Att Danmark lyckats bättre är inte bara kriminalpolitikens förtjänst, understryker David Sausdal, som bor i Danmark och jobbar på Lunds universitet som biträdande lektor.

— Det är inte bara fråga om en hårdare och tuffare kriminalpolitik. Det finns en systemskillnad i hur man jobbar med dem som är i samhällets marginal.

Tidöavtalet, där SD, M, KD och L, stakar ut Sveriges nya väg är pepprat med dansk inspiration. Visitationszoner, vistelseförbud, dubbla straff för gängkriminella, införande av anonyma vittnen och kriminalisering av deltagande i kriminella gäng är bara några exempel på hur Sverige nu är på väg att kopiera danska idéer.

Men i vilken mån just dessa kriminalpolitiska verktyg bidragit till att trycka tillbaka gängbrottsligheten i Danmark är svårt att ge ett entydigt svar på, eftersom de aldrig utvärderats ordentligt, konstaterar Sausdal.

— Det är klart att man ska diskutera kriminalpolitiken, om den har varit fel i Sverige. Men det blir lite fel om man tror att det enda som har gjort att läget är bättre i Danmark är kriminalpolitiken. Det är inte sant, det är inte så det är.

Socialt utanförskap

Han pekar på socialpolitiken – danska staten har satsat mycket pengar på socialt och brottsförebyggande arbete, utbildning och hälsoinsatser i utsatta områden. Men det handlar också om bostadspolitiken, som bland annat omfattar de omdiskuterade rivningarna av så kallade gettoområden och om skolpolitiken och den restriktiva migrationspolitiken.

— Alla de här insatserna, oavsett vad man tycker om dem, är ett försök att jobba mot socialt utanförskap. Under de senaste 20 åren har man verkligen jobbat med ungdomsbrottslighet, marginalisering och gängkriminalitet på ett mycket bredare sätt i Danmark, säger David Sausdal.

Han påpekar också att Sverige är det land i Skandinavien där klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste växer snabbast och att svensk skola är mer segregerad än dansk.

Tveksam effekt

Flera av de nya danskinspirerade arbetssätt som i Tidövavalet hålls fram som ”mönsterbrytande åtgärder” bedömer han har en måttlig eller tveksam effekt mot gängkriminaliteten.

Det gäller till exempel vistelseförbud, som innebär att gängkriminella efter avtjänat straff i upp till tio år kan förbjudas att vistas i sin gamla hemkommun. Resultaten i en dansk studie talar för att det inte är förbudet att vistas i den gamla hemmiljön som får en person att lämna den kriminella banan. Det som måste till är en organiserad avhopparverksamhet, som dels bygger på en vilja att börja ett nytt liv och dels på att personen får hjälp med att göra det.

— Om personen inte vill lämna, så är det inte svårt att vara brottsling på distans så att säga – vi lever i en digital tidsålder.

"Problematiska sidoeffekter"

Även av visitationszoner är effekten tveksam, enligt Sausdal.

— Om idén är att det ska ha en brottsminskande effekt så är det troligen inte så. Det är lite mer symboliskt.

Massvisitation av personer i ett begränsat område har vissa problematiska sidoeffekter konstaterar han, framför allt att de som visiteras kan uppleva sig diskriminerade och tappa förtroendet för polisen.

— Jag har väldigt svårt att se att den lilla effekt man får på brottsligheten gör det värt att ta risken för rubbat förtroende och diskriminering.

Dubbla straff

En annan idé som nu ska lånas in är dubbla straff för brott som har samband med kriminella nätverk. I Sverige, där straffen för unga personer är relativt milda, kan det här få en större effekt än i Danmark, där straffen överlag redan är hårdare, menar han.

— Man har sett exempel på unga gängkriminella i Sverige som har dödat människor och har fått ett ganska milt straff, fyra–fem år, medan det i liknande fall i Danmark blir 16 år. Det är en stor skillnad.

En poäng med långa straff kan vara den så kallade inkapaciteringseffekten, framhåller han: Om man får bort centrala aktörer från nätverken under lång tid försvinner visserligen inte gängen, men konflikten begränsas.

— Här finns det kanske en effekt om man får hårdare straff. Om det ska vara dubbelt vet jag inte, för det kan även vara problematiskt att alla inte är lika inför lagen. Det är en juridisk princip och det har blivit väldigt kritiserat i Danmark att man börjat frångå den när det gäller vissa brott.

Viktig signal

I Tidöavtalet uttrycks också ambitionen att kriminalisera deltagande i kriminella gäng, även detta ett koncept från Danmark. Hittills har ett gäng olagligförklarats i Danmark, Loyal to familia, men enligt Sausdal är effekten av detta ”liten eller tveksam”.

— De flesta som var med i Loyal to familia är nu en del av ett annat gäng, NNV (Nørrebro nordväst). Det är samma personer, som bor på samma ställe och håller på med samma aktiviteter, men nu heter de inte Loyal to familia, de heter NNV.

Han anser att det är naivt att tro att det har en brottsförebyggande effekt att förbjuda gäng, men tycker att det ändå kan vara en viktig signal från samhällets sida att gäng som marknadsför sig som kriminella inte accepteras.