. Slutar vi helt släppa ut växthusgaser kommer vi ändå att se en global uppvärmning under lång tid framöver.

I mars förra året sade Pontus Bergendahl upp sig från sitt jobb som chef på ett IT-företag för att i stället kunna ägna sig på heltid åt att vara miljöaktivist. Familjen, som består av hustru och tre döttrar mellan 16 och 20 år, kom fram till att det var den bästa lösningen.

– Vi gick in i det här tillsammans och har varit på många aktioner sedan dess. Jag har suttit och väntat utanför polisstationen på att de skulle släppa min dotter och jag har fått åka i samma polisbil som en av mina andra döttrar.

– På ett sätt är det fint att vi kan göra det här tillsammans, men å andra sidan är det väldigt sorgligt.Och när man sitter där i polisbilen och frågar polisen om inte han är bekymrad över klimatfrågan så svarar ju han också: ”javisst, jag är orolig för världen som mina barn ska växa upp i”.

Det är inte bara inom familjen som engagemanget för miljön och klimatet går över generationsgränserna. Pontus Bergendahl har inte varit med på någon aktion med XR som blivit våldsam eller ens hotfull.

– Nej aldrig! Detta går verkligen över generationsgränserna, i aktionerna deltar både pensionärer som går med käpp och små barn, helt vanliga människor, med vanliga jobb och vanliga liv. Det förvånade mig i början. Men det ger en skön trygghet, det är renodlade antivåldsaktioner och vi skadar ingen, det är viktigt att understryka.

Inför antiflyg-aktionerna i februari har man redan varit i kontakt med flygmyndigheter och polis för att försäkra sig om att aktionerna inte kommer att inverka skadligt på andra människor. Hur kan man föra en sådan dialog utan att sumpa chanserna för att kunna genomföra en fredlig men dock olaglig aktion sedan?

– Vi har speciella poliskontakter och flygsäkerheten är så usel att aktionerna i princip är omöjliga att stoppa. Det rör sig om stora anläggningar och det går ju heller inte att sortera passagerarlistor efter vilket miljöengagemang folk har till exempel.

Under fängelsehot

Pontus Bergendahl har varit med om antiflyg-aktioner tidigare. Så sent som för en vecka sedan stod han inför rätta i Lund. Men rättegången avbröts eftersom åklagaren under pågående rättegång kom med fler åtalspunkter.

– Så rättegången sköts upp och förhandlingarna ska återupptas snart igen. Det är klart att jag är orolig för att jag kanske kommer att hamna i fängelse. Jag är jättenervös inför varje aktion och tycker det är så jäkla jobbigt att utföra aktionerna men jag måste tyvärr, för vanliga demonstrationer funkar inte, politikerna lyssnar inte.

Han beskriver rörelsen som en platt organisation bestående av helt vanliga människor som försöker dela med sig av sina kompetenser.

– Men vi har brist på jurister, det hade vi gärna sett fler!

Människorna är organiserade i fristående och autonoma grupper, men man samarbetar mot ett gemensamt mål.

– Rent konkret, som ett litet delmål handlar det fram till valet om att stoppa subventionerna av fossila bränslen. Men miljö- och klimatfrågan är mycket större än så.

Kräver medborgarråd

Vi vill inte förändra det parlamentariska systemet men kräver att politikerna ska vara ärliga kring misslyckandet med klimatpolitiken. Därnäst gå ut och utbilda medborgarna i hur illa det faktiskt är och sist men inte minst tillsätta ett rådgivande medborgarråd. Vi har sett det göras i exempelvis England, Frankrike och Irland med bra resultat.

Trots att han vet att det han gör är olagligt och kan ge fängelse, tänker inte Pontus Bergendal sluta delta i massaktionerna.

– Ibland är det bara rakt av rätt att kämpa för det som är rätt oavsett om man har en chans att vinna eller inte. Jag tror det beror på en inneboende känsla för vad som är rätt och fel. Och jag tror faktiskt att det går att förändra också. Det sätter jag mitt hopp till.