Ryssland har invaderat Ukraina. Det är inte längre fred i Europa. Hela Ukrainas framtid står på spel.

Ingenting kan rättfärdiga denna galenskap från Vladimir Putin. Ingenting ger någon rätt att använda vapen mot ett suveränt land och dess befolkning.

Nu återstår att se vilken solidaritet resten av Europa visar Ukraina. Kraftfulla sanktioner krävs och europeisk enighet. Sverige borde naturligtvis också öppna armarna för dem som flyr undan kriget. Frågan är dock hur lätt den saken blir, när riksdagen efter stor möda antagit en mycket strikt migrationslag. Konsekvenserna riskerar att bli plågsamt tydliga.

I den svenska debatten har fredsrörelsen kritiserats på senare tid. Den moderata riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm uttryckte tveksamhet kring om DN-journalister och miljöpartister hellre skulle fredsförhandla än ”slåss till sista blodsdroppen”.

När kriget närmar sig ropas det på lojalitet och stridsvilja.

Attackeras Sverige kommer nog de flesta av oss göra vad vi kan för att behålla vår frihet och demokrati. Det är knappast vem som nu tar till störst brösttoner på Twitter, som avgör den saken.

Men vi bör samtidigt ägna en tanke åt att det är just brist på lojalitet vi nu hoppas på i Ryssland. De ryssar som nu protesterar mot kriget och Vladimir Putin får helt säkert höra att de är illojala som vägrar att ”slåss till sista blodsdroppen” i Putins anfallskrig. Men det är just den ryska fredsrörelsen och oppositionen mot Putin-regimen, som är ett fredligt Europas största hopp.

Det krävs stort mod för att kämpa för sitt land. Ett lika stort mod krävs för att kämpa mot sitt land. De ryssar som står upp mot Vladimir Putin förtjänar vårt fulla stöd och respekt.