En avslutande (?) kommentar till senare tids insändare om Ukrainakrisen och behovet av nykter historiesyn. I juli 2021 motiverade Vladimir Putin sin politik genom att publicera en uppsats. Där hävdade han att Kievriket (cirka år 800–1150) är Rysslands ursprung, varav följer att de två länderna hör ihop för evigt. Bara det att svenska vikingar (”rus”) spelade stor roll i denna första ryska statsbildning! Kanske skulle Sverige lika gärna kunna hävda att Ukraina är vårt, med våra respektive blågula fanor och alltihop?

Nej, sådana historiska diskurser är tämligen värdelösa, som historikern Timothy Snyder säger. I stället för pajkastning med olika historiska punkter som bas borde vi – i FN:s anda – försöka förstå läget i vårt eget land liksom, exempelvis, i de stora länder vi gärna diskuterar – och deras miljoner underbara människor.

Ukrainakrisen handlar mest om spel för att göra vår typ av demokrati instabil och lättare att påverka i framtiden. Vad borde vi alla göra istället för att spela spel?

Låt mig ge exempel: i USA kan en sjukdom ruinera hela ditt liv om du inte ordnad sjukförsäkring. Rysslandskännare berättar om, i princip, samma situation där. Om du inte betalar multum under bordet får du ingen egentlig vård. (Jag har också kinesiska vänner som tvingats offra hela sparkapitalet för en canceroperation i det ”paradiset”.)

I Sverige är sjukvård nästan gratis. Trots allt ett bra land jämfört med dessa jättar, vars ledare i första hand satsar på militär makt och nationell prestige. Vi borde kritisera dem för hur de låter sina respektive länder förfalla medan de spelar spel. Nato-medlemskap (ihop med Trump 2024?) är också en dumdristig del av samma spel.

I stället behöver vi försvara vår vård, skola, omsorg och så vidare mot ännu mer privatiseringar och åtföljande korruption. Med tanke på valet i höst. Och kämpa för klimatriktiga lösningar och mot militarism i både öst och väst.